Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eriksson, Jakob - Eriksson, Kristian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
experimentalfält. Sedan riksdagen höjt anslaget till
sistnämnda institution, lämnade han lärarbanan
och öfvergick 1885 med professors titel till
experimentalfältet. Han är sedan 1906 föreståndare
för afdelningen för landtbruksbotanik af den dit
förlagda Centralanstalten för försöksväsendet
på jordbruksområdet. Under ett stort antal resor
till utlandet har E. lärt känna flertalet af dess
främsta institutioner, afsedda att genom botaniska
undersökningar gagna landtbruket och närstående
näringar. Å experimentalfältet har han inrättat ett
växtfysiologiskt laboratorium, från hvilket redan ett
stort antal publikationer utgått, offentliggjorda i
nämnda anstalts "Meddelanden". Flertalet af dessa,
jämte flera utgifna typsamlingar, har gått ut
på dels att utreda våra kulturväxters former,
dels ock att vidga kännedomen om dessa växters
farligaste fiender, parasitsvamparna (se vidare
Använd botanik). Sina fleråriga undersökningar öfver
rostsvamparna har E. sammanfört i det i förening med
lektor E. Henning utgifna verket Die getreideroste
(1896; 14 tafl.) samt i ett af E. ensam författadt
sammandrag och tillägg med titeln: "Hvad är sädesrost
och hvad kan göras mot densamma?" (1896). Sedermera
har E. fortsatt sina undersökningar öfver olika
slag af rostsvampar och äfven andra parasitsvampar,
mestadels publicerade först i Landtbr.-akad:s
handlingar. Senast har han skrifvit Über das
vegetative leben der getreiderostpilze (Vet.-akad:s
handl. d. 37-39; 1904-05). Jämsides med nu nämnda
arbeten har E. utfört undersökningar af mera
rent teoretisk art. Så t. ex. har han studerat
ärtväxternas rotknölar, verkställt försök öfver den
s. k. intramolekylära andningen samt 1882-95 utgifvit
10 faskiklar af Fungi parasitici scandinavici
exsiccati (innehållande 500 nummer parasitsvampar)
m. m. E. blef led. 1893 af Landtbruksakad. samt
1901 af Vet. akad. och af Fysiogr. sällsk. i Lund.
G. A. (T. K.)
I senare tid har E. sökt förklara sädesrostsvampens
uppträdande genom sin mykoplasmahypotes. Enligt denna
skulle rostsvampen vissa tider föra ett latent lif
i värdväxtens celler, hvarvid dess plasma skulle
förekomma i en egendomlig förening med värdplantans
plasma, s. k. mykoplasma. Uppträdandet af rostfläckar
under rostepidemien skulle bl. a. bero därpå,
att svampen trädt ut ur sitt mykoplasmastadium
som själfständig svamp. Denna teori har dock ej
vunnit allmänt erkännande från fackmännens sida.
G. O. R.
Eriksson, Kristian, skulptör, f. 30 juni 1858 i byn
Faserud, nära Arvika, är son till en möbelsnickare
därstädes. Han fick undervisning i byns folkskola,
började vid 14 års ålder snida möbelornament,
var 1875-77 lärling hos en ornamentsbildhuggare
för träarbeten i Stockholm, där han samtidigt
begagnade sig af afton- och söndagsundervisningen
i Tekniska skolan, hade 1877-79 anställning på en
möbelfabrik i Hamburg, gjorde 1879-81 modeller
till fajans- och silfverkärl vid Bichweilers
"kunstgewerbliche werkstatt" och modellerade 1881-83
byggnadsornament för statybildhuggaren Börner. Under
sin Hamburgvistelse sysselsatte han sig äfven med
komposition af dekorativa föremål under ledning af
d:r Stuhlmann. För att fullända sig i ornamentalt
figural framställning begaf sig E. 1883 till Paris,
där han var lärjunge
vid École des arts décoratifs och École des
beaux-arts samt 1884-87 arbetade på Falguières
ateljé. Han försörjde sig med att arbeta på
konstindustriella verkstäder och att biträda andra
skulptörer (Hasselberg m. fl.) med uppbyggande af
arbeten i lera eller med marmorhuggning. På Salongen
framträdde han 1888 med statyn Martyren, som inbragte
honom en tredje medalj och stipendium från akademien
i Stockholm. På världsutställningen i Paris 1889
exponerade han bronsvaserna Tjusning (Nationalmuseum)
och Blindbock (Göteborgs museum). Till samma
tid hör äfven studiehufvudet 1789 (marmor). På
konstutställningen i Göteborg 1891 framträdde E. med
kolossal-haut-reliefen Linné i gips, som inköptes af
Nationalmuseum, där den, tack vare P. Fürstenbergs
mecenatskap utförd i marmor, uppsattes 1894
(en gipsafgjutning finns i museet i Chicago). På
konstnärsförbundets utställning i Stockholm 1894
funnos af E. Bretagniska (bronsbyst, Nationalmuseum,
ett senare exemplar i fajans i Konstmuseet i
Köpenhamn), Faure (gitarr-spelande ung man, vaxbyst)
och Lifvet, dekorativt fat (i gips, sedermera utfördt
i drifvet silfver). Efter Hasselbergs död (1895)
utförde han, enligt dennes önskan, i marmor dennes
"Farfadern", "Näckrosen" (båda i Göteborgs museum)
och V. Rydbergs byst (Nationalmuseum). 1897 utförde
han bronsgruppen Konstforskningen för portiken till
Nationalmuseum. 1898 utställdes byst i marmor af
Jenny Lind (K. teaterns foajé), 1899 karaktärshufvud
af Skånska bönder och bondkvinnor, af hvilka en hel
rad i huggen sten pryder Skånebankens byggnads fasad
i Stockholm. Porträttreliefen Fem bröder utställdes
1900 och följdes af flera barnbyster i marmor,
statyetter, bland dem Kärfbinderska och Barnet
(1902, båda i Nationalmuseum), Smeden, Lek (dansande
liten naken flicka, 1902, senare utförd i marmor),
Dansa på tå (1903, ett något förändradt upprepande
af samma motiv som i "Lek", denna senare utförd i trä
med mycken känslighet i form, i uttryck för rörelsen
och i det tekniska - ett senare exemplar i brons
finnes i Köpenhamns konstmuseum) och Lapp (1903,
snidad i trä, Göteborgs museum, ett annat exemplar
utst. 1905). Två dekorativa portalfigurer i huggen
sten på Norrlandsbankens fasad, Stockholm, fullb.
inom 1902, två monumentala fotställ till flaggstänger
på Saltsjöbaden med figurer af idrottsöfvande
ungdom utställdes i gips 1905. F. n. har E. under
arbete gruppen Idyll, som skall uppställas vid
Strandvägen på Djurgården, och två stora figurrika
reliefer för Dramatiska teaterns fasad. Han har
ock beställning på två statyer för K. bibliotekets
förstuga. E. har förutom de nämnda statyetterna utfört
många småskulpturer; bland dem Stödet (käppknopp,
1891, gjutet i silfver), Lektyren (lampfotsfigur i
silfver), elektriska strömbrytare i brons, porthandtag
m. m. En monumental spis med lappar, hundar, björnar
m. m., utförd i sten och järn för ett hem i Narvik,
utställdes i gipsmodell 1905. Han har ock gjort
ritningar till möbler, som blifvit utförda af hans
bröder - "Bröderna Eriksson" i Arvika, möbelsnickare
af stor förtjänst och utmärkt skicklighet -, och
har till dessa möbler utfört järnbeslag, snidade
dekorativa figurer och andra prydnader.
Om E. har blifvit yttradt (i "Sveriges konst" af G.
Nordensvan): "Han är en helt ny typ bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
