Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjäderbroms - Fjädercirkel, mek. tekn., ett ritinstrument (se d.o.) - Fjäderdosa, Fjäderhus - Fjäderdynamometer. Se Dynamometer 1 - Fjäderfil, mek. tekn. Se Fil - Fjäderfä - Fjäderfäafvel. Se Fjädefäskötsel - Fjäderfällning, zool. Se Fjäder 1 - Fjäderfält, zool. Se Fjäder 1 - Fjäderfäskötsel (Fjäderfäafvel), den gren af husdjursskötseln, som omfattar anka, gås, höns och kalkon (se artiklar rörande dem). Se äfven Sveriges allmänna fjäderfäafvelsförening - Fjädergräs, bot. Se Stipa - Fjäderhammare, mek tekn. Se Hammare - Fjäderhus, mek. tekn. Se Fjäderdosa - Fjäderkompensation, fys. Se Pendel - Fjädermalen, zool. Se Malfjärilar - Fjädermoln, meteor. Se Moln - Fjädermotor - Fjädermott - Fjädermyggor - Fjädermyggsläktet, zool. Se Fjädermyggor - Fjädernejlika, bot. Se Dianthus - Fjädernervig, bot. Se Blad, sp. 616 - Fjäderpensel, bot. Se Pensel, bot. - Fjäderprofningsmaskin - Fjäderrör, maskinb. Se Rör - Fjäderspänningsmaskin, maskinb. Se Fjäder 2 - Fjädertofsspinnare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bromsanordning, där inverkan af en mekanisk kraft på
bromsstängerna förmedlas af en fjäder (se
Broms). W. H.
Fjädercirkel, mek. tekn.,ett ritinstrument (sed.o.).
Fjäderdosa, Fjäderhus, maskinb., det vanligen
cylinderformiga omhöljet till spiraldriffjädrar vid
ur och andra fjäderdrifverk. I dosans midt sitter
fjäderstiftet, den axel, vid hvilken spiralfjäderns
inre ända är fäst, under det att dess yttre ända
fastgöres vid dosans omkrets. Fjädern spännes
eller uppdrages antingen genom fjäderstiftets
kringvridande, då fjäderdosan fasthålles, eller
genom det senares omvridning vid fast stift.
W. H.
Fjäderdynamometer. Se Dynamometer 1.
Fjäderfil, mek. tekn. Se Fil.
Fjäderfä, en inom husdjursskötseln vanlig benämning
på höns, kalkoner, ankor och gäss.
Fjäderfäafvel. Se Fjäderfäskötsel.
Fjäderfällning, zool. Se Fjäder 1.
Fjäderfält, zool. Se Fjäder 1.
Fjäderfäskötsel (Fjäderfäafvel), den gren af
husdjursskötseln, som omfattar anka, gås, höns och
kalkon (se artiklar rörande dem). Se äfven Sveriges
allmänna fjäderfäafvelsförening.
Fjädergräs, bot. Se Stipa.
Fjäderhammare, mek. tekn. Se Hammare.
Fjäderhus, mek. tekn. Se Fjäderdosa.
Fjäderkompensation, fys. Se Pendel.
Fjädermalen, zool. Se Malfjärilar.
Fjädermoln, Cirrus, meteor. Se Moln.
Fjädermotor, maskinb., maskin, som
begagnar spännkraften hos en fjäder såsom
drifkraft. Den kom förr till användning i
fråga om små kraftbehof, t. ex. för drifvande
af symaskiner m. m., men har alltmer blifvit
utträngd af de modernare elektro-motorerna.
W. H.
Fjädermott, Pterophoriaæ, zool., en familj af små
nattfjärilar med spenslig kropp, långa, taggiga ben
och i de flesta fall båda vingparen längsefter klufna
i smala, i både fram- och bakkanten fransade flikar,
som ha en viss likhet med fjädrar. Under hvilan hållas
vingarna rakt utsträckta åt sidorna. Larverna äro,
i olikhet mot mottfjärilarnas, tröga, hårbeklädda
och lefva dels öppet på bladen af sin näringsväxt,
dels i det inre af stjälken. Fjärilarna sitta om
dagen gömda under något blad. Allmänna i vårt land
äro Pterophorus pterodactylus, som är rödgul,
och P. pentadactylus (se Fjäril, bildsida 2),
som är snöhvit. Båda ha framvingarna klufna i 2,
bakvingarna åter i 3 flikar. Den förras vingbredd
är 20-25 mm., den senares 28-30 mm. Larverna
af båda dessa arter uppgifvas lefva på bladen
af Convolvulus, den förras äfven på Veronica
chamædrys. - Besläktadt med fjädermotten, men
stundom räknadt till en särskild familj, är släktet
Alucita l. Orneodas, hos hvilket vingarna äro delade
i hvardera sex flikar. I södra Sverige förekommer ej
sällsynt A. hexadactyla med gulgrå vingar, de främre
med mörka, hvitkantade tvärband. - Åtminstone 29
arter fjädermott äro anträffade inom Skandinavien.
G. A-z.
Fjädermyggor, Chironomidæ, zool., en till myggornas
grupp hörande familj med spenslig kroppsform, kort,
ej framåtriktad snabel samt långa, spensliga ben,
af hvilka de främre under hvilan vanligen hållas
upplyfta. Antennerna äro hos hannarna fjäderhåriga,
hos honorna kranshåriga. Bland
hithörande släkten må särskildt framhållas
släktet Chironomus, som i vårt land förekommer med
ett hundratal arter, till utseendet ganska lika
stickmyggor och liksom sådana ofta dansande i stora
skaror i närheten af vattensamlingar, men olika dem
däri, att de ej suga blod. Larverna lefva i vatten,
t. o. m. i hafsvatten, och ha mer än stickmyggornas
anpassat sig för ett sådant lefnadssätt, i det de
ha föga utveckladt eller förkrympt trakésystem och
ej heller behöfva komma upp till vattenytan för att
hämta luft. I bottenslammet förfärdiga de sig rör
och gångar, i hvilka de vistas. Framtagna därur,
simma de med slingrande rörelser. Till färgen äro
några röda, och af särskildt intresse är, att denna
färg utgöres af hemoglobin, d. v. s. samma färgämne,
som i ryggradsdjurens blod spelar så stor roll för
respirationen. Tack vare denna hemoglobinhalt kunna
dessa larver upptaga och magasinera i vattnet löst
syre och vistas t. o. m. på stora djup, ända till
300 m. under vattenytan. Hos en del arter saknas
emellertid hemoglobin, i hvilket fall larverna lefva
i grundare vatten och ha mera utvecklade andrör. Till
de med röda larver utrustade arterna hör bl. a. en af
våra största och vanligaste, den omkr. 12 mm. långa
Ch. plumosus, hvars flygtid infaller under våren
och sommarens början. Hos en Chironomus-art har
man funnit en könlös fortplantning redan under
puppstadiet, i det vårgenerationens puppor kort
före sin kläckning lägga i ett geléaktigt hölje
inneslutna ägg, hvilka partenogenetiskt utvecklas
till nya larver. Höstgenerationens fortplantning
hos samma art uppgifves däremot försiggå på vanligt
sätt. - Till samma familj hänföres också det från
Chironomus betydligt afvikande släktet Ceratopogon med
många arter, af hvilka det hos oss allmänna, omkr. 2
mm. långa svidknottet (C. pulicaris) i skog och
buskmark, i synnerhet i Lappland, uppträder som en
envis och för sina ganska kännbara styng synnerligen
obehaglig blodsugare. Det är öfvervägande svart,
med hvita brunpunkterade vingar. Detta släktes larver
lefva under bark eller i multnande växtämnen. G. A-z.
Fjädermyggsläktet, Chironomus, zool. Se Fjädermyggor.
Fjädernejlika, bot. Se Dianthus.
Fjädernervig, bot. Se Blad, sp. 616.
Fjäderpensel, bot. Se Pensel, bot.
Fjäderprofningsmaskin, maskinb., apparat för
utförande af belastningsprof med bladfjädrar till
fordon i ändamål att utröna deras verkliga påkänning
under drift. Fjädern upplägges med sina båda ändar
på små rallvagnar, som löpa på ett horisontellt
underlag, medan fjäderns midt belastas medelst en
med vågskål eller löpvikt försedd häfstångsmekanism.
W. H.
Fjäderrör, maskinb. Se Rör.
Fjäderspinningsmaskin, maskinb. Se Fjäder 2.
Fjädertofsspinnare, Orgyia, zool., fjärilssläkte
tillhörande fam. Liparidæ 1. Lymantriidæ bland
spinnarna. Egendomligt är detta släkte genom
sina klumpigt byggda honor, hvilkas vingar äro
förkrympta till små hudflikar eller äro nästan
omärkliga. Hannarna ha däremot spenslig kropp,
med breda vingar och mycket längre kamtänder på
antennerna än honorna. Dessa senare lägga sina ägg
utanpå kokongen eller inuti puppan, hvarför arterna
kunna spridas endast genom larvernas vandringar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
