Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 1499-1500 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fehrman, Karl Gustaf - Fehrnström, R.A.C. - Feidias - Feidippides - Feidon - Feif - Feigum fos - Feijó, Antonio de Castro

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

konstnärliga arbeten af ej ringa förtjänst, ehuru
Ljungberger, som snart därefter hemkom, sedan
fördunklade den yngre medtäflaren. För att vidare
förkofra sig sökte F. och erhöll af K. M:t 1774 ett
årligt reseunderstöd af 1,800 livres för tre år samt
afreste i slutet af maj s. å. till Rouen och vidare
till Paris, där han skulle å konungens vägnar till
prinsen af Condé öfverlämna ett mineraliekabinett,
förvaradt i ett präktigt skåp, utfördt af den berömde
Haupt.

I Paris modellerade han för Pajou och besökte
Lépiciers akademi samt, längre fram, den franska
målarakademien. I okt. 1775 begaf han sig till
Rom. Där studerade han dels på egen hand, dels hos
Sergel, äfvensom tillsammans med Wertmüller. Jämväl
Masreliez tillhörde hans umgänge. Med dessa vänner
företog han flera små utflykter och gjorde ensam
ett besök i Neapel. I juni 1778 lämnade han Rom och
anträdde hemresan öfver Frankrike. Hans hemkomst
inträffade året därpå. Efter faderns död bibehölls
han vid dennes lön; men medaljgravörstjänsten
vid myntet innehades af Ljungberger, och F. var
således hänvisad till mindre viktiga arbeten,
medaljer för enskilda samt poussering af porträtt,
en genre, i hvilken han utvecklade stor talang. Då
Ljungberger 1787 dog, var F. själfskrifven till
hans sysslor och förrättade sedan sin tjänst med
mycken heder. Han utnämndes tillika till professor i
Målar- och bildhuggarakademien och kvarstod i dessa
befattningar till sin död. - F:s många arbeten visa
en grundlig konstnärsbildning och tillhöra inom den
mindre skulpturen samma riktning, som representeras
af Sergel inom den högre och af Masreliez inom
måleriet. Det är också bekant, att han ofta arbetade
efter utkast af den senare. Hans porträttsidor lida
af en något fyllig och uppblåst ansiktsmodellering,
men äro väl arbetade, liksom oftast frånsidorna,
med deras, enligt den nya riktningens smak, något
långdragna och spinkiga figurer. Utom många medaljer,
hörande till "Gustaf III:s medaljhistoria", hvilket
företag kort efter konungens död råkade i stockning,
utförde F. många minnespenningar öfver enskilda
samt jetonger och belöningspenningar. Bland de
senare må nämnas de öfver Höpken, P. Alströmer,
D. Fehrman, J. af Bjerkén och P. Wargentin. -rn.*

Fehrnström, R. A. C., skådespelerska. Se Swartz 2.

Feidias. Se Fidias.

Feidippides (grek. $eidinntöfis, lat. Phidippides),
atensk härold, hvilken vid persernas anryckande
under Datis och Artafernes (490 f. Kr.) afsändes
till Sparta för att begära hjälp och till fots på
två dagar tillryggalade den ung. 200 km. långa vägen.
A. M. A.

Feidon (grek. <i><l>etdwv</i>, lat. Phidon), härskare i Argos
kring midten af 8:e eller, enligt en annan källa, mot
slutet af 7:e eller början af 6:e årh. f. Er. Möjligen
afse de stridiga tidsuppgifterna två
särskilda härskare med samma namn. F. tillhörde
Temenidernas gamla konungahus, men betecknas
dock såsom envåldshärskare (tyrannos), emedan han
öfverskred konungamaktens häfdvunna gränser. Han
utvidgade sitt välde ej endast öfver hela Argolis
och Egina, utan äfven, med tillbakaträngande för en
kort tid af Spartas inflytande, öfver en stor del af
det öfriga Peloponnesos. Hans regering utmärkte sig
genom åtskilliga viktiga reformer, bl. a. införandet
af ett gemensamt mått- och viktsystem äfvensom af
prägladt silfvermynt. A. M. A.

Feif, svensk adlig ätt, som härstammade från Skottland
och inkom på 1600-talet till Sverige med Jakob Fyf,
handlande i Stockholm. Den fick med dennes sonsöner
Kasten, Peter och Johan 1705 adlig värdighet och
utgick på svärdssidan 1856. Kasten F:s ättegren erhöll
1715 friherrlig värdighet, men utslocknade 1739 på
manslinjen med stiftaren själf (se nedan).


Kasten F., friherre, ämbetsman, f. 29 sept. 1661 i
Stockholm, d. där 12 mars 1739, utbildades först för
hattmarkaryrket, men fick 1682 e. o. anställning i
kansliet, där han 1689 blef ord. kanslist och 1697
registrator vid inrikes expeditionen. Han åtföljde
kansliet under Karl XII:s fälttåg och blef efter hand
en af konungens mest betrodde ämbetsmän. Utnämnd till
referendariesekreterare 1704, adlades han 1705, blef
1707 sekreterare vid fin-, liv- och ingermanländska expeditionen,
1708 krigsråd och på hösten 1709 efter
Olof Hermelin statssekreterare vid inrikes
expeditionen. I denna egenskap fick han under
hela tiden för Karl XII:s vistelse i Turkiet
sköta inrikesärendena; han var närvarande vid
kalabaliken i Bender, af honom utfärdades passet
för konungen (under namn af "Peter Frisck") vid
dennes afresa från Turkiet, och han tillhörde hans
omgifning under Stralsunds belägring 1715. Här
blef han s. å. upphöjd i friherrligt
stånd. Han hade redan 1714 i Turkiet fått fullmakt
på landshöfdingebefattningen i Västmanland, men kom
aldrig att tillträda den, i det han efter återkomsten
till Sverige 29 dec. 1715 utnämndes till ombudsråd
vid krigsexpeditionen, hvilken post han beklädde,
till dess den upphörde vid styrelsens
förändring 1719 efter Karl XII:s död; han
hade alltså under dennes sista betungande krigsår
den svåra uppgiften att uppbära en krigs-
och sjöministers förenade oerhörda arbetsbörda.
Han blef 1723 president i Statskontoret. -
I "Handl. ur v. Brinkman’ska archivet på
Trolle-Ljungby" I (1859) finnas tryckta F:s
intressanta bref till N. Tessin d. y. 1701,
1710-18. H. B-n.

Feigum fos, i Näs socken i Sogn, Norge, bildas
af den på Sognefjordens (Lysterfjordens) östra
sida utfallande Feigumälfven, omkr. 2 km. ofvanför
dess utlopp. Hela fallets höjd är 430 m., däraf 220
m. lodrätt fall.

Feijó [feichå], Antonio de Castro, portugisisk
diplomat och skald, af samma släkt som Feijóo

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>