Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fidelis - Fidelis - Fidelissimus. Se Fidelis - Fidelitas - Fidelitet. Se Fidel - Fidenæ - Fideris - Fides 1. Trohet - Fides 2. En personifikation - Fides - Fides Silentii, lat. Se Arcani disciplina - Fidias
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riket under merovingerna. Se närmare Leudes. -
Fidelissimus (superl. af föreg.), den allra
trognaste. Se Allra trognaste konung.
Fidelis den helige (hette först Marcus Roy), katolsk
missionär, f. 1577 i Sigmaringen, var en tid advokat,
men inträdde 1612 i kapucinorden, hvarvid han
erhöll namnet Fidelis. 1622 insattes han af romerska
propagandan i styrelsen för den för Rätien inrättade
missionen, hvilken, understödd af militär, skulle
till katolicismen omvända invånarna i de landsdelar,
hvilka Österrike fråntagit kantonen Grisons. Där
ihjälslogs han s. å. af de förbittrade bönderna.
Fidelissimus. Se Fidelis.
Fidelitas, lat., trohet.
Fidelitet. Se Fidel.
Fidenæ, stad i fornitalienska landskapet Latium,
vid vänstra stranden af Tiber, omkr. 8 km. n. ö. om
Rom. Redan på Romulus’ tid skola invånarna i F.,
fidenaterna, ha kämpat mot Rom, och fientligheterna
fortforo med få afbrott ända till 426 f. Kr., då
staden efter ett tolfårigt krig intogs och plundrades
af romarna. Under republikens senare tid och under
kejsardömet var F. en obetydlig ort. Under Tiberius’
regering vann det en sorglig ryktbarhet, då genom en
amfiteaters instörtande nära 50,000 människor lära
ha omkommit. Några ruiner af F. finnas ej. På samma
plats ligger nu Castello Giubileo.
Fideris, luftkurort i Schweiz, kantonen Grisons,
ofvanför ån Landquart och nära järnvägen
Landquart-Davos, 1,056 m. ö. h. Alpint
klimat med vindskyddadt läge. Järn- och
kalkhaltiga källor med goda badinrättningar.
Ln.
Fides, lat. 1. Trohet, ordhållighet; religiös tro. -
Fides punica, punisk (kartagisk) trohet,
d. v. s. trolöshet. - In fidem, till bestyrkande
af riktigheten eller trovärdigheten. - Om Bona
fide och Mala fide, se dessa rubriker. - 2. En
personifikation af troheten och ordhålligheten
dyrkades i Rom såsom gudinna (F. pub1ica
l. F. populi romani) och hade ett tempel på
Capitolium. Vid den åt henne helgade gudstjänsten,
hvars inrättning tillskrifves Numa Pompilius,
hade prästerna sina händer omlindade med hvita
bindlar såsom en symbol af handslagets helighet.
2. A. M. A.
Fides, astron., en af småplaneterna.
Fides silentii, lat. Se Arcani
disciplina.
Fidias (grek. $sidiag, lat. Phidias), Greklands
förnämste bildhuggare,, son af Charmides, föddes i
Aten sannolikt mellan 500 och 490 f. Kr. Han hade
till lärare först Hegias från Aten och sedan den
berömde Ageladas från Argos, hvilken var lärare
äfven åt Myron och Polykleitos, alltså åt tre af
den grekiska blomstringstidens förnämste mästare
inom bildhuggarkonsten. F:s ungdom inföll under
den tid, då Grekland i yttre hänseende lefde sina
storhetsdagar efter lysande segrar öfver de persiske
inkräktarna. Sedan han fullbordat sina studier,
hvilka äfven gällde måleriet, började han sin
själfständiga verksamhet såsom konstnär, och den
första, ungdomligare delen af denna verksamhet
sammanfaller med Kimons styrelsetid (470-460
f. Kr.). Då därefter Perikles kom till makten, blef
F. denne store statsmans personlige vän och själen
i hans planer för den
konstnärliga pånyttfödelse af det genom perserna
ödelagda Aten, hvilken redan påbegynts af Kimon. Under
medverkan af F. och hans skola fullbordades på
430-talet den plastiska utsmyckningen af Parthenon
(se Akropolis). Därefter kallades mästaren
till Elis för att gifva Zeus’ tempel i Olympia
dess konstnärliga utstyrsel. Följd af en mängd
lärjungar begaf han sig dit, och efter fullbordandet
af sitt största mästerverk, kolossalbilden af den
olympiske Zeus, återvände han till Aten. Där hade
emellertid under hans frånvaro ett parti bildat,
sig mot Perikles, hvilket utvalde statsmannens
vän, konstnären, till första offer för sitt
anfall. F. anklagades för försnillning af en del af
det guld, som han fått sig anförtrodt för utförandet
af Athena-stoden i Parthenon. Men då guldet kunde
aftagas från stöden och vägas, var denna beskyllning
lätt tillbakakastad. Hans afundsmän anklagade
honom då för hädelse mot gudarna, emedan han på
gudinnan Athenas sköld hade anbragt sin egen bild
jämte Perikles’ bland kämparna i den där framställda
amasonstriden. Enligt sägnen skall F. på grund af
denna anklagelse ha kastats i fängelse och där inom
kort dött.
Under den första perioden af sin konstnärliga
verksamhet var F., såsom hvarje annat gryende snille,
hufvudsakligen sökande och kämpande. Därom vittna de
arbeten, som den konsthistoriska kritiken tillägger
honom under denna tid. Bland dem märkes främst ett
verk, som hänför sig till perserkrigen, nämligen en,
till minne af segern vid Marathon, i Delfi uppställd
bronsgrupp af tretton figurer, i hvilken segraren
Miltiades intog medelpunkten mellan Athena och
Apollon. Denna grupp tyder på, att idealbildaren
F. i sin ungdom utgått från en mera realistisk
uppfattning. Till dem hör också en Amasonstod, som
han utförde i täflan med Polykleitos och Kresilas. Men
redan under denna period fick mästaren tillfälle
att äfven försöka sig på framställandet af Atens
skyddsgudinna, hvars ideal han var kallad att gifva
den typiska formen. Så utförde han tidigt en bild i
guld och elfenben af Athena för gudinnans tempel i
Pellene i Achaja, vidare en kolossalstod af henne i
Plataiai, en s. k. akrolit (guldbelagdt trä, med de
nakna delarna af marmor), och slutligen jättestoden
i brons af Athena promachos för Akropolis i Aten,
hvilken reste sig öfver templen som ett sjömärke. Den
förgyllda hjälmbusken och lansspetsen syntes nämligen
utifrån hafvet för de fartyg, som kommo på höjden
af Sunions udde. Man har beräknat, att stoden varit
mer än 20 m. hög; men man är oviss om figurens
hållning, ty utom fotställningen är hvarje spår af
den försvunnet, och de mynt, som ännu finnas i behåll
med framställning af Akropolis, skildra gudinnan än
med lyft sköld, än med skölden ställd nere vid foten.
Under sin mognads och högsta blomstrings tid öfvergick
F. helt och hållet till sin egentliga riktning,
den ideala, och därunder fastställde han tvenne af
de ädlaste gudatyperna: Athena och Zeus. Det förra
gjorde han i kolossalbilden af Athena parthenos,
hvilken år 438 uppställdes i Parthenontemplet. Det
var en mer än 12 m. hög bild af guld och elfenben
(en s. k. kryselefantin: nakna delarna af elfenben,
håret samt draperi och vapen af guld; ögonen bestodo
af insatta färgade stenar). Gudinnan var framställd
stående, i en lång fotsid dräkt, egiden med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
