Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erzgebirge - Erzingan - Erzébetváros - Eräjärvi - Erämark - e.s. - Es l. Essen, Jacob Foppeus van - Esagila - Esaias - Esaias bok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
enformiga yta. Bergets kärna består ai gnejs i
n. ö. och af granit och paleozoiska skiffrar i s. v. -
E. är synnerligen rikt på malmer och lämnade i äldre
tider stort utbyte af silfver, bly, koppar, vismut,
zink, kobolt, nickel och äfven tenn. I synnerhet
under 1500-talet stod bergsbruket högt. Men sedan ha
malmtillgångarna (utom silfver vid Freiburg) blifvit
i det närmaste uttömda. Den täta, alltigenom tyska
befolkningen, hvilken äfven i de högsta partierna af
berget knappt är mindre än 100 inv. på 1 kvkm. och
flerstädes omkr. 200, föder sig nu med industri och
hemslöjd. Spetsknyppling, som här infördes 1541 af
Barbara Uttman, tillverkning af snörmakeriarbeten
och trävaror, klädes- och maskinfabrikation äro nu
de viktigaste inkomstkällorna jämte jordbruk och
boskapsskötsel. Fem järnvägslinjer skära E:s kam.
J. F. N.
Erzingan (armen. Erisai), stad i turkiska Armenien,
vilajetet Erzerum, på en skön och fruktbar slätt, nära
Kara Su, Eufrats västra källarm. E. är en viktig
militärstation och räknar omkr. 23,000 inv. (2/3
muhammedaner, 1/3 armenier).
Erzsébetváros ty. Elisabethstadt. 1. Stad i komitatet
Kis-Küküllö i Siebenbürgen. 3,539 inv. (1900),
ungrare, rumäner, armenier och tyskar. Vin-, ull-
och kreaturshandel. - 2. Se Budapest, sp. 499.
K. B. W.
Eräjärvi, kapell under Orivesi pastorat i Tammerfors
kontrakt, Tavastehus län, Finland. Landarealen 71
kvkm. Befolkningen, finsktalande, 1,903 pers. (1905).
A. G. F.
Erämark. Se Eriemark.
e. s., hand., förkortning för efter sikt.
Es l. Essen, Jacob Foppeus van, flamsk
stillebensmålare, f. omkr. 1596, d. 1666 i Antwerpen,
var en af sin tids skickligaste målare af frukter,
ostron, hummer, fiskar, fåglar, m. fl. till ett dåtida
godt bord hörande matvaror och excellerade i synnerhet
i s. k. frukoststycken, d. v. s. framställningar af
ett dukadt bord med resterna af en tidig festmåltid,
hållna i kraftiga, lysande färger och af utprägladt
dekorativ verkan. Både Rubens och Jordaens
satte högt värde på hans konst, och sannolikt
var han bägges medarbetare. Taflor af hans hand
träffas i flera museer, bl. a. i Nationalmuseum,
som eger ett förträffligt Frukoststycke. -
En nära frände till honom var utan tvifvel den
stillebensmålare i ung. samma stil, Hans van Essen,
trol. f. 1590 i Antwerpen, sannolikt d. efter
1642 i Amsterdam, hvars enda numera kända målning,
ett Stilleben, nu befinner sig å Segersjö i Närke.
O. G-g.
Esagila, den babyloniske nationalguden Marduks
storartade tempel i Babylon. Jfr Assur-baniapal och
Babylon, sp. 572-573.
Esaias (hebr. Jescha’ja’hu, grek. Esaias,
Vulg. Isaias) var en stor profet i Juda rike,
som verkade förnämligast under konungarna Ahas och
Hiskia. Hans kallelse, af honom själf beskrifven,
inträffade redan i konung Ussias dödsår (kap. 6: 1),
omkr. 740 f. Kr. Efter förstöringen af den assyriske
konungen Sanheribs krigshär 701, en tilldragelse,
som förskaffat E. den största seger för sin predikan,
förlora vi honom ur sikte. Traditionen uppgifver
emellertid bl. a., att han skall ha lefvat ända
in på konung Manasses tid och då lidit martyrdöden
(genom att söndersågas i ett ihåligt träd, jfr Ebr.
11:37), en uppgift, som ur kronologisk synpunkt
icke är omöjlig, om än osäker. En annan uppgift, att
han skall ha varit af kunglig börd, är lika osäker,
om än E. framför alla fått namnet "konungen bland
profeterna". Af hans egna tal framgår med säkerhet,
att han varit gift och haft åtminstone två barn,
Schear Jaschub och Malier Schalal Chasch Baz
(kap. 7: 3; 8: 3), samt att han hela tiden verkat
sannolikt uteslutande i Jerusalem, där han särskildt
grep in i sin tids politik. Det var hufvudsakligen
två politiska tilldragelser, som uppkallade honom
till energiska ansträngningar för en teokratisk
politik. Den ena var det syro-efraimitiska kriget
under konung Ahas’ regering, då E. uppbjöd hela
sin energi för att afhålla konungen från att söka
hjälp mot de förenade fienderna, Peka i Efraim och
Resin i Damaskus, hos den assyriske konungen Tiglat
Pileser III. Den andra var Sanheribs infall i Juda,
då konung Hiskia väntade sig hjälp från Egypten,
men då E. lofvade honom hjälp direkt från Gud,
ett löfte, som ock uppfylldes genom tilldragelsen
(pestens härjning) i Sanheribs här år 701. Från
den förra tilldragelsen datera sig sannolikt E:s
profetior om Immanuel m. m. (kap. 7-9). Händelserna
under Hiskia framträda väl i kap. 28-31. "Konungen
bland profeterna" förtjänar E. att kallas ej blott
på grund af denna orygglighet i tilliten till
Israels Gud, utan äfven, och väl framför allt,
på grund af sina upphöjda och storslagna tankar om
Jahves makt äfvensom på grund af den oemotståndliga
hänförelsen och kraften i hans ord. Oaktadt Israel
och, sedan Samaria gått under 722, ännu mer Juda är en
försvinnande liten politisk storhet mot de omgifvande
stormakterna vid Nilen och Eufrat, så är dock dess
Gud, enligt E., hela världens allsmäktige herre,
som kan använda t. o. m. det stolta Assyrien, midt i
dess tankar och planer på egen storhet, allenast som
ett verktyg för sina afsikter och som leker med det
såsom ett rofdjur med sitt byte, innan det dödar det
(kap. 10). En sådan makt eger Israels Gud därför, att
han är sanningens Gud, fiende till allt skrymteri,
och rättfärdighetens och barmhärtighetens Gud, som
framför allt åtager sig de förtrycktes rätt - därför
skall hans rike med Sion bestå, när världsmakten går
under. En annan för E. egendomlig tanke är begreppet
"resten" eller "kvarlefvan", hvilken profeten gifvit
förkroppsligad gestalt i sin förste son Schear Jaschub
(resten skall omvända sig). Denna tanke utgör för E:s
åskådning förbindelsen mellan det närvarande Israel,
som skall gå under, och framtidens förhärligade
folk, som skall framgå ur den undan domen räddade
"resten". Då man kallat E. för G. T:s evangelist, så
har man tänkt ej blott på de messianska profetiorna i
kap. 7, 9 och 11, utan äfven, och väl framför allt,
på de härliga framtidsskildringarna i den sista
delen af hans bok (kap. 40-66), hvilka emellertid
härröra från en eller flera okända profeter under
judarnas fångenskap i Babel. Se Esaias’ bok.
E. S-e.
Esaias’ bok i judarnas kanon, en af de s. k. större
profeterna, omfattar profetior ej allenast af E.,
utan ock af flera andra efter honom lefvande män. 1)
Kap. l-12 innehålla, som det synes, 2 själfständiga
samlingar af tal (kap. 2-4, möjligen t. o. m. 5 och
kap. 6-12) med en inledning, kap. 1. I detta stycke
äro endast mindre partier, såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
