Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 831-832 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ernst II - Ernst III - Ernst II - Ernst - i Schleswig-Holstein, Ernst Günther - i Schwaben, Ernst II - i Österrike, Ernst - Ernst - Ernst, Heinrich Wilhelm - Ernst, Jakob Marius Frederik - Ernst, Otto - Ernst Ahlgren - Ernst Ludvig - Ernstthal - Erodera - Erodium

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

författare, omfattade själf filantropiska och
kosmopolitiska idéer samt ingick som verksam medlem
i illuminaternas och frimurarnas ordenssällskap. I
den yttre politiken slöt han sig till det af Fredrik
II bildade fursteförbundet. Jfr biografi af A. Beck
(1854). –
d) E. III (I), hertig af Sachsen-Koburg
och Gotha, f. 1784, d. 1844, tillträdde regeringen
i Sachsen-Koburg 1806, förlorade s. å., när han
förenade sig med Preussen mot Napoleon, sitt land,
men återfick det i freden i Tilsit (1807). Han måste
inträda i Rhenförbundet, men öfvergick efter slaget
vid Leipzig (1813) till de allierade. På kongressen i
Wien (1815) gjorde han sitt inflytande gällande till
förmån för konungariket Sachsens hotade bestånd. Efter
huset Gothas utslocknande tillföll honom, genom
statsfördrag, hertigdömet Gotha (1826), och han blef
då såsom E. I grundare af huset Koburg-Gotha. 1821
införde han i Koburg en representativ författning. I
Gotha lät han den gamla, på ståndsrepresentation
grundade författningen bestå, men införde i städerna
därstädes en municipalförfattning efter preussiskt
mönster. Han var fader till prins Albert, drottning
Viktorias af Storbritannien gemål.
Jfr Beck, "Geschichte des gothaischen ländes", I (1868). –
e) E. II, hertig af Sachsen-Koburg och Gotha, den
föregåendes son, f. i Koburg 1818, d. 22 aug. 1893
i Reinhardsbrunn, efterträdde sin fader på tronen
29 jan. 1844, förde ett befäl i kriget mot Danmark
1849, stod 1866 på Preussens sida mot Österrike och
deltog i 1870–71 års fälttåg mot Frankrike. E. gjorde
sig fördelaktigt känd såsom tonsättare, i synnerhet
såsom kompositör af operor
(Zaïre,
Casilda,
Santa Chiara,
Diana von Solanges),
och utgaf det värderika memoarverket
Aus meinem leben und meiner zeit (3 bd, 1887–89).
I Koburg restes 1899 en ryttarstaty (af Eberlein)
öfver honom. Jfr biografier af Ohorn (1894) och Beyer (s. å.). –
f) E., hertig af Sachsen-Altenburg, f. 1826,
tillträdde regeringen 1853, ingick 1862 en militärkonvention
med Preussen och ställde vid utbrottet af 1866 års krig sina
trupper till Preussens förfogande.
Jfr biografi af Volger (1896).

9. i Schleswig-Holstein. E. Günther,
titulär hertig till Schleswig-Holstein, f. 11 aug. 1863,
är ende son till hertig Fredrik af Augustenborg
(se Augustenborg 4) och broder till
kejsarinnan Augusta Viktoria, Vilhelm II:s gemål. Som
hufvudman för Augustenborgska linjen innehar han dess
släktgods i Schleswig, hvilka sedan 1886 bilda ett
fideikommiss. Han utträdde 1895 som major ur aktiv
preussisk militärtjänst och är sedan 1894 medlem af
preussiska herrehuset.

10. i Schwaben. E. II, hertig af Schwaben,
f. 1007, d. 1030, var son till hertig Ernst I och
Gisela, som efter sin makes död gifte sig med Konrad
af Franken (sedermera kejsar Konrad II). E. gjorde
två gånger uppror mot denne sin styffader och blef den
senare gången, 1027, förklarad i riksakt, miste sitt
hertigdöme och stupade under den fortsatta striden.
Hans kamp mot kejsar Konrad har ofta blifvit besjungen,
och E. är hjälten i den gamla tyska folkboken
Herzog Ernst. Särskildt prisad var hans trohet
mot sin vän, den i akt förklarade grefve Werner af Kyburg;
den förhärligas i Uhlands sorgespel "Herzog Ernst von Schwaben".
Jfr Bartsch, "Herzog E." (1869).

11. i Österrike. E., ärkehertig af Österrike,
kejsar Maximilian II:s son, f. 1553, d. 1595, blef,
efter att en lång tid ha varit ståthållare i Nedre och
Öfre Österrike, 1590 förmyndarregent under den unge
ärkehertig Ferdinands minderårighet och mottog 1592 af
konung Filip II ståthållarskapet öfver Nederländerna,
hvilket han dock först 1594, några månader före sin
död, kom att tillträda.

(^{V. S–g.})

Ernst, pseudonym. Se Schleiden, M. J.



Ernst, Heinrich Wilhelm, österrikisk violinist,
f. 1814 i Brunn, d. 1865 i Nizza, studerade för
Böhm och Mayseder samt bildade sig dessutom efter
Paganini. Hans egentliga, på glänsande triumfer rika
konstresor började 1835 och sträckte sig öfver norra
hälften af Europa (Sverige 1847). E:s utomordentligt
färdiga, af en färgrik och saftig tongifning uppburna
spel gaf till känna ett lifligt temperament. Att han
öfvervägande hyllade den virtuosmässiga riktningen,
bevisas af hans kompositioner, hvilka, fastän saknande
högre musikaliskt värde, dock ingalunda äro vanliga,
utan lifvas af en spirituell fläkt och utveckla
flera för violinen karakteristiska sidor; deras
svårigheter (t. ex. i fiss-moll-konserten) kunde han
själf stundom ej bemästra. Mest kända äro hans Élégie
och hans imitation af Paganinis "Carnaval de Vénise".

^{A. L.}*

Ernst, Jakob Marius Frederik, dansk ingenjörofficer,
f. 28 juli 1820 i Köpenhamn, d. 29 apr. 1897, vardt
1836 officer och 1844 kapten i ingenjörkåren. Han
utmärkte sig 1849 vid Fredericias och 1850
vid Fredriksstads försvar, var 1865–70 chef
för officersskolan och sedan för den första
ingenjörsdirektionen och slutligen 1877–90
general för ingenjörkåren. 1866 var han medlem
af den stora försvarskommissionen och 1866–69 af
folketinget. Redan 1852–53 användes han till att
utarbeta förslag till Köpenhamns befästning och
hade efter 1855 plats i kommittéerna för landets
befästande, ledde från 1858 anläggandet af de första
sjöforten vid Köpenhamn och 1886–90 byggandet af de
nya kustforten och Middelgrundsfortet. Redan vid
anläggningen af sjöforten fann han på att använda
betong till fästningsverk, något som 1885 upptogs af
Brialmont. E. tog 1890 afsked såsom generallöjtnant.

^{E. Ebg.}

Ernst, Otto, skriftställare. Se Schmidt, O. E.

Ernst Ahlgren, pseudonym för V. M. Benedictsson (se d. o.).

Ernst Ludvig, pseudonym. Se Bjursten, A. H.

Ernstthal, förr stad i Sachsen, sedan 1898 förenad
med staden Hohenstein till Hohenstein-Ernstthal.

Erodera (lat. erodere, fräta bort), framkalla erosion (se d. o.).

Erodium L’Her., bot., växtsläkte af
fam. Geraniaceæ, skildt från Geranium genom
parflikade blad och klyffrukt. I Sverige förekommer
allmänt E. cicutarium (se fig.), skatnäfva,
på torra ställen. E. moschatum från mellersta och
södra Europa har

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>