Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel / 991-992 (1908) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fotografi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bild uppstod, hvilken sedan framkallades med
gallussyra. Såsom fixeringsmedel använde Talbot i
likhet med Daguerre efter sir John Herschels anvisning
undersvafvelsyrligt natron. Efter den sålunda
framställda negativa bilden framställdes sedan genom
kontaktkopiering de positiva aftrycken. Förfarandet
benämndes efter sin uppfinnare talbotypi. Till följd
af papperets korniga struktur erhöllo talbotypierna
ett groft och oskönt utseende. Talbots förfarande
förbättrades 1847 af Niepce de S:t Victor,
som öfvergöt en glasskifva med jodkaliumhaltig
ägghvita och doppade den sålunda preparerade plåten i
silfvernitratlösning, hvarigenom jodsilfver bildades i
hinnan. Fransmannen Le Gray och engelsmannen Archer
använde 1851 kollodium i st. f. ägghvita och erhöllo
därmed utmärkta resultat.

Härmed var det så viktiga
jodsilfverkollodiumförfarandet (kollodium-metoden)
uppfunnet, hvilket på grund af sin betydligt större
ljuskänslighet och möjlighet att på ett enkelt
sätt mångfaldigas alldeles utträngde den dittills
brukade dagerrotypien och blef tills vidare det enda
förfaringssättet för framställning af den negativa
bilden. Utförandet är följande. En ytterst noga
rengjord glasskifva öfvergjutes med kollodium försatt
med jodsalter. (I vissa fall tillsättes äfven något
bromsalt.) Innan den hinna, som därigenom bildas,
hunnit torka, nedsänkes plåten i en lösning af
silfvernitrat (silfverbad), hvarvid hinnan
till följd af det bildade jodsilfret antager
en gulhvit färg. Plåten belyses, "exponeras",
i vått tillstånd (däraf benämningen "våtplåt")
och framkallas med järnvitriollösning, som är
surgjord med svafvelsyra eller ättiksyra. Ur den
silfvernitratlösning, som medföljer hinnan, reduceras
vid framkallningen ytterst fint fördeladt metalliskt
silfver, som lagrar sig på de belysta ställena,
och en negativ bild erhålles. Plåten fixeras i en
lösning af undersvafvelsyrligt natron, tvättas och
torkas. För tagning af porträtt, landskap o. d. är
jodsilfverkollodiumförfarandet numera undanträngdt
af bromsilfvergelatinförfarandet (se nedan), men har
fortfarande stor användning inom den fotomekaniska
reproduktionstekniken.

I början af 1880-talet kom
bromsilfvergelatinemulsionsförfarandet
(bromsilfver-metoden) i allmänt bruk och är numera
det utan jämförelse mest använda förfarandet för
framställning af den negativa bilden, dels på grund
af bromsilfverplåtens vida större känslighet, dels
på grund af att bromsilfverplåtarna äro hållbara
och kunna föras färdiga i handeln (i motsats till
kollodiumplåtarna, som måste prepareras strax
före användandet). Bromsilfvergelatinemulsion
framställdes först af engelsmannen Maddox
1871, förbättrades af King, Bennett, Monckhoven,
Eder m. fl. Med införandet af bromsilfverplåten
kunde exponeringstiden reduceras till en bråkdel
af en sekund; en springande häst, ett framilande
järnvägståg, ja till och med en kanonkula i flykten
kan skarpt afbildas. Bromsilfvergelatinemulsion
framställer man genom att blanda en varm med
alkalibromid försatt gelatinlösning med en lösning
af silfvernitrat. Vid blandningen, som företages
i mörkrummet vid rödt ljus, uppstår bromsilfver i
form af ytterst fina korn, som med gelatinlösningen
bilda en emulsion. Emulsionen, som först har en
jämförelsevis ringa känslighet, får undergå en s. k.
mogningsprocess genom att 1/2-1 timme hållas
uppvärmd, hvarigenom känsligheten i högst betydlig
grad ökas. För att befria emulsionen från öfverskott
af alkalibromid och bildadt alkalinitrat, tvättar man
den stelnade, i små stycken sönderdelade emulsionen
i rent vatten, hvarvid ofvannämnda ämnen på grund
af sin löslighet småningom aflägsnas. Emulsionen
smältes åter och gjutes med tillhjälp af därtill
konstruerade maskiner på glasskifvor (plåtar) eller
celluloidhinnor (films, se d. o.) och torkas.

Fig. 1. Kamera.

Fig. 2. Kassett.

Plåten exponeras i en kamera.
Fig. 1 visar en sådan
afsedd för fotografiska ändamål.
På främre väggen A är objektivet C monteradt.
E är en träram ljustätt förenad med A genom bälgen D,
så att den kan närmas eller aflägsnas från väggen
A, hvarigenom bildens skarpa inställning på den
matta glasskifvan, visirskifvan, B möjliggöres. Den
känsliga plåten inlägges
i kassetten (fig. 2), en ljustät låda försedd med
en skjutlucka. Sedan bilden är skarpt inställd på
mattskifvan,

Fig. 3. Ateljékamera med stativ.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>