Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel / 341-342 (1908) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Finlay, George - Finlayson, James - Finländare - Finländs-svenska. Se Finsk-svenska - Finmålare, de holländske kabinettsmålarna, hvilkas berömdaste representant var Dou, (se d. o.) - Finn - Finn 1. En dvärg - Finn 2. Konung öfver friser och jutar - Finn 3. Jätte - Finn, Se Fingal - Finn, pseudonym för P. A. Gödecke - Finn-Alf, med tillnamnet den gamle - Finnar - Finn Arnesson. Se Arnmödlingarna - Finnberg, Gustaf Vilhelm - Finnbo. Se Ferna - Finnboda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han såsom en skarp, men ej opartisk iakttagare. -
F. var under sin vistelse i Grekland korrespondent
till "Times" och "Athenæum". (T. H-r.)

Finlayson [-léison], James, finsk industriidkare,
i. 1771 i Glasgow, d. 1852 i Skottland, flyttade i sin
ungdom till Petersburg. Genom kejsar Alexander I:s
resa i Finland 1819 uppmärksamgjord på den rikliga
krafttillgången i fallet vid Tammerfors och lockad
af utsikten till fristadsprivilegier för staden,
slog han sig 1820 ned där och anlade, understödd af
regeringen, en klädesfabrik, som senare följdes af
ett bomullsspinneri. Affären gick dock ej bra, hvarför
F. 1835 nödgades försälja den åt ett konsortium, som
under firma Finlayson & C:i fortsatte densamma. Firman
eges nu till största delen af handlanden
C. S. Nottbecks efterkommande. F. öfverflyttade
1838 till Skottland. Han var kväkare och vårdade
sig mycket om sina arbetares andliga och timliga
väl. Genom sitt bomullsspinneri - klädesfabriken blef
ej långvarig - lade han grunden ej blott till ett af
Finlands allra största industriföretag utan äfven till
utvecklingen af Tammerfors till "Finlands Manchester".
T. C.

Finländare, invånare i storfurstendömet Finland
utan hänsyn till nationaliteten.

Finländsk-svenska. Se Finsk-svenska.

Finmålare, de holländske kabinettsmålarna, hvilkas
berömdaste representant var Dou (se d. o.).

Finn, vanligt fornnordiskt personnamn. 1. En
dvärg eller alf, som omnämnes i Eddan.

2. Konung öfver friser och jutar, öfverföll
försåtligt Hnäf, en höfvitsman hos den danske konungen
Healfdene (Halfdan), som med 60 kämpar gästade
honom på Finnsburg och efter fem dagars strid
föll med stora förluster äfven å frisernas sida. F.
bjuder fred, de öfverlefvande under Hengest
öfvervintra hos F. i Frisland, men på våren hämnas
Hnäfs fall, F. stupar, hans drottning Hildeburg
föres jämte stora skatter till Danmark. I den
anglosaxiska hjältedikten ”Beowulf” besjunger en skald
hos Healfdenes son Hrodgar (Roar) några år före
515 e. Kr. dessa strider, som sålunda förmodligen
stått i slutet på 400-talet.

3. Jätte, som enligt folksagan byggde Lunds
domkyrka åt S:t Laurentius. Jätten skulle till belöning för sitt arbete ha sol och måne
eller ock den helige mannens båda ögon, såvida icke denne före arbetets afslutande kunde
uppgifva jättens namn. Laurentius fick emellertid höra en jättinna sjunga för sitt barn,
att dess fader Finn skulle komma hem med helgonets ögon. Glad skyndade han då till kyrkan och
kallade vid namn jätten, som just skulle foga slutstenen till byggnaden. Förbittrad öfver sitt
felslagna hopp skyndade F. ned i kraftkyrkan (kryptan),
omfamnade en pelare och ville kullstörta hela
templet, men förvandlades plötsligt till sten. –

Den s. k. jätten Finn i Lunds domkyrkokrypta.

Legenden om F. har Tegnér användt i poemet
”Gerda”. Liknande sägner finnas om flera andra
kyrkors uppbyggande. Sägnen om jätten Finn torde
under århundradenas lopp ha vuxit upp kring en
intill en pelare i Lunds domkyrkokrypta från början
utskulpterad mansbild (se fig.), som vid en annan
pelare har en motbild i en utskulpterad kvinna med
ett barn. Enligt en rimlig tydning af F. Beckett (i
”Kult och konst”, 1906) har konstnären velat med
dessa tre figurer framställa den nordiska menigheten
(föräldrar och barn) såsom ifrig att stödja den
kristna tempelbyggnaden. Jfr äfven L. Weibull,
”Studier i Lunds domkyrkas historia” (1906),
T. Wåhlins recension däraf i ”Kult och konst”
(1907) samt C. W. v. Sydow, ”Studier i
Finnsägnen och besläktade byggmästarsägner” (i
”Fataburen", s. å.).
1. 3. Th. W.* 2. B–e.

Finn. Se Fingal.

Finn, pseudonym för P. A. Gödecke.

Finn-Alf, med tillnamnet den gamle, en halfmytisk
konung i Norge. Han samt många hans fränder och
afkomlingar omnämnas i sagan om Fornjot och hans
ättlingar. Th. W.

Finnar, den till största delen i Finland bosatta
grenen af den till mongoliska rasen hörande
finsk-ugriska folkfamiljen. Se Fennomani, Finland
(särskildt afd. Befolkningsförhållanden, Utvandring
och Historia), Finska språket och Finsk-ugriska
språk. I Sverige förstås i tal och skrift vanligen
med finnar invånare i Finland utan afseende på rasen,
således såväl de mongoliske finnarna som de kaukasiske
svenskarna ("svensk-finnarna"). Jfr Finländare.

Finn Arnesson. Se Arnmödlingarna.

Finnberg, Gustaf Vilhelm, målare, f. 1784 i
Pargas socken i Finland, d. 1833 i Stockholm,
var målargesäll i Åbo, men studerade någon tid
vid konstakademien. Återkommen 1817, uppehöll han
sig i Åbo, sökande där en torftig utkomst genom
målning af altartaflor och porträtt. Vid stadens
brand 5 sept. 1827 förde F. sina taflor från gård
till gård, men måste slutligen öfverlämna dem åt
de förföljande lågorna. Utblottad och husvill,
hamnade han ånyo i Stockholm, där hans framtid blef
hvarken ljus eller lång. "Jag skall komma till Rom,
äfven om jag måste krypa dit", plägade han säga,
men denna önskan fick han aldrig se uppfylld.
H. af S.*

Finnbo. Se Ferna.

Finnboda, varf och mekanisk verkstad, tillhörigt
Bergsunds mekaniska verkstads aktiebolag, ligger i
Nacka socken, Stockholms län, på södra sidan af den
klippudde inom Stockholms hamnområde, som bildas
af Stockholms ström, det s. k. Hästholmssundet
och Svindelsviken. Platsen användes i forna tider
som hamnplats för finnskutor, däraf namnet. Om dess
förhistoria i öfrigt må nämnas, att F. med gamla och
nya Beckbruket (nuv. F. och Gäddviken) år 1800 för
7,000 rdr köptes af kommerserådet S. B. Hebbe, 1808
för 8,788 rdr af handelshuset Kantzow & Biel, 1816
för 22,500 rdr af grosshandl. K. G. Beck och 1844
för 103,500 rdr af F. beckbruksbolag, som därifrån
1873 afsöndrade F. med nya Beckbruket till Bergsunds bolag och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>