Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fougt, Henrik - Fouillée, Alfred Jules Émile - Foula - Foulard - Fould, Achille - Foulé - Foullon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vinna underrättelser om konsten att gjuta stilar,
hvilken då befann sig i sin första linda i
Sverige. Det dröjde ej länge, innan han återvände
till Stockholm, där han öfvertog skötandet af
det Grefingska boktryckeriet, som 1769 genom
testamente tillfallit hans svärfader. Med 1771
uppträder hans namn jämte den förra firmans och
från 1772 ensamt. Från hösten 1770 öfverflyttades
till Grefingska officinen tryckningen af
de k. förordningarna, och i maj 1773 erhöll
F. privilegium att trycka allt, som utgafs af
K. M:t och de offentliga verken. Denna förmån sökte
F. på allt sätt göra sig värdig: han anskaffade de
vackraste typer, de rikaste vinjetter och rössjor
samt det vackraste papper. Flera prakttryck utgingo
från hans officin. F. arbetade äfven för höjandet af
den svenska pressen genom utgifvandet af "Swenska
Masquen" (1774) och de sista årgångarna af "Stockholms
weckoblad" (1774-79). Han offentliggjorde dessutom
en öfv. från engelskan: "Beskrifning öfver de engelska
colonierne i Nord-America" (1777). Han var sedan 1762
gift med Elsa Momma (f. 14 dec. 1744 i Stockholm,
d. 1826 vid Mariefred), ett ovanligt begåfvadt och
vittert fruntimmer, som efter mannens död med utmärkt
skicklighet förestod k. tryckeriet till i aug. 1811,
då hon öfverlämnade det åt sin son. Hon tillhörde
sin tids förnämare umgängeskretsar och var bl. a. en
af de mest ansedda ledamöterna i Amarantorden,
där hon höll åminnelsetal (sedermera utgifna af
trycket) öfver fruarna Schröderheim och Théel.
-rn.*
Fouillée [fojé], Alfred Jules Émile, fransk filosof,
f. 1838, lärare i filosofi vid École normale 1872-75
samt medarbetare i "Revue philosophique" och "Revue
des deux mondes". F. är ledamot af Institutet. Han
fördjupade sig först i den platonska filosofien, öfver
hvilken han utgaf det af Franska akad. prisbelönta
arbetet La philosophie de Platon (2 bd, 1869; ny
uppl. i 4 bd, 1888 -89). Till samma studieområde höra
La philosophie de Socrate (2 bd, 1874). Därjämte har
han utgifvit en kortfattad Histoire de la philosophie
(1875; 7:e uppl. 1894). Det första arbete, i hvilket
han utvecklade sina egna filosofiska åsikter, var La
liberté et le déterminisme (1872; 4:e uppl. 1895). I
erfarenheten anser han sig finna en universell och
absolut determinism, men i människans samvete står
friheten såsom en fordran. Denna motsägelse mellan
det reala och ideala söker F. lösa på det sätt, att
frihetens idé väcker hos oss kärlek och sålunda
enligt den allmänna orsakslagen ingriper i det
reala, själf blir en faktor i determinismen. Härmed
fördes F. öfver till ett försök till en allmän
världsförklaring med idéerna, fattade såsom krafter,
såsom de reala faktorerna. Detta sitt filosofiska
system, i hvilket han på en gång är påverkad af
Platon och Spencer, framställde han i L’évolutionisme
des idées-forces (1890) och sökte tillämpa dess
grundtankar äfven inom psykologien i La psychologie
des idées-forces (2 bd, 1893). Öfver sin lärjunge
Guyau (en son af F:s andra hustru i ett föregående
gifte) har han skrifvit en sympatisk monografi. La
morale, l’art et la religion d’après Guyau (1889;
4:e uppl. 1900). Bland hans många öfriga arbeten må
nämnas Critique des systèmes de morale contemporaines
(1883; 4:e uppl. 1899), L’idée moderne du droit (1878,
2:a uppl.1883), La science sociale contemporaine (1883,
2:a uppl. 1885), Descartes (1893), Le mouvement
positiviste et la conception sociologique du monde
(1896), Le mouvement idéaliste et la réaction contre
la science positive (s. å.), La France au point de vue
moral (1900) och La conception morale et civique de
renseignement (1904). Litt.: Pawlicki, "A. F:s neue
theorie der idéenkräfte" (1893), och m:e Pasmanik,
"A. F:s psychischer monismus" (1899). S-e.
Foula [fö’le], den västligaste bland
Shetlandsöarna (418 m. hög), omkr. 8 kvkm. 230
inv. (1901). Fågelberg. F. var det sista stället på
Shetlandsöarna, där de gamle nordmännen bodde. Ännu
för omkr. 100 år sedan talades där en gammalnorsk
dialekt.
Foulard [folär], fr., tunt, mjukt tvåskaftadt
sidentyg, vanligen försedt med brokigt tryckta
mönster. Användes till halsdukar, näsdukar och tunna,
fina damklänningar. G. A. W.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
