Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 1121-1122 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangeliske - Evangelisk-lutherska kyrkan - Evangelist - Evangelistarium - Evangelistas-gruppen - Evangelistsymboler - Evangelium - Evangelium æternum - Evanger - Evania - Evanidæ - Evans, Oliver

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

företrädesvis medlemmar af den unerade kyrkan (se Evangeliska
unionen 2).

Evangelisk-lutherska kyrkan. Se Lutherska läran.

Evangelist, förkunnare af evangelium, kallades
i den äldsta kristna tiden en kringresande
predikant, hvilken antingen verkade själfständigt,
såsom Filippus, eller ock var apostlarnas
följeslagare, såsom Markus och Lukas (Ef. 4:
11). Evangelisterna predikade företrädesvis på
sådana ställen, där ingen kristen församling ännu
blifvit grundlagd. Evangelistämbetet har blifvit
återupprättadt inom den irvingianska sekten. -
Numera nyttjas benämningen evangelist i allmänhet
blott om författarna till de fyra evangelierna i
nya testamentet. E. J. Ö.*

Evangelistarium. Se Evangeliebok.

Evangelistas-gruppen, en ögrupp i Drottning Adelaides
arkipelag. Se Patagonien.

Evangelistsymboler, de sinnebildliga framställningar,
som man i den äldsta kristna tiden gaf åt de fyra
evangelisterna. Stundom framställas de under bilden
af fyra bokrullar, med Kristus i midten, eller af fyra
strömmar, hvilka flyta från en kulle, där Gud, lammet
eller korset stå. Tidigt började man ock tillämpa de i
Hes. 1:5, 10 och Uppb. 4:6, 7 omtalade fyra djuren
på evangelisterna. Fördelningen af dem uppgjordes af
Hieronymus så, att Matteus på sin lott fick människan,
Markus lejonet, Lukas tjuren och Johannes örnen. Denna
framställning, som sedan blifvit den allmänna, finnes
först i mosaiker från 5:e årh. - I den bysantinska
konsten sammanslogos ofta de fyra
evangelistsymbolerna till en figur under namn
af tetramorf (af grek. tetra, fyra, och morfe,
skapnad), antingen till en med sex vingar försedd
änglagestalt, kring hvars hufvud de tre andra
hufvudena (örn-, lejon- och tjur-) äro grupperade,
eller i en monströs djurfigur (animal ecclesiæ)
med de nämnda fyra hufvudena samt fyra ben (ett
från hvart och ett af de fyra djuren; se fig.).

Tetramorf.

E. J. Ö.*

Evangelium (grek. euangelion, gladt budskap),
förkunnelsen af Jesus Kristus, världens frälsare, i
synnerhet sådan denna finnes i bibeln. I G. T:s heliga
skrifter framträder evangelium under form af mer eller
mindre klara profetior om den väntade Messias. Den
första af dessa, det s. k. protevangelium (d. ä. det
första evangeliet), innehålles i 1 Mos. 3:15:
"Denna (näml. kvinnans säd) skall söndertrampa
ditt (näml. ormens) hufvud". I N. T. är evangelium
förkunnelsen af den komne Kristus. - Evangelium,
betraktadt såsom nådemedel, innefattar alla Guds
nådelöften, alla de tillsägelser om syndernas
förlåtelse, rättfärdighet, lif och salighet, som i
Kristus äro människorna gifna. E. J. Ö.*

Evangelium æternum, lat. (Det eviga evangeliet), ett
ur Uppenbarelseboken 1:6 hämtadt namn, som tillades
tre skrifter af den italienske abboten Joakim från
Floris (se Eskatologi, sp. 876).

Evanger, socken i Söndre Bergenhus amt, Norge,
vid Vosseälfvens utlopp i Osterfjorden och vid
järnbanan från Voss till Bergen. 2,129 inv. (1905).
Y. N.

Evania, zool. Se Evaniidæ.

Evaniidæ, zool., familj af parasitsteklar, utmärkt
af att den smalt skaftade bakkroppen är fäst långt upp
på bakryggen af thorax, i st. f. att som vanligt utgå
från dess bakre ända. Hit höra släktena Brachygaster
(Evania), Gasteruption (Foenus) och Aulacus. -
Det förstnämnda släktet har en märkvärdigt liten,
hoptryckt bakkropp, som är kortare än hufvud och
thorax och bäres vinkligt nedböjd från sitt smala
skaft. Larverna lefva i kackerlackornas äggsäck. Hit
hör den äfven i Sverige förekommande, 3,5-4,5
mm. långa B. minutus, som är svart med glänsande
bakkropp och gulbruna ben. - Arterna af släktet
Gasteruption ha längre bakkropp, som under flykten
bäres starkt uppåtriktadr I Sverige finnas två 10-14
mm. långa arter, som äro svarta, med röda teckningar
på bakkroppen. De ses ofta, med de klubblikt
uppsvällda bakre skenbenen långt nedhängande, hålla
sig sväfvande framför ingångarna till gaddsteklarnas
bon i gammalt trävirke och afvaktande tillfälle
att i de nämnda steklarnas larver införa sitt
fördärfbringande ägg. G. A-z.

Evans [e7vens], Oliver, amerikansk mekaniker, f. 1755
nära Newport, Delaware, d. 1819 i Philadelphia,
köpman, sedan 1782 kvarnegare, konstruerade
vid 22 års ålder en maskin för tillverkning af
kardtänder och sedermera arbetsbesparande maskiner
inom kvarnindustrien, hvilka allmänt infördes,
såsom bägarverket (elevatorn), transportsnäckan
(conveyer), mjölafkylare m. fl. Äfven konstruerade
han en högtrycksångmaskin utan kondensator, försökte
förgäfves att intressera kapitalister för byggande
af ångbåtar, förfärdigade 1802 af egna medel en
högtrycksångmaskin med 6 tums cylinder, som följande
vinter användes till drifvande af en gipskvarn, och
1804 för hälsovårdsnämnden i Philadelphia ett slags
ångmudderverk, ett på hjul monteradt flatbottnadt
fartyg, som drefs genom ett af en ångmaskin påverkadt
skofvelhjul. Fartygets transport från verkstaden
till dockorna (2,5 km.) åstadkoms af samma maskin,
hvilken således tjänstgjorde såsom lokomotiv. -
Från hans 1807 anlagda mekaniska verkstad i
Philadelphia utgick en mängd ångmaskiner för fabriker
och båtar, men något brukbart lokomotiv, hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>