Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 1035-1036 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eufrat - Eufrosyne - Eufyter, Edafofyter, Markväxter - Euganeiska kullarna - Eugen, Napoleon Nikolaus

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Tarsus-Adana-järnvägen till Aintab och Biredjik. 1898
sökte en ryss, grefve Kapnist, koncession på
en linje från Tripolis till Hit. S. å. strandade
ett förslag af ett engelskt syndikat att utsträcka
anatoliska järnvägen från Konia förbi Adana, Aleppo
(med bilinje till Alexandrette) till E. på motstånd
från det i tyska händer befintliga anatoliska
järnvägsbolaget. Detta bolag har på förslag en
utsträckning af sina linjer till Bagdad och Basra
antingen från Angora förbi Kaisarie, Diarbekr och
Mossul eller från Konia förbi Marasch, Aleppo och Hit.
Wbg.

Eufrosyne, grek. Evygoavvr) ("den glädtiga"),
grek. myt., en af de tre gratierna. Se
Chariter. Jfr Euphrosyne.

Eufyter, Edafofyter, Markväxter, bot., sådana växter,
hvilkas rötter tränga ner i marken och hvilkas
assimilationsorgan befinna sig i luften. Hit
höra bl a. de flesta fanerogamerna. De öfriga
äro antingen aërofyter (epifyter, luftväxter),
som helt och hållet befinna sig ofvanför marken,
fästa på andra växter, eller hydrofyter
(vattenväxter), hvilkas assimilationsorgan
antingen äro nedsänkta i vatten (submersa växter;
jfr Benthos) eller simma på vattenytan.
G. L-m.

Euganeiska kullarna (it. Colli Euganei), en isolerad
mindre bergskedja i italienska prov. Venezia, mellan
Frassine, en biflod till Adige, i s. och Bacohiglione
i n. Högsta toppen är Venda, 577 m. Bergen äro
af vulkaniskt ursprung och rika på mineralkällor
samt tätt skogklädda. Sitt namn ha de efter ett
med etruskerna besläktadt folk, som fordom bebodde
dessa trakter.


Eugen [-Jen], Napoleon Nikolaus, svensk arffurste
(till 29 okt. 1905 äfven norsk arffurste), hertig af
Närke, den fjärde af Oskar II:s söner, f. 1 aug. 1865
på Drottningholms slott, aflade studentexamen
1884, tillbragte vårterminen s. å. vid Kristiania
universitet och tog s. å. officersexamen. 1885
anträdde han en resa till Italien, Egypten och Syrien
och återvände hem öfver Konstantinopel. Redan vid
denna tid hade han börjat måla. I den af prinsarna
Oskar, Karl och E. utgifna boken Våra minnen (1886)
finner man, jämte några skildringar af prins E:s
penna, afbildningar af 3 akvareller med motiv
från Palestina. Under vistelsen såsom student i
Uppsala 1885-86 åtnjöt han handledning af W. von
Gegerfelt. 1887 begaf han sig till Paris och studerade
där på Bonnats och Gervex’ ateljéer, där Puvis de
Chavannes, Roll och Humbert undervisade. Somrarna
1887 och 1888 tillbragte prinsen under H. Salmsons
ledning i Dalby i Skåne och somrarna 1889 och 1890 i
Norge. Prins E. utställde offentligen första gången
å världsutställningen i Paris 1889 ett par små
landskapsstudier och en modellstudie. Hans vistelse
i Paris
upphörde s. å., och sedan dess har han - åtskilliga
utrikes resor frånräknade - varit bosatt i Stockholm,
under somrarna i hufvudstadens närhet, oftast på
Tyresö, samt sedan 1904 å sin på Valdemarsudde
(Djurgården) uppförda präktiga villa. Liksom andra
prinsar har E. passerat graderna och är sedan 1906
öfverste i Göta garde och Lifregementets husarer. Hans
i mångt och mycket frisinnade uppfattning har gjort
honom populär och förskaffat honom namnet "Röde
prinsen". De mest betydande bland hans målningar
under hans första skede äro Månsken i Valdres (1891),
Insjön (s. å., Nationalgalleriet i Kristiania),
Vårafton (s. å.), en sommarstämning öfver en äng och
småskog (pastell, s. å., Fria konsternas akademi),
Skogen (1892, Göteborgs museum), Där skogen glesnar
(s. å.), Det gamla slottet och En sista solglimt
(båda 1893), pastellen De båda popplarna (utställd
1894). I dessa sistnämnda målningar har konstnären
sökt en dekorativ verkan af starka, klara färger,
effektfullt sammanställda, en förenklad stil
och en poetisk färgharmoni. Likaså i Molnet
(1895, Göteborgs museum). Med Sommarnatt (s. å.,
Nationalmuseum) var han inne på ett område, som han
sedan flera gånger återvändt till, framställningen
af den nordiska sommarkvällens och nattens ljusa,
stilla, halft sagoaktiga stämning, på samma gång som
Stockholmstraktens natur med dess öfverflöd på holmar
och vattendrag, dess frodiga grönska och mjuka linjer
är känsligt och träffsäkert karakteriserad. 1897-98
utfördes tre dekorativa väggmålningar med fritt
behandlade motiv från Haga för konungens foajé i
K. teatern. De följdes af det dekorativt hållna
Skärgårdslandskap från Tyresö i sommarkväll (1899,
i Norra latinläroverket, Stockholm), af Stockholms
slott (nattstämning, s. å., målad för svenska villan
på världsutställningen i Paris 1900, nu i Stockholms
nation i Uppsala). Sommarnattsstämningar äro Det
stilla vattnet (1901, Nationalmuseum), Nattmoln
(s. å., i E. Thiels samling), Den ljusa natten
(1903, en förminskad upprepning af det ofvan nämnda
"Skärgårdslandskap"). För Norra latinläroverkets
samlingssal målade prins E. 1904 ett landskap, Sommar,
i kvällsstämning - det är konstnärens största duk,
15 m. i längd.

Från 1904 är nattstämningen Det klarnar, som
följdes af Kvarnen (1906) och af flera samma
år målade stämningar från Valdemarsudde öfver
segelleden och stränderna i den nordiska ljusa
sommarnatten, På utgående, Den hvita båten m. fl.,
hvilka i kolorit liksom i utförande vittna om en
utvidgning af konstnärens område. Äfven några känsliga
vinterstämningar äro daterade 1906 och 1907. Prins
E. har dessutom utställt landskapsstämningar dels
i olja, dels i pastell eller i kol med pålagd
färg - flera motiv från Djurgården, utsikter
från Valdemarsudde, bilder från Dalarna, Skåne,
Borgholm, Kiruna och från Italien. Han har utfört
landskap i radering och äfven gjort ritningar
till konstindustriella föremål: en silfverskål med
rönnmotiv (utst. 1897), möbler o. a. - Prins E:s konst
är intelligent, diskret och kontemplativ. Konstnären
skildrar svensk naturs lyrik och idyll med intim
känsla, med förkärlek för aftondagerns milda toner
och för sommarnattens drömstämning. Det är i dessa
målningar en välgörande harmoni mellan uppfattning och
uttryckssätt, mellan innehåll och form. Den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>