Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eurypterus - Eurypylos - Eurysakes - Euryskop - Eurysthenes - Eurystheus - Eurytmi - Eurytos - Eusebia - Eusebianer - Eusebios
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bladfötternas öfre sida synes ett par ovala, starkt
uppruggade partier, som kunna anses såsom platsen för
respirationsorganen (jfr G. Holm, "Yttre anatomien
hos Eurypterus" i Geol. fören:s i Stockholm Förhandl.,
bd 21). Dessa fem leder bilda thorax; de bakom dessa
liggande abdominalsegmenten sakna extremiteter; det
bakersta af dessa utgöres af en med fyra sågtandade
vingkanter försedd ändtagg. Skalets yttersida
är försedd med fjälliknande hudveck samt finare
eller gröfre hårbildningar. Eurypterus förekommer
i silur-karbonsystemen. En art, E. Fischeri
Eichw. (se fig.), är funnen på Ösel (Rootziküll)
samt på Gottland. A. Hng.
Eurypylos (grek. EVOVJTV^O?), namn på flera den
grekiska hjältesagan tillhörande personligheter. En
bland dessa var, enligt Homeros, son af den
tessaliske konungen Euaimon i Ormenion och deltog
såsom befälhafvare öfver ormenierna i trojanska
kriget, i hvilket han bl. a. erbjöd sig till tvekamp
med Hektor. En annan E., Telefos’ son och konung
Priamos’ systerson, fäktade med utmärkelse på
trojanernas sida och dödades af Neoptolemos. A. M. A.
Eurysakes (grek. EvovactMfe, lat. Eurysaces),
grek. hjältes., en son af Aias från Salamis och den
frygiska konungadottern Tekmessa. Namnet E. (af
grek. eurys, bred, och sakos, sköld) betyder
"bredsköld" och kännetecknar honom såsom arftagare
af sin faders väldiga sköld. I Runebergs tragedi
"Kungarne på Salamis" tecknas E. såsom en ädel och
sympatisk hjälteyngling, hvilken efter växlande
öden återvinner sin faders af Leiokritos inkräktade
konungavälde på Salamis. A. M. A.
Euryskop (af grek. eurys, bred, och skopein,
se), fot., ett fotografiskt objektiv af
symmetrisk konstruktion, konstrueradt och
utfördt af Voigtländer. Euryskopen, som tillhöra
aplanaternas (se d. o.) typ, ha funnit mycket
stor användning i praktiken (under de senare åren
ha de emellertid delvis blifvit undanträngda
af anastigmaterna); de benämnas alltefter det
ändamål, för hvilket de äro afsedda, porträtt-,
landskaps- och vidvinkelseuryskop. (Jfr Fotografi.)
J. Htzg.
Eurysthenes (grek. EvQvoftévr]g), enligt sägnen son
af den heraklidiske höfdingeu Aristodemos och äldre
tvillingbroder till Prokles. Sedan Aristodemos,
kort efter dorernas invandring på Peloponnesos,
hade aflidit, erhöllo hans båda söner den åt honom
bestämda delen af landet, Sparta och Lakonien. De
båda bröderna betecknades af traditionen såsom
stamfäder för Spartas båda samregerande konungahus,
ehuru dessa ej buro deras namn, utan kallades
Agiader och Eurypontider efter Agis, Eurysthenes’
son, och Eurypon, Prokles’ sonson. E. och hans
broder sägas ha lefvat i ständig tvedräkt, hvilket
förhållande sedan gick i arf på deras efterkommande.
A. M. A.
Eurystheus (grék.EvovaOsvs, lat. Eurystheus], konung
i Mykenai. Se Herakles.
Eurytmi (grek. eurythmia, af eu, behagligt, och
rythmos, mått), ett riktigt, harmoniskt förhållande
mellan delarna i ett helt, jämvikt, måttfullhet
(t. ex. i dans, musik, språkljud o. s. v.). - Inom
de bildande konsterna menar man med eurytmi den ena
formens behagliga öfverflytande i den andra, den ena
delens angenäma fortlöpande till den andra
o. s. v. Åtskilliga ha ansett våglinjen vara
den skönaste eurytmiska linjen, och Hogarth, som
hyste denna åsikt, härledde t. o. m. allt skönt
från våglinjen. En fortlöpande arkadställning,
Parthenonsfrisen, Niobegruppen och Rafaels
stora arbeten erbjuda exempel på eurytmisk
anordning. Eurytmien bör skiljas från symmetrien,
som består i en likformig anordning af ett föremåls
delar å ömse sidor om en midtlinje eller en punkt,
på det sätt, att den ena halfvan blir en spegelbild
af den andra. - Eurytmisk, måttfull, harmonisk,
väl proportionerad.
Eurytos (grek. Evovros), konung i Oichalia (i
Tessalien eller på Eubea eller i Messenien)
och berömd såsom skicklig bågskytt. Han
öfverfölls och dödades jämte sina söner af
Herakles, emedan han trots föregående löfte
vägrat gifva denne sin dotter Iole till maka.
A. M. A.
Eusebia, en tid benämning på kappadociska staden
Cæsarea Mazaka, nu Kaisarije.
Eusebianer, anhängare till Eusebios (se d. o. 3).
Eusebios (grek. Evoéfiiog, lat. Eusebius,
"den gudfruktige"). 1. E. (Eusebius
Pamphili, "Pamphilus’ (vän) E."), den kristna
kyrkohistorieskrifningens fader, f. omkr. 275,
d. 340, sannolikt i Palestina, egnade sig i Cæsarea
åt bevarandet af Origenes’ skrifter, af hvilken
kyrkofader han, likasom hans vän Pamphilus, var en
ifrig anhängare. Under diokletianska förföljelsen
led Pamphilus martyrdöden 309, men E. räddade sig
genom flykten till Egypten och blef omkr. 314
biskop i Cæsarea. Han vanns där af Arius för
dennes lära. E. bevistade Nicæa-mötet 325 och
var troligen dess vice ordförande; han stod högt i
anseende hos Konstantin. Vid mötet fann han snart
arianismens underlägsenhet och framlade då en rent
origenistisk medlande trosbekännelse, som samlade
den stora majoriteten kring sig. Med några tillägg
af alexandrinarna (bl. a. formeln "homousios"; se
Arianism) antogs denna bekännelse af mötet och
kejsaren; så tillkom det berömda Nicæa-beslutet. -
Under stridens fortsättning kom E. som Konstantins vän
att tillsammans med sin namne Eusebios af Nikomedeia
bestämma den kejserliga kyrkopolitiken i medlande
"semiariansk" riktning. E:s största betydelse låg
dock däri, att han utgjorde föreningslänken mellan den
gamla förföljelsetiden och den nya rikskyrkans tid och
var inspirerad af origenismens starkt vetenskapliga
intresse. Så blef han som ingen annan danad att med
den nya tidens hjälpmedel skildra den gångna. Detta
skedde framför allt i de på grekiska skrifna 1)
Chronicon, kronologiska tabeller från Abrahams tid
till 325; 2) Historia ecclesiastica ("Kyrkohistoria",
öfv. och kommenterad af O. W. Lemke, 1878), ett försök
att samarbeta det i tabellerna gömda kyrkohistoriska
stoffet till en sammanhängande historia; härmed
skapade han en källa af oförlikneligt historiskt värde
och af stor praktisk betydelse för kyrkans vidare
utveckling; skildringen, som är indelad i 10 böcker
och föres fram till 324, stöder sig genomgående
på lärda och samvetsgranna källforskningar; 3)
Vita Constantini i 4 böcker, värdefull särskildt
genom de många kejserliga brefven och urkunderna
och belysningen af Konstantins religionspolitik. -
E. skref äfven apologetisk-dogmatiska och exegetiska
arbeten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
