Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 887-888 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eskatologi l. Eschatologi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 7. Kristen paradisscen Efter en takmålning i Romeleds kyrka, Västergötland (1700-talet).

elden och mörkret för verkliga. I Egypten bibehåller
äfven paradiset sin sinnliga prägel, likaså i
den ortodoxa islam. - Scotus Erigena och mäster
Eckart sade, att skärseld, helvete och himmel
äro tillstånd, ej orter. Skilsmässa från Gud är
helvetets elände. Luther skref i den 16:e af sina
95 teser, att "helvete, skärseld och himmel skilja
sig från hvarandra som förtviflan, half förtviflan
och salighet".

Fig. 8. Scen från helvetet. Efter en takmålning i Kymbo kyrka, Västergötland (1700-talet).

III. I religionen eftersträfvas lif, ett högre
lif, andel i det gudomliga lifvets kraft och
salighet. Den höga, sannskyldiga lifskraften skyddar
mot döden. I sin fulländning innebär religionens
lif sålunda evigt lif. Det högre lifvet vinnes och
åtnjutes redan här af vissa särskildt utrustade,
i extasen, samt af de många, genom invigning
till mysterier eller till delaktighet i offret,
som till sitt väsen utgör en mysteriös förbindelse
med gudomen. Gemenskapen med "de odödlige" förlänar
"odödlighet". Gudarnas föda och dryck ge dem deras
lifskraft. De ingå därför i kulten. Sådan gudadryck
var i Norden mjödet, i Indien och Iran soma-haoma,
som förlänar odödlighet. Äfven nattvardselementen ha
tolkats såsom odödlighetskost. Men denna frälsning
från döden eller odödlighet - riktigare "icke-död"
- innebär tidigare, i Babylonien liksom i Indien,
räddning från dödsfara och lifvets förlängning, innan
den sträcker sig på andra sidan döden. Trots namnet
"de odödlige" äro vedafolkets och grekernas gudar
själfva underkastade växling och förgängelse. När
den gamla indiska offerteologien härleder "icke-död"
ur offret, är det så att fatta. (Ett särskildt
förhållande är det med den odödlighetsdryck, hvarmed
taoismen i många århundraden sysslade i
Kina.) - Såsom vi redan sett, äro de eleusinska
mysterierna och den med Dionysosreligionen förenade
orfismen exempel på invigning till en gudsgemenskap,
som ännu efter döden tillförsäkrar en bättre
lott. Kanske egentligen först efter döden. Hvad man i
orfismen åstundade var rening och frälsning från det
kroppsligas besmittelse och från "födelsens kretslopp"
i själavandringen. Sokrates’ religiösa trygghet,
att intet, icke ens döden, kan skada den, som är
god, blef hos Platon, genom orfisk och dionysisk
inflytelse, dödens lofprisande såsom andens
befrielse från materiens bojor. I Indien fattade
brahman-atman-lärarna, Yajnavalkya och de andra,
som uppträda i Upanisjaderna, den sanna tillvaron
som insikt i identiteten med väsendet, världssjälen,
och försvinnandet af denna skenvärld af mångfald,
individualitet och rörelse. Buddismen strök väsendet -
såväl det ena väsendet som Samkhyas många själar. Om
dess nirvana kan hvarken tillvaro eller icke-tillvaro
utsägas. Dess innebörd blir densamma, "utslocknande"
eller "vindstilla", upphörande af all lifsrörelse,
frihet från återfödelse, den fullkomligt oberörda
ron. Den vinnes redan i detta lif, men fullkomnas
efter kroppens upplösning i döden.

När den högre tillvaron fattas i så direkt motsats
till det kroppsliga lifvet som i Indiens och Greklands
högre frälsningsläror, och, hvad buddismen angår,
snarare är evig död än ett evigt lif, ligger
det nära till hands att tänka, att döden borde
påskyndas. Jaina-ordens medlemmar (se
Jainasekten) anse det förtjänstfullt att, när de nått en
viss ålder, svälta ihjäl sig. Inom buddismen har man
tillgripit självmordet för att nå det okroppsliga,
fullkomliga nirvana. Men detta i strid med mästarens
med bramanismen delade regel:

"Jag begär ej död, jag begär ej lif. Jag väntar min
stund, såsom tjänaren sin lön. Jag begär ej död,
jag begär ej lif. Jag väntar min stund, full af
medvetande och tanke."

Redan Manus lag innehåller förmaningen att ej
begära död eller lif, utan invänta den bestämda
tiden, liksom en tjänare väntar på betalning för
sin vagn. Änskönt döden af Platon skildras som
andens saliga befrielse från bojor och orenhet,
låter han Sokrates ur mysterielärorna anföra ordet,
att vi människor befinna oss här på en post, som vi
icke få lämna. Detta är ett besynnerligt ord, säges
det. Men så mycket är klart, att vi äro en gudarnas
tillhörighet. De ha omsorg om oss och skydda oss,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>