Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Favre, Gabriel Ckaude Jules - Favre, Louis - Favretto, Giacomo - Favularia - Favus, Ondskorf - Favör - Faxafjörður l. Faxaflói - Faxaflói - Faxaholm (Faxe-) l. Faxahus (Faxe-) - Faxe - Faxe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förhandlingarna med Preussen afbrutna, var F. en af dem,
som talade mot kriget såsom orättfärdigt och vägrade
anslag därtill. Efter nederlaget vid Sedan föreslog
han natten till 4 sept. dynastiens afsättning,
bildandet af en nationalförsvarsregering och Trochus
utnämning till generalguvernör i Paris. Själf
blef han den nya regeringens utrikesminister och
förklarade i en diplomatisk rundskrifvelse, att
"icke en fotsbredd af landet, icke en sten af
fästningarna" skulle afträdas till Tyskland. Han
misslyckades emellertid fullkomligt vid sina möten
med Bismarck (se Bismarck-Schönhausen, sp. 505)
kort efteråt att förmå denne nöja sig med blott
ett krigsskadestånd. Hans protest af 9 jan. 1871
mot tyskarnas beskjutande af Paris och hans försök
att förmå utländska makter att intervenera hade
ingen påföljd. Utsedd att leda underhandlingarna
med tyskarna om Paris’ kapitulation och ett
vapenstillestånd, motsatte han sig nationalgardets
afväpning, hvarigenom kommunupproret möjliggjordes,
och undantog från vapenhvilan Bourbakis armé, som
därför måste ge sig in på schweiziskt område. I den
nya nationalförsamlingen invaldes F. af 8 departement,
och Thiers utnämnde honom till utrikesminister. Som
sådan afslöt han fredspreliminärerna i Versailles
och undertecknade fredsfördraget i Frankfurt. Kort
därefter afgick han från sin post 22 juli 1871 och
tog sedan, bruten af egna och fosterlandets olyckor,
föga del i det parlamentariska arbetet. 1876 valdes
han i dep. Rhône till senator, men spelade ej
längre någon politisk roll. Till försvar för sin
politik utgaf han Rome et la République française
(1871) och Gouvernement de la défense nationale
(3 bd, 1871-75). Hans änka utgaf hans politiska
tal, Discours parlementaires (4 bd, 1881),
och Maritain hans Mélanges politiques (1882).
E. A-t.
Favre [favr], Louis, schweizisk ingenjör, f. 1826
i Chêne-Bourg nära Genève, begaf sig vid 17 års
ålder till Frankrike, där han utbildade sig till
järnvägsingenjör. Sitt förnämsta rykte vann han
såsom S:t Gotthardstunnelns byggare. Vid täflan om
denna anläggning (1872) segrade han och åtog sig att
fullborda tunneln på åtta år. I början blef han efter
med sitt arbetsprogram, men snart vunnes under hans
ständiga personliga ledning betydande försprång,
och därmed aflägsnades äfven de svårigheter af
alla slag, särskildt finansiella, hvilka hotat
företaget. F. kunde därför vänta att redan i slutet
af 1879 få se arbetarna från de olika sidorna hälsa
hvarandra, då han 19 juli s. å. till följd af ett
slaganfall dog i själfva tunneln. - I Göschenen restes
1889 ett minnesmärke öfver F.
Favretto, Giacomo, italiensk målare, f. 1849 i
Venezia, d. där 1887, var son till en snickare
och genomlefde en ungdom full af försakelse. Han
hörde till spanjoren Fortunys skola, men var ganska
själfständig inom de gifna gränserna och en kolorist
af hög rang. Han lefde sig genom studier och fantasi
in i 1700-talets Venezia, hvars gatlif, kanalfärder,
karnevalsscener han återgaf i hela deras lif och
färgprakt. Till hans mest omtyckta målningar höra
Lottsedlarna, Susanna och gubbarna, Fredagsmarknad
på Rialto, På piazzettan (Moderna galleriet i
Rom). F. är representerad äfven i Nationalgalleriet
i Berlin (Den inslumrade tjänaren) och i Nya
pinakoteket i München (Veneziansk konsthandlare).
J. K-e.*
Favularia. Se Sigillaria.
Favus, Ondskorf, med., en hudsjukdom,
företrädesvis i hufvudets hårbeklädda del,
orsakad af en mikroskopisk svamp, som efter sin
upptäckare Schönlein (1839) fått namnet Achorion
Schoenleinii. Denna svamp intränger i hårsäckar
och hårrötter, hvarigenom håren blifva spröda och
afbrytas nära roten. Svampen växer ut i omgifningen
till större eller mindre, runda, svafvelgula rufvor,
som sprida en unken mögellukt. Från hufvudet kunna de
utbreda sig äfven till andra delar af kroppen. Stundom
sammanflyta de runda rufvorna till stora oregelbundna
kakor. Sjukdomen botas endast genom rufvornas och
svampens fullständiga aflägsnande, sedan de blifvit
uppmjukade medelst olja eller dylikt och alla
angripna hårrötters utryckande (epilation). Förr
brukades en barbarisk metod, becklufvan,
d. v. s. ett slags mössa, på insidan besmord
med beck, hvilken fästes på hufvudet och hastigt
bortrycktes, hvarvid hår och rufvor följde med.
F. B.*
Favör (fr. faveur, lat. favor, af favere, gynna),
gunst, ynnest, ynnestbevis, bevågenhet, kärleksprof;
förmån. - Favorabel, gunstig, gynnsam; fördelaktig. -
Favorisera, gynna, vara (någon) bevågen; främja. -
Favorit (fr. favori), gunstling, älskling;
älsklings-, lif-; sportt., den häst, som anses ha de
största utsikterna till seger i en kapplöpning. Vid
vadhållning koncentrerar sig allmänhetens intresse
på "favoriten", som därför också står öfverst på
noteringslistan med kortaste "odds" (se d. o.).
B. C-m.
Faxafjörður l. Faxaflói, stor hafsvik på västra
kusten af Island, har sitt namn efter en af Floke
Vilgerdssons följeslagare, Faxe. Vid mynningen
är den omkr. 130 km. bred, mellan ändpunkterna af
de två långa smala halföar, som omgifva densamma:
Reykjanes på den södra sidan och Snæfellsnes på den
norra. F. bildar en mängd mindre vikar och fjordar,
nämligen mot s. Keflavik och Hafnarfjörður,
mot ö. Kollafjörður - hvars innersta del kallas
Reykjavik -, Hvalfjörður och Borgarfjörður, som är
den djupaste inskärningen (dess innersta del ligger
omkr. 150 km. från F:s mynning). Vattnet omkring F:s
södra uddar ("Suðurnes") är den viktigaste platsen
för Islands vinterfiske (hufvudsakligen fångas
torsk), till hvilket folk infinner sig från hela ön.
C. It.*
Faxaflói. Se Faxafjörður.
Faxaholm (Faxe-) l. Faxahus (Faxe-), fordom
slott på en kringfluten höjd, O,6 km. utanför
nuv. staden Söderhamn. Det egentliga slottet
var en fyrkant af föga mer än 41 m. längd och
35 m. bredd. Sven (ej Sten) Sture var 1398 i
besittning däraf och försvarade det med framgång mot
drottning Margaretas trupper, som anlagt ett fäste
därbredvid. F. omtalas ej efter 1434, då det under
Engelbrekts befrielsekrig nedbrändes af hälsingarna
under Olof Djäkns befäl. Jfr Delsbovisan.
Faxe (isl. jaxi), en benämning på häst i fornnordiska
språket, betyder eg. manig och ingår ofta i
sammansättningar, såsom Gullfaxe, guldmanig;
Frejfaxe, en åt guden Frej helgad häst;
Skinfaxe, Rimfaxe (se d. o.) m. fl. Th. W.*
Faxe, en vidt utgrenad skånsk släkt, hvars stamfader
Severin lefde på 1500-talet. Dennes sonson Georg
(Jörgen), f. 1614, d. 1681 såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
