Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 1213-1214 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Faber, Johann von Leutkirch - Faber, Antonio - Faber, Basilius - Faber, Frederik - Faber, Cecilia Böhl von - Faber, Peter Kristian Frederik - Faber, Frederik William - Faber, Johann Lothar von - Faber, Ernst - Faber du Faur, Otto von - Faber est quisque fortunæ suæ - Fabert, Abraham de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

rådande missbruken samt försvarade Luther mot Ecks
anfall, ehuru han ansåg den förre gå för långt
i sina sträfvanden. Efter en resa till Rom 1521
började han bekämpa Zwingli i Zürich och skref
1524 mot Luther sin Malleus in haeresin Lutheranam
("kättarhammaren"). Sedan förblef han ständigt
en bitter motståndare till reformationen. Hans
skrifter utkommo i Köln (1537–41).

(^{Hj. H–t.})

Faber, Antonius. Se Favre, A.

Faber, Basilius, tysk skolman, f. omkr. 1520,
d. omkr. 1575, blef 1560 rektor vid lutherska skolan i
Quedlinburg, men afskedades 1570 till följd af sin vägran
att underskrifva "Corpus doctrinæ Melanchthonis". 1571
blef han föreståndare för Augustinkollegiet i Erfurt.
Hans förnämsta arbete är
Thesaurus eruditionis scholasticæ, (1571; flera uppl.).
F. var en af Tysklands mest framstående skolmän i 16:e årh.

Faber, Frederik, dansk naturvetenskapsman,
f. 1795, d. 1828, företog 1819–21 en resa på Island
och var 1822–28 regementskvartermästare. Hans
viktigaste skrifter äro
Prodromus der isländischen ornithologie (1822),
Ueber das leben der hochnordischen vögel (1825–26) och
Naturgeschichte der fische Islands (1829).

Faber, Cecilia Böhl von. Se Caballero.

Faber, Peter Kristian Frederik, dansk författare,
f. 1810, d. 1877, tog 1840 Polyteknisk examen och
vardt 1852 telegrafdirektör. Som sådan utvecklade
han det danska telegrafväsendet från en ringa
början till stor omfattning. 1848 skref han
nationalsången Den tapre landsoldat, som vann
utomordentlig popularitet som uttryck för den då
rådande folkstämningen. F. författade vidare farsen
Stegekjælderen (1844) och
diktsamlingen Viser og vers (1877),
som båda vittna om varm känsla och kvickhet.

^{E. Ebg.}

Faber [fei’bə], Frederick William, engelsk präst
och psalmförfattare, f. 1814, d. 1863, var 1842–45
kyrkoherde i Elton, öfvergick 1845 till katolska läran
och grundade i Birmingham en församling, som kallade
sig Wilfridianer efter F:s antagna namn,
Wilfrid. Han var stor vältalare och predikant samt
mycket produktiv författare. Hans psalmer, Hymns
(1861 och 1871), ega högt värde och äro de mest
utbredda inom engelska kyrkan.


Faber, Johann Lothar von, friherre, tysk fabrikant,
f. 1817, d. 1896, öfvertog 1839 ledningen af den
då föga betydliga blyertspennsfabrik (firma:
A. W. Faber), som hans farfars far 1761 anlagt i
Stein vid Nürnberg och som F. utvecklade till en
världsfirma i skrifmaterialier. (Se art. Blyertspennor.)
F. utnämndes 1864 för sina förtjänster om
industrien till titulärt bajerskt riksråd och
upphöjdes 1881 i ärftligt friherrligt stånd.


Faber, Ernst, Tysklands mest framstående kinamissionär
och sinolog, f. 1839 i Koburg, d. 1899 i Tsingtau,
utsändes 1864 af Renska missionssällskapet, hvars
tjänst han lämnade 1880 för att verka först på egen
hand, sedan, från 1885 till sin död, i tjänst hos
Allmänna evangelisk-protestantiska missionsföreningen,
som gaf honom fullkomlig frihet att ostördt egna
sig åt litterärt arbete. 1888 utnämndes han till
teol. doktor i Jena. Bland hans europeiska arbeten
må, utom hans värdefulla uppsatser i "Zeitschrift
für missionskunde und religionswissenschaft", nämnas
Lehrbegriff des Konfuzius (1872 och 1873)
samt skrifter öfver Mencius, Micius och Licius
(tre afh., 1877), vidare
Prehistoric China (i "Journal of the China branch of the Royal asiatic society", 1890),
hans betydelsefullaste verk på europeiskt språk,
och den för sin tillförlitlighet och rikedom på
notiser utmärkta öfversikten
China in historischer beleuchtung (1895).
Sin största betydelse egde F. dock såsom litterär
förmedlare af kristna och västerländska idéer till
Kinas högre odling. I denna ytterst svåra uppgift
öfverträffas hans samvetsgrannhet, tålamod och
framgång af ingens. I den kinesiska lärdomsvärlden
aktades hans personlighet och grundlighet mycket
högt, och hans skrifter anses i språkbehandlingen
jämbördiga med den erkända kinesiska litteraturen.
Viktigast af hans kinesiska arbeten är det stora,
ofullbordade verket Kritik af Kinas klassiker (1896–98).

^{N. S.}

Faber du Faur [fabr dy får], Otto von, tysk målare,
f. 1828 i Ludwigsburg, d. 1901 i München, son af en
württembergsk general och krigsmålare, blef själf
militär, deltog i fälttågen 1866 och 1870, hade
långt därförut slagit sig på målning och studerat
bl. a. för Piloty och i Paris. Han blef bataljmålare
och utförde många bataljbilder, helst med rytteri,
från olika tider. Två bilder från 1870 års krig finnas
i Stuttgarts galleri. Slaget vid Wörth framställde han
i panoramabild. Han målade äfven motiv från Napoleons
krig, men sysselsatte sig under sitt sista skede
hufvudsakligen med österländska scener, karavaner,
arabiska ryttare och jaktmotiv. I behandlingssätt
liksom i kolorit närmar han sig franska förebilder,
målningssättet är flott och bredt, färgverkan liflig
och effektfull. Hästar i snö finns i Nya pinakoteket
i München.

^{G–g N.}

Faber est quisque fortunæ suæ, lat., "enhvar är
sin egen lyckas smed", ett från Sallustius hämtadt
tänkespråk.

Fabert [fabär], Abraham de, marskalk af Frankrike,
f. 15 okt. 1599 i Metz, d. 17 maj 1660 i Sedan, tog
vid 14 års ålder tjänst som soldat, utmärkte sig genom
tapperhet och kallblodighet, blef major 1627 och tog
en lysande andel i belägringen af La Rochelle (s. å.),
Saluces (1630), Avesnes (1637) och Maubeuge (s. å.),
tack vare sin stora teoretiska och praktiska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>