Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Filo, den judiske. Se Filon - Filochoros - Filochoros, danssällskap. Se Philochoros - Filodemos - Filogyn - Filoktetes - Filolaos - Filolog, idkare af filologi (se d. o.) - Filologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Filo, den judiske. Se Filon.
Filochoros (grek. Φιλοχορος, lat. Philochōrus),
förtjänstfull forngrekisk historieskrifvare i Aten under
förra delen af 3:e årh. f. Kr. Hans förnämsta verk
var en i 17 böcker affattad ”Attisk historia”, från
äldsta tider till 261 f. Kr., hvilken i forntiden stod
i högt anseende och särskildt med afseende på
kronologien var den viktigaste urkunden rörande Atens
forntid. Ett betydligt antal fragment därur är
bevaradt hos senare författare. Såsom motståndare till
Demetrios Poliorketes och Antigonos Gonatas blef
han af den senare aflifvad efter Atens intagande
(261).
A. M. A.
Filochoros, danssällskap. Se Philochoros.
Filodemos (grek. Φιλοδημος, lat. Philodemus) från
Gadara i Palestina, epikureisk filosof i 1:a årh.
f. Kr., vistades en längre tid i Rom hos Lucius
Calpurnius Piso. Han var samtida med Cicero, hvilken
prisar såväl hans lärdom och fina bildning som hans
poetiska talang. Man eger af F. 34 stycken på
grekiska språket författade epigram af mestadels
erotiskt och skämtsamt innehåll, hvarjämte betydliga
fragment af hans filosofiska skrifter återfunnits
i de halfförbrända herkulanska bokrullarna. (Jfr
Faidros 2.)
A. M. A.
Filogyn (af filos, vän, och gyne, kvinna), kvinnovän.
(Motsats: Misogyn). – Filogyni, kärlek
till eller sympati för kvinnokönet.
Filoktetes (grek. Φιλοκτητης, lat. Philoctetes),
grek. hjältes., son af Poias, konungen öfver malierna
i Tessalien, och Demonassa, utmärkt bågskytt,
deltog enligt Homeros i fälttåget mot Tröja,
men kvarlämnades, då han insjuknat till följd af
ett ormbett, på ön Lemnos, hvarifrån han sedermera
lyckligt återvände hem. Senare skalder ha utbildat
sagan sålunda, att F. under färden till Troja på ön
Chryse blef biten af en orm och med anledning dels
af den olidliga stank, som såret spridde, dels af
de för reskamraterna störande jämmerrop, hvilka han
utstötte, på Odysseus’ och Atridernas föranstaltande
kvarlämnades på Lemnos. Där framsläpade han under
grymma kval ett eländigt lif, till dess han på tionde
året afhämtades af Odysseus och Diomedes (eller,
enligt Sofokles, Neoptolemos), emedan Troja ej kunde
intagas utan Herakles’ pilar, af hvilka F. var i
besittning. Efter ankomsten till grekernas läger vid
Troja helades han af Machaon och fällde med sina pilar
Paris, hvarefter Trojas eröfring följde. Sofokles’
drama F. finnes ännu i behåll. Äfven Aischylos och
Euripides hade gjort denna saga till ämne för tragisk
diktning. A. M. A.
Filolaos (grek. Φιλολαος, lat. Philolaus),
berömd pytagoreisk filosof från Kroton, lefde
under senare hälften af 5:e årh. f. Kr. Han är,
såvidt man vet, den förste, hvilken i skriftlig
form meddelat och utvecklat de pytagoreiska
lärosatserna. Han efterlämnade ett filosofiskt verk
i tre böcker, hvilket fordom var högt ansedt. Vi
ega däraf några fragment, hvilkas äkthet dock varit
ifrågasatt. A. M. A.
Filolog, idkare af filologi (se d. o.).
Filologi (lat. philologia, af grek. filelogia, af
filos, vän, och logos, tal) betvdde urspr. kärlek
till tal, d. v. s. filosofiska undersökningar, och
vardt snart liktydigt med sträfvan efter vetenskaplig
l. allmän litterär bildning. Denna betydelse hade
ordet ända till humanismen, då enbart studiet af den
antika grekisk-romerska kulturen, den "klassiska"
litteraturen och de båda språk, på hvilka denna fanns,
d. v. s. hvad vi nu vanligen kalla klassisk filologi,
betecknades som filologi, en betydelse, som ordet
ännu stundom har och som särskildt F. A. Wolf
utpräglat. Sedan man under senare hälften af
1700-talet börjat vetenskapligt studera de moderna
folkens kulturlif, inrycktes äfven detta studium
under benämningen filologi, som sålunda numera fattas
som vetenskapen om den andliga odlingen hos alla
kulturfolk. Alltefter den etnografisk-geogratiska
enhet (det språk, land, ras, folk), som
utgör föremålet för den särskilda filologiska
forskningen, kallas denna germansk, nordisk,
semitisk o. s. v. filologi. Vissa grenar betecknas
dock vanligen med andra termer: assyriologi är
liktydigt med assyrisk filologi, egyptologi egyptisk
filologi o. s. v.; germanistik nyttjas stundom
i st. f. germansk filologi. Någon gång betecknas
forskningen rörande en enstaka författare som
filologi, t. ex. Goethe-, Shakspere-filologi.
I sin vidsträcktaste omfattning, såsom t. ex. Böckh
fattar filologiens begrepp, har den till föremål
den mänskliga kulturen i hela dess omfattning. Det
är emellertid omöjligt för en forskare att kunna
behärska och bearbeta mer än en liten del af detta
kolossala arbetsområde, hvarför en arbetsfördelning
är nödvändig. Denna får emellertid ej gå för långt, ty
lika litet som ett folks kultur kan studeras isolorad
- enär den aldrig utvecklat sig så själfständigt, att
ej andra folks kulturer påverkat den -, lika litet
kan en speciell kulturföreteelse studeras helt och
hållet för sig, emedan sammanhanget mellan olika delar
af en andlig odling är oupplösligt. Generaliserande
undersökningar måste därför förbinda specialstudierna,
hvilka bäst uttömma en ämnesgrupp, om de så att säga
korsa hvarandra. Specialiseringen inom filologien sker
naturligtvis efter den olika arten af de källor,
som stå till buds för rekonstruktionen af ett
folks andliga lif. I enlighet med grundbetydelsen
af ordet filologi afsöndras från denna först
konstens och handtverkets historia samt arkeologi
(och etnografi), hvilka väsentligen behandla
annat material än språkminnesmärken. Själfständigt
organiserade vetenskaper, hvilkas idkare ej pläga
kallas filologer, äro också (politisk) historia,
rättshistoria (jurisprudens) m. fl.
Filologi i inskränkt bemärkelse blir sålunda en
underafdelning af vetenskapen om den mänskliga
kulturen. Det torde emellertid vara omöjligt att
tillfredsställande definiera filologi eller afgränsa
den mot andra kulturgrenar, då termen från början
ej var skarpt begränsad, sedermera har förskjutits
högst väsentligt och företer stor vacklan. På många
håll gör man filologi liktydigt med språkvetenskap
(se d. o.) l. lingvistik, medan andra åter sätta
dessa båda som hvarandras motsatser. Merendels
torde man anse filologi som sammanfattningen af
språk- och litteraturvetenskapen, med lingvistik
och litteraturhistoria, folkloristik, mytologi
m. m. som särskildt differentierade discipliner. Som
centrum åter betraktas då studiet af litteraturen,
hvarvid textkritik och interpretation bli de båda
hufvudgrenarna. I fråga om äldre kulturstadier är
förbindelsen mellan språk- och litteraturstudiet
trängre och nödvändigare än i fråga om yngre perioder,
då källorna äro rikare och pålitligare. Men äfven
för dessa senare är, som redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
