Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eugen, Frans - Eugen, Fredrik Karl Paul Ludvig - Eugene City - Eugène de Beauharnais - Eugenia - Eugenia (Eugenie), Charlotta E. Augusta Amalia Albertina - Eugeniacrinus - Eugeniahemmet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
artadt arbete, benämndt "Feldzüge des prinzen Eugen
von Savoyen". Jfr Arneth, "Prinz E. von Savoyen"
(3 bd, 1858-59), Malleson, "Prince Eugene of Savoy"
(1888), och Keym, "Prinz E. von Savoyen" (3:e
uppl. 1899). C. O. N.
Eugen [-Jen], Fredrik Karl Paul Ludvig, hertig
af Württemberg, f. 1788 i Oels, d. 1857 på sitt
slott Karlsruhe i Schlesien, utmärkte sig i rysk
krigstjänst i krigen mot Napoleon 1806- 14 och blef
1814 infanterigeneral. 1828 anförde han en armékår
under Diebitsch i kriget mot turkarna. Han egnade
sig sedan helt åt musik och skref bl. a. två operor,
förutom memoarer (utg. 1862) och Erinnerungen aus dem
jeldzug des jahres 1812 in Russland (1846). En del af
hans korrespondens utgafs 1883. Se biografiska arbeten
af v. Helldorf (1861-62) och Kielmansegg (1902).
Eugene City [jo’djin si’ti], stad i nordamerikanska
staten Oregon, vid Willamette, som där blir farbar för
ångfartyg, och vid Oregon-California-järnvägen. 3,236
inv. (1900). Säte för Oregons statsuniversitet.
Eugène de Beauharnais [öjän de båarnä]. Se
Beauharnais 7.
Eugenia L., bot., växtsläkte af fam. Myrtaceæ
med öfver 600 arter i tropikerna, i synnerhet
i Syd-Amerika. Många arter ha mycket välsmakande
frukter, t. ex. E. Uvalha (uvalha) i Brasilien
och E. Pitanga (pitanga) i Uruguay och
södra Brasilien. Pitanga anses för en af de bästa
af tropikernas frukter och odlas därför i Gamla
och Nya världens varma länder. Frukterna af andra
arter användas som krydda. Den tradiga barken af
E. ligustrina användes till kalfatring af skepp,
och den ytterst fasta veden af denna och andra arter
har mångsidig användning. Om E. caryophyllata
(Caryophyllus aromaticus) se Jambosa, om
E. Pimenta se Pimenta, om E. australis se Domatier. G. L-m.
Eugenia (Eugenie), Charlotta E. Augusta
Amalia Albertina, prinsessa af Sverige och Norge,
konung Oskar I:s enda dotter, f. 24 april 1830
på Stockholms slott, d. där 23 april 1889, var
begåfvad i flera riktningar och försökte sig såväl
på litteraturens som på musikens och de bildande
konsternas områden. Som skriftställarinna framträdde
hon med det biografiska arbetet Les princesses de la
Suède (1864; "Svenska prinsessor", 3 :e uppl. 1871;
ny uppl. 1889) och med en öfversättning af Roos’
"Korsets skola" (1864). De mest bekanta bland hennes
kompositioner, hvilka utmärka sig för ren musikalisk
stämning, äro kvartetterna Farväl och Aftontankar,
med ord af tonsättarinnan, samt duetterna Till
vågen och Die glocken. Till hennes modelleringar
(af hvilka några äro reproducerade i parian)
höra bl. a. kompositionerna Norsk hornblåsare,
Svensk gardist (utställda på skandinaviska konst-
och industriutställningen i Stockholm 1866), Tron
samt åtskilliga Apostlar. Under en
följd af år vistades prinsessan E., på grund af sin
vacklande hälsa, om somrarna på Gottland, där hon
1861-62 lät åt sig uppföra den täcka och naturskönt
belägna villan Fridhem i Västerhejde socken. Hennes
varma människokärlek och lifliga intresse för
folkupplysningen funno särskildt uttryck i de
stiftelser hon gjorde på denna ö och bland hvilka må
nämnas, utom understöd till folkskolan i Västerhejde
(1863), Fridtorps barnhem (1866), Hemmet för obotligt
sjuka (1867), till hvilket prinsessan anskaffade
byggnadsmedel genom att försälja sina juveler, Visby
skyddsförening och Skyddsföreningen i Västerhejde
(1870). Omkostnaderna för dessa stiftelser bestredos
till största delen af prinsessan E. Hon var äfven
ordförande i styrelsen för det efter henne uppkallade
Eugeniahemmet (se d. o.) invid Stockholm.
Eugeniacrinus Mill., paleont., ett i Syd-Tysklands
och Schweiz’ juraaflagringar vanligt krinoidésläkte,
utmärkt genom sin om en kryddnejlika påminnande form,
en liten knoppliknande kalk på en af cylindriska
leder bildad kort stjälk; den understa af dessa
leder är ombildad till en tjock fastvuxen* rot.
A. Hng.
Eugeniahemmet, en efter prinsessan Eugenia uppkallad
anstalt invid Stockholm för vårdande af fattiga
obotligt sjuka, lytta och vanföra barn, som icke
äro behäftade med idioti. Våren 1879 stiftades,
med prinsessan Eugenia såsom ordförande,
en förening för beredande af bostad,
vård och underhåll åt dylika barn från hela
Sverige. Föreningens första skyddslingar, 8 till
antalet, inackorderades vid fru E. Ramsays liknande
barnhem å Vilhelmsro nära Jönköping. Inkomsterna
af en 1882 anordnad basar (omkr. 30,000 kr.) satte
föreningen i stånd att i juni s. å. öppna ett eget
hem (under namnet Eugeniahemmet) i en förhyrd
villalägenhet vid Sundbyberg, dit 12 sjuka barn
förflyttades. Vid samma års utgång hade tillgångarna
vuxit till 67,000 kr., och de ökades årligen genom
betydande donationer. 2 okt. 1886 invigdes hemmets nya
lokal, en trevåningsbyggnad af sten å kronolägenheten
Norrbacka (dittills platsen för ett utvärdshus)
strax utanför Norrtull, och dit öfverfördes då
30 barn. Denna byggnad innehåller 11 salar för
skyddslingarna jämte badrum, matsalar, bostäder för
föreståndarinnan och lärarinnorna m. m. Man hade
under de första åren ej kunnat undgå att mottaga
äfven idioter, och 1887 uppfördes en särskild mindre
byggnad för idiotafdelningen, hvilken* sistnämnda
emellertid efter hand indragits. För att patienternas
antal skulle kunna ökas, uppfördes ytterligare en
trevåningsbyggnad, invigd 19 okt. 1896, med ännu
rymligare och luftigare salar än den förra. Hemmet
är försedt med centralvarm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
