Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ferna - Fernambuco. Se Pernambuco - Fernambucoved. Se Färnbock - Fernán Caballero. Se Caballero, Fernán - Fernandez, Alvaro - Fernandez, Lucas - Fernandez, Diego - Fernandez, Juan - Fernandez Bremon, José - Fernandez Caballero, Manuel, spansk tonsättare. Se Caballero, Manuel Fernandez - Fernandez de los Rios, Angel - Fernandez de Moratin 1. Leandro F. - Fernandez de Moratin 2. Leandro F.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det blifvit allt svårare att tidsenligt sköta
bruket (som saknar goda kommunikationer), så
länge fideikommissnaturen häftar vid detsamma, ha
nuv. innehafvarna ingått till K. M:t med begäran om
tillstånd att sälja egendomen.
Fernambuco. Se Pernambuco.
Fernambucoved. Se Färnbock.
Fernán Caballero. Se Caballero, Fernán.
Fernandez [-na’ndeth], Alvaro, en af de månge
portugisiske upptäcktsfarare, som af prins Henrik
Sjöfararen utsändes på upptäcktsfärder längs
Afrikas västkust. Han var född omkr. 1420, brorson
till Madeiras portugisiske upptäckare och förste
guvernör João Gonsalves Zarco och deltog i den af
27 fartyg bestående "armada", som 1445 utsändes för
att fullborda utforskandet af Afrikas västkust, men
som skingrades och återvände efter några strandhugg
och strider med infödingar. Zarcos fartyg med F. kom
längst, ett stycke bortom Cabo Verde, som Diniz Diaz
tidigare på året kringseglat. Följande år (1446)
kom han så långt som till Sierra Leone, men sårades
i en strid med infödingarna och återvände hem samt
fick i belöning 200 dubloner.
Fernandez [-na’ndethj, Lucas, spansk dramatiker, f. i
midten af 15:e årh., samtidig med Juan del Encina och
värdig att ställas vid hans sida såsom grundläggare
af den spanska teatern. Före 1500 äro några af hans
komedier skrifna, senare äro en del herdespel, ett
slags folkkomedier, och Auto de la Pasión, afsedt att
uppföras i kyrkor. F:s arbeten äro samlade i Farsas
y églogas al modo y estilo pastoril y castellano
(1514), hvaraf endast 1 ex. är kändt och finnes
i Nationalbiblioteket i Madrid; Spanska akad. lät
1867 utgifva en ny upplaga af arbetet, försedd med
en inledning af Cañete, som intagit denna inledning
äfven i sin "Teatro español del siglo XVI" (1885).
Ad. H-n.
Fernandez [-na’ndeth], Diego, spansk
historieskrifvare, f. i Palencia (födelse- och dödsår
obekanta), begaf sig omkr. 1545 till Peru, tjänade där
i spanska armén samt fick af högste befälhafvaren,
Hurtado de Mendoza, markis af Cañete, i uppdrag
att skrifva Perus historia. Hans Historia del Peru
(1571), nu mycket sällsynt, utgör en detaljrik och
trovärdig skildring af förvecklingarna inom det
nyupprättade spanska väldet i Peru under närmast
föregående decennier.
Fernandez [-na’ndeth], Juan, spansk upptäcktsresande,
f. 1538, d. 1602, gjorde många sjöresor till de
sydamerikanska kusterna samt upptäckte 1563 de
bägge öar, som nu bära hans namn, och 1574 öarna
S. Felix och S. Ambrosio. Under en längre resa i Stora
oceanen skall han 1576, enligt hvad hans reskamrater
senare berättade, ha sett ett större bebodt land,
som måste ha varit antingen Australien eller Nya
Zeeland. Uppgiften är mycket osäker.
Fernandez Bremon [-na’ndeth], José, spansk författare
och tidningsman, f. i Gerona, blef 1856 direktör för
"La España", sedan litterär medarbetare i "La epoca"
och är sedan 1876 krönikör i "La ilustración española
y americana", där hans af originalitet och lekande
humor präglade artiklar mottagas med stort bifall. Af
hans arbeten må för öfrigt nämnas Cuentos (1879),
komedier på vers och prosa, såsom Lo que no ve la
justicia, Pasión de vieja, La estrella roja (1890),
El espantojo
(1894), El elixir de la vida,
Los espiritus och Dos hijos.
Ad. H-n.
Fernandez Caballero [-na’ndeth kavaljérå],
Manuel, spansk tonsättare. Se Caballero,
Manuel Fernandez.
Fernandez de los Rios [-na’ndeth], Angel, spansk
politiker och skriftställare, f. 1821 i Madrid,
d. 1880 i Paris, var militär från 1842 till 1848,
då honom anförtroddes en politisk mission till
Mendizábal i Paris, hvarefter han deltog med ifver
i de politiska fejderna på Cánovas del Castillos
och Vega de Armijós sida. När O’Donnells politik
blef exklusivt konservativ, ställde sig F. i
oppositionens led. 1863-66 bedref han tillsammans
med Castelar en energisk agitation mot monarkien,
som nödgade honom att fly till Paris. Efter
revolutionen 1868 återkom han till Madrid, inträdde
i kommunalrepresentationen och arbetade för Madrids
förskönande. Såsom diplomatisk agent för Prim,
Sagasta, Figuerola och Ruiz Zorilla afgick han
1869 till Lissabon för att erbjuda kung Ferdinand
Spaniens krona, men underhandlingarna strandade. Det
honom erbjudna guvernörskapet i Madrid afböjde han,
men ingick i senaten. Misstroende Zorilla, vägrade
F. äfven mottaga en ministerpost. Slutligen bröt han
med de radikala och arbetade för en sammanslutning af
alla republikaner. Med orätt misstänkt för att vara
Zorillas agent tillfångatogs F. 1876 och fördes till
Portugal, hvarifrån han snart utvisades och begaf
sig till Paris, där han stannade till sin död. De
förnämsta af F:s arbeten, banbrytande för nya idéer,
äro Estudio politico y biográfico sobre Olózaga,
Guia de Madrid, Mi misión en Portugal och Las luchas
politicas en la Espana del siglo XIX. Ad. H-n.
Fernandez de Moratin [-na’ndeth]. 1. Leandro F.,
spansk skald och skriftställare, f. 1737 i Madrid,
d. 1780, skref komedien La petimetra (1762),
tragedien Lucrecia och Desengaños al teatro español,
tre uppsatser om brister och ihåligheter inom den
gamla såväl som den dåtida spanska dramatiken, hvilka
framkallade många motskrifter. Följde så skaldestycket
La Diana ó Arte de la caza och tragedien Hormesinda,
som endast genom grefve Arandas protektion kunde
komma till uppförande, och trots alla intriger från
litterärt och klerikalt håll hade stor framgång. Af
öfriga arbeten äro att nämna tragedien Guzmán el Bueno
(1777) och eposet Las naves de Cortés. Trött på de
litterära motigheterna, egnade sig F. åt advokatyrket,
men skref därunder en del lyrik.
2. Leandro F., den föregåendes son, spansk dramatiker
och författare, f. 1760 i Madrid, d. 1828 i Paris,
utgaf under pseud. "Meliton Fernández" Lección
poética, satira contra los vicios introducidos en
la poesia castellana (1782), som vann akademiskt
accessit, hvarefter följde broschyren La derrota de
los pedantes, där några högtstående personer ej utan
skäl ansågo sig porträtterade. I kampen med ekonomiska
svårigheter hade F. dels varit i guldsmedslära,
dels sekreterare hos grefven af Cabarrus, men blef
nu präst. Genom beskydd af Godoy, i hvars intriger
F. dock aldrig tog del, besegrades hindren för
uppförande af den långt förut planlagda komedien El
viejo de la niña (1790) och El café (1792). Därefter
begaf sig F. till Paris och London, där han mottog
djupa intryck på många områden, studerade Shakspere
och öfversatte till spanska Hamlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
