Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 835-836 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eros - Erosion - Ertematik - Eroter - Erotik - Erotika - Erotisk - Erotokritos - Erotomani - Erpenius (van Erpe), Thomas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

egnas åt utredningen af E:s natur, och samma tanke
framträder äfven i den allegoriska myten om E. (Amor)
och Psyche, hvilken finnes återgifven af den romerske
författaren Appulejus i hans Metamorfoser. Psyche
(själen) älskades af E. och njöt i föreningen med
honom den renaste lycksalighet, men var strängeligen
förbjuden att skåda hans anlete. När hon till följd
af egen nyfikenhet och sina systrars uppmaningar
förleddes att bryta mot detta förbud, blef hon till
straff öfvergifven af sin älskling, med hvilken hon
dock sedan, efter långvarigt sökande och luttrad
genom bittra lidanden, för evigt återförenades. I
den bildande konsten har detta ämne ofta blifvit
behandladt (af Rafael, Canova, Thorvaldsen m. fl.; se
äfven planschen). I Stockholms Nationalmuseum finnes
af Sergel en vacker marmorgrupp ("Amor och Psyche"),
framställande det ögonblick, då E. lyfter vingarna
till flykt, därvid med förebrående vemod blickande
ned på Psyche, som förgäfves bemödar sig att fasthålla
honomn "(se planschen). A. M. A.

Fig. 1. Kalkstensklippa, sönderskuren af hafsvågorna vid kusten af södra Gottland, Hamra socken. Närmast stranden ha isolerade stoder l. pelare (s. k. raukar) börjat utskulpteras.

Erosion (af lat. erosio, sönderfrätning). 1. Geol.,
en gradvis skeende bortnötning af fasta beståndsdelar
från jordens yta. En sådan bortnötning
åstadkommes genom rinnande vattens (floders och bäckars),
hafsvågors och glaciärers verksamhet. Erosionen af
den fasta berggrunden (se fig. 1) underlättas i hög
grad genom inverkan af luft, fuktighet samt
omväxlande värme och köld, genom hvilken inverkan
stenen dels vittrar, dels spränges i stycken. Dalar,
som äro urholkade genom erosion, kallas
erosionsdalar (se fig. 2). Jfr Dal och Denudation 2.

Fig. 2. Erosionsdal i lösa jordlager n. om Ulriceha I förgrunden är en bidal.

E.E.

2. Med. Se Skrubbsår.

Erotematik (af grek. erotema, fråga), konsten att
framställa lämpliga frågor och framlocka åsyftade
svar. - Erotematisk, som sker i form af frågor och
och svar. - Jfr Akromatisk och Kateketik.

Eroter, kärleksgudar. Se Eros.

Erotik (af grek. eros, kärlek), kärlek; läran om
kärleken; konsten att älska; kärlekspoesi. - Erotiker,
kärlekssångare; skriftställare, som sysselsätta
sig med skildringar af kärleken, företrädesvis de
sengrekiske prosaförfattare, i hvilkas berättelser
hufvudsakligen kärleken behandlas. Se vidare Grekiska
litteraturen.

Erotika (af grek. eros, kärlek), bibliografisk
benämning på de samlingar af lättfärdiga
litteraturalster, som i synnerhet i Frankrike under
18:e årh. producerades i stor mängd.

Erotisk (af grek. eros, kärlek), som syftar på eller
handlar om kärleken; fallen för älskog. - Erotisk
poesi, kärlekspoesi, i synnerhet lyrisk kärleksdikt;
äfven obscen poesi. Jfr Erotik och Erotika.

Erotokritos (grek/E^om^Tod), ett romantiskt epos,
författadt i midten af 1500-talet af den på Kreta
födde venezianaren Vincenso Cornaro. Det är en
riddarroman på mer än 11,000 rimmade politiska verser,
där riddarsinnet, troheten, vänskapen och först
och främst kärleken besjungas under skildringen af
ministersonen Erotokritos’ och kungadottern Aretusas
kärlekssaga. Den viktigaste förebilden är tvifvelsutan
en populär italiensk bearbetning af "Reali di
Francia", men förf. har förstått att behandla sitt
ämne med sådan originalitet och sådan djup känsla
för den grekiska folksjälens kraf, att E. blifvit
en af nygrekernas populäraste folkdikter och Cornaro
rent af fått namn af "den grekiska folklitteraturens
Homeros". I sina ypperliga lyriska partier närmar
sig diktverket ofta till den grekiska folkvisan; i
de här och där återkommande, vidlyftiga pedagogiska
utvikningarna åter har det element i den bysantinska
diktningen upptagits, som visade sig slå mest an på de
djupa lagren ("Spaneas-diktningen"). Denna didaktiska
ton i dikten har till och med gifvit forskare
anledning antaga, att den venezianske ädlingen med
sitt diktverk afsett att bibringa kretenserna djupare
begrepp om trohetens och lojalitetens betydelse
- allt naturligen i de härskande venezianarnas
intresse. Dikten har emellertid länge öfverlefvat
Venezias välde på Kreta och höres ännu från folkets
läppar. V. Lm.

Erotomani (af grek. eros, kärlek, och mania,
vansinne), kärleksvansinne.

Erpenius (van Erpe), Thomas, nederländsk orientalist,
f. 1584 i Gorkum, d. 1624, gjorde resor i England,
Frankrike, Italien och Tyskland, återvände 1612 och
blef professor i österländska språk i Leiden samt
därjämte tolk hos generalstaterna. Han upprättade
i sitt hus ett med arabiska, syriska, etiopiska och
turkiska stilar försedt tryckeri, hvilket efter hans
död såldes till Bonaventura och Abraham Elzevier samt
införlifvades med deras berömda officin. E:s arbeten
voro under en lång tid de mest använda hjälpmedlen
vid studiet af arabiska. De berömdaste äro Grammatica
arabica (1613; 2:a uppl. 1636; ny uppl. under titeln
"Arabicæ linguæ tirocinium" 1656), Proverbiorum
arabicorum centuriæ duæ (1614; 2:a uppl. 1623),
Rudimenta linguæ arabicæ (1620) och "Historia
saracenica" (1625, bearbetad efter El-Makin).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>