Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel / 691-692 (1908) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fnöske - Fnösklager. Se Fnöske - Fnösksvamp, bot. Se Fnöske och Polyporus - Fo - Foa, Eugénie - Foajé - Fob l f. o. b., hand., förkortn. för Free on board (se Fritt ombord) - Fobos - Foca - Foci, lat., plur. af focus (se d. o.) - Fock - Fock, svensk-finsk adlig ätt - Fock, Gideon - Fock, Berndt Vilhelm - Fock, Alfred Henrik Edvard

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och tandläkare såsom blodstillande medel. Om ett stycke fnöske tryckes mot ett blödande ställe
i ett sår, afstannar ofta blödningen dels genom trycket, dels och förnämligast, emedan blodet, då det trängt in i de fina hålrummen mellan svamptrådarna, synnerligen lätt lefrar sig. Massan af fnöske och lefradt blod bildar då ett hinder för vidare blodflöde från såret, och snart lefrar sig blodet äfven i de skadade blodkärlen; på grund däraf uppstår icke någon ny blödning, äfven om fnösket efter en stund försiktigt aflägsnas. Fnösket har numera öfvergifvits och uteslutits ur Sv. farmakopén. I stället användes annat, lättare steriliseradt material, gastyg o. d., som vid tryck mot en blödande yta gör ungefär samma tjänst. – Fnöske kan äfven erhållas, ehuru mindre
godt, af P. igniarius och andra arter af Polyporus.
O. T. S. (G. L-m. C. G. S.)

Fnösklager. Se Fnöske.

Fnösksvamp, bot. Se Fnöske och Polyperos.

Fo, kinesernas namn på Buddha.

Foa [foa’], Eugénie (eg. Eugénie Rebecca Rodrigues-Gradis), fransk författarinna, f. i slutet af 1700-talet, d. 1853, grundlade "Journal des enfants" och skref romaner samt barnberättelser, bl. a. Le petit Robinson de Paris (1840; "Den lille
Robinson af Paris eller redlighetens seger", 1865).

Foajé, fr. foyer (eg. härd, eldstad; brännpunkt; samlingspunkt; af mlat. focarium, af lat. focus, härd), den inom en teaterbyggnad och i närheten af
teatersalongen belägna sal, där publiken har tillfälle att fritt röra sig och samtala under mellanakterna (jfr. foyer public). Ofta står detta rum i förbindelse med en byffé. Vanligen finnes en särskild artisternas foajé (samlingsrum för teaterns artister), i
vissa fall äfven en kunglig foajé (för de kungliga personerna med uppvaktning). Foajéerna i bättre teatrar ha merendels en konstnärlig utsmyckning.

Fob l. f. o. b., hand., förkortn. för Free on board
(se Fritt om bord).

Fobos och Deimos (grek. &#934;&#959;&#946;&#959;&#962; och &#916;&#949;&#953;&#956;&#959;&#962;, "Fruktan" och "Skräck", motsv. romarnas Pallor och Pavor) benämnas hos Homeros och andra skalder
krigsguden Ares’ söner och medhjälpare, hvilka spänna för hans vagn och följa honom i slaktningens tummel. Jfr Mars, astron. A. M. A.

Foca [fåtja], stad i Bosnien, kretsen Sarajevo, vid Drina. 4.217 inv. (1895). Berömdt för sina silfverfiligranarbeten.

Foci, lat., plur. af focus (se d. o.).

Fock, sjöv., understa råseglet på fockmasten och i allmänhet seglet på främsta masten på båtar. Stagfocken på båtar och mindre fartyg plägar stundom benämnas fock. Se Bark 1 och Segel.
O. E. G. N.*

Fock, svensk-finsk adlig ätt, urspr. från Westfalen, nedsatte sig i 16:e årh. i Livland och naturaliserades i Sverige 1651. En gren erhöll 1719 friherrlig värdighet, men utgick med stiftaren 1729; en annan upphöjdes 1778, en tredje 1815 i friherrligt stånd. En gren af ätten inskrefs 1818 på finska riddarhuset. En medlem af den 1778 i friherrligt stånd upphöjda grenen
bosatte sig i England och blef där 1789 naturaliserad engelsk undersåte. Hans ättegren fortlefver ännu i England under namnet de Robeck.

1. Gideon F., krigare, son till öfverstelöjtnanten och kommendanten på Nöteborg Mårten F., som jämte sina bröder 1651 blef naturaliserad svensk adelsman, föddes 1668, deltog med utmärkelse i Stora nordiska kriget, hvarunder han bevistade slagen vid Narva (1700), Fraustadt (1706), Holowczyn (1708), Malatitze (s. å.) och Poltava (1709), tillfångatogs sedan vid Perevolotjna och stannade i rysk fångenskap ända till krigets slut. Efter sin återkomst (1722) utnämndes han till generallöjtnant och dog 1723.

2. Berndt Vilhelm F., friherre, militär, ämbetsman, f. 9 aug. 1763 i Åbo, d. 15 april
1837 i Stockholm, började sin militära bana såsom fänrik vid Åbo läns regemente 1779, var i fransk krigstjänst 1780–82, deltog i kriget i Finland 1788–90, utnämndes till generalintendent för armén på Åland under finska kriget 1808 och s. å. till öfverste och generaladjutant. 1812 blef han landshöfding i Uppsala län, upphöjdes 1815 i friherrligt stånd, tog 1830 afsked från landshöfdingeposten och utnämndes 1836 till t. f. öfverpostdirektör.


3. Alfred Henrik Edvard F., friherre, fysiker, ämbetsman, politiker, f. 9 okt. 1818 på Nääs,
i Bjurbäcks socken, Skaraborgs län, d. 19 febr. 1901 i Stockholm, blef 1837 underlöjtnant vid Kronobergs regemente, genomgick 1838–41 Mariebergs högre artilleriläroverk, tjänstgjorde 1841–44 såsom repetitör därstädes och förordnades
1846 till lärare i fysik vid samma läroverk, hvilken befattning han behöll till 1858, då han
blef professor i allmän och tillämpad fysik vid Teknologiska institutet, där han hade varit lärare
i samma ämnen från 1847. F. tog äfven 1858 afsked ur krigstjänsten, inom hvilken han avancerat till kapten. 1870 utnämndes han till expeditionssekreterare
i K. M:ts kansli och byråchef i Civildepartementet samt blef 1872 chef i Finansdepartementets byrå för kontroll å tillverkningsafgifter och 1878 kansliråd i K. M:ts kansli. 1884 tog han afsked
ur statstjänsten. I alla kommittéer, som sedan 1863 varit tillsatta för Sveriges uppträdande i
internationella konst- och industriutställningar, deltog F. och fungerade såsom kommissarie vid den skandinaviska industriutställningen i Stockholm 1866. Han var ordf. i den 1871 tillsatta kommittén ang. ny ordningsstadga för brännerierna och från 1879 i kommittén ang. tillverkning och försäljning af brännvin samt ang. maltdrycksbeskattning, hvilken han tillhört som led. sedan 1877. Han var vidare led. i kommittén ang. den lägre tekniska undervisningen 1873–74 och ang. författningar rörande mått och vikt 1877–78. Efter att ha bevistat ett par af de senaste
ståndsriksdagarna, valdes han 1866 till led. af Andra kammaren för Stockholms stad, i hvilken egenskap han fungerade t. o. m. 1893 års riksdag (med undantag af perioden 1888–90, då hans val af formella anledningar upphäfdes), och blef han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>