Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Exkvisit - Exlex - Exlibris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Exkvisit (lat. exquisitus), utsökt, utvald, utmärkt
fin.
Exlex, lat. (af ex, utom, och lex, lag), som står
utom lagarna, fredlös, fågelfri; som ställer sig
utom lagarna.
Exlibris, lat., bokegarmärke, en först i Frankrike
använd benämning på märken, hvilka bibliofiler
och andra bokegare pläga anbringa antingen
inpressade på en boks pärmar eller tryckta på
särskilda blad, afsedda att infästas å frampärmens
insida. Uttrycket är hämtadt från begynnelseorden
i den å sådana märken vanliga latinska inskriften,
som angifver bokens egare: Ex libris N. N., "ur
N. N:s boksamling". Exlibris äro af två slag. Det
ena, pärm-exlibris (ty. superexlibris), det äldre
slaget, utgöres af sådana bokegarmärken, som medelst
graverade stämplar anbringas å den ena eller bägge
pärmarnas yttersidor (helst på band af pergament
eller kalfskinn, men någon gång äfven på pappband),
i guld eller svarttryck, och består af inskrifter,
initialer, monogram, sinnebilder, vapen
o. d. Pärm-exlibris voro brukliga redan i
slutet af 1400-talet. Exempel på denna form
äro bl. a. Groliers berömda: "Jo. Grolierii et
amicorum" och, bland svenska pärm-exlibris, "Carl
Gustaf Tessin", "Adam Horn", Uppsala universitets
biblioteks på 1700-talet (se pl. I) samt kungliga
personers monogram i mer eller mindre rik utstyrsel.
I de under 30-åriga kriget såsom byte till Sverige
hemförda bokskatterna (särskildt från Würzburg
och Prag) finnas många praktfulla pärm-exlibris
(se afbildningar hos
I. Collijn i "Sv. boktr.-fören:s
meddelanden", 1905).
Det andra slaget af exlibris utgöres af enstaka blad
af olika storlek med någon för egaren karakteristisk
inskrift (namn, initialer, sentens o. d.) med eller
utan bildliga framställningar (vapen, symboler,
t. o. m. små landskapsbilder o. s. v.), hvilka blad
fästas å frampärmens insida.
Äfven ett par andra slag af exlibris finnas. De
ansluta sig närmast till pärm-exlibris. Man finner
nämligen någon gång bokegarmärken anbragta antingen
på en boks snitt eller på de metallknäppen,
som förr användes för att sammanhålla mera
voluminösa böcker. Det senare tillvägagåendet
återfinnes särskildt på Rostock-band från början af
1500-talet. Fem sådana äro f. n. kända, af hvilka
ett egts af sedermera biskopen i Skara Sveno Jacobi
(hvilken från 1508 studerade i Rostock) och numera
tillhör K. biblioteket i Stockholm.
Först med boktryckarkonstens allmänna utbredning,
således efter midten af 1400-talet, blef det
möjligt för den enskilde att anlägga en boksamling
af större omfång. Alltifrån denna tid blef, tack
vare tyska och nederländska "formsnidare", bruket af
bokegarmärken alltmera utbredt. Under 1500-1700-talen
vann intresset för att ega en vacker boksamling med
därtill hörande, för egaren betecknande exlibris ett
alltjämt vidgadt fält, särskildt bland dessa tiders
lärda. Hvad träsnittskonst, metallgravyr, kopparstick,
etsning och (till sist) litografi kunde åstadkomma
för att frambringa dessa ofta högst konstnärliga små
blad, kan man lära känna i de mångfaldiga samlingar
med reproduktioner, som under senare tider utgifvits
i alla kulturländer.
Tyskland var det första land, där exlibris kommo i
bruk. Något senare följde Frankrike och England.
I Sverige anses den förste, som begagnat sådana
på lösa blad (enstaka pärm-exlibris åter förekomma
hos oss redan från början af 1500-talet), ha varit
riksrådet Ture Bielke (halshuggen 1600), hvars
bokegarmärke (se pl. I) utgöres af hans rikt utförda
vapenbild (troligen tyskt arbete) med namnet
Thuro Bielke å en bandå nedtill samt ofvantill en dylik
med årtalet 1595 och bokstäfverna C. M. S. (möjligen
betecknande hans maka: Conjux Margareta Sture).
Med 1700-talets utgång eller något senare går
intresset för exlibris tillbaka, och först emot
slutet af 1800-talet inträdde ett verkligt uppsving,
hvilket alltsedan fortgått i ständig stegring. Mycket
af högt estetiskt värde har - vid sidan af många
underhaltiga produkter - under de sista decennierna
frambragts på exlibrisproduktionens område, både i
England, Frankrike, Tyskland och Amerika, och äfven
de nordiska länderna intaga på detta område en aktad
plats (jfr pl. II).
Bland utöfvarna af denna moderna "kleinkunst"
voro i äldre tider Albrecht Dürer, Hans Holbein,
Lukas Cranach (se pl. I) m. fl., i senare tid,
särskildt under 1700-talet, många framstående
"vinjettister", såsom Boucher, Cochin fils, Eisen,
Moreau, Saint-Aubin, Chodowiecky m. fl. och i nyaste
tid engelsmännen Walter Crane och Burne-Jones jämte
många andra. Bland Sveriges äldre konstutöfvare
märkas Akrel, Fehrman, Floding (se pl. I), Gillberg,
Heland, Linnerhjelm, J. F. Martin, Rehn, Snack, Tilas,
Årre m. fl., och äfven i våra dagar egna sig många
framstående tecknare och etsare åt denna konstart.
Till följd af konstnärernas intresse och direkta
medverkan för exlibrissaken har äfven konstvänners
och samlares uppmärksamhet riktats på denna och
både hos oss och i utlandet gifvit anledning till
sammanbringande af värdefulla samlingar. Särskildt
må nämnas de dyrbara kollektioner, som egas af
flera offentliga institutioner, såsom British
museum i London, Bibliothèque nationale i
Paris (beskrifn. af H. Bouchot, 1897), Hof- und
staatsbibliothek i München, Kunstgewerbe-museum i
Berlin, Herzogl. bibliothek i Wolfenbtüttel (beskr. af
W. Heinemann, 1895) m. fl. samt af många enskilda,
främst grefve K. E. zu Leiningen-Westerburg (egare af
omkr. 33,000 n:r). Äfven K. biblioteket i Stockholm
och flera enskilda personer ega vackra och omfattande
samlingar af svenska exlibris såväl från pärmar som
tryckta på lösa blad.
Många föreningar och litterära organ för främjande
af detta slags konst finnas. Så har England Ex-libris
society (1891), Berlin Ex-libris verein (s. å.), Paris
Société française des collectionneurs d’ex-libris
(1898), och liknande föreningar finnas i Washington
(1896), Basel (1902), Wien (1903) och Barcelona
(s. å.) m. fl. Många af dessa sällskap ha sina egna
organ, och äfven de stora ansedda konsttidskrifterna
(såsom den engelska "The studio") bjuda ofta på nya
företeelser från exlibris-världen. Dessutom finnas
i alla kulturländer speciella tidskrifter för detta
fack. Äfven historiskt har exlibrissaken blifvit
behandlad i en mängd arbeten, många af högt värde. Ur
den rika litteraturen må anföras: C. M. Carlander,
"Svenska bibliotek och ex-libris" (3 bd, 1889-94; ny
utvidgad uppl., 4 dlr i 6 bd, 1902-04), F. Warnecke,
"Die deutschen bücherzeichen von ihrem ursprunge bis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
