Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Engler, Adolf - English harbour - English pale - English society - Englund, jakob Albert - Engoument - En grande tenue - En grend seigneur - Engraulis - Engrer - En gros - Engström, Jon - Engström, Karl Kristian - Engström, Nils Ferdinand Linus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sedan 1881 utgifver E. "Botanische jahrbücher
für systematik, pflanzengeschichte und
pflanzen-geographie". Under de senare åren har han riktat
sitt arbete äfven på bearbetandet af Afrikas flora,
och dels af honom själf, dels på hans föranstaltande
och med hans hjälp har publicerats ett stort antal
viktiga afhandlingar behandlande växtvärlden,
särskildt inom Tysklands besittningar i Afrika, t. ex.
Die pflanzenwelt Ost-Afrikas und der nachbargebiete
(3 bd, 1895). E. blef ledamot af Vet. soc. i
Uppsala 1889, svenska Vet. akad. 1891 och Fysiograf.
sällsk. i Lund 1892. Han blef 1907 med. hedersdoktor
i Uppsala.
G. A. (T. K.)
English harbour [i’ngli∫ hā’bə], hamn på södra
kusten af brittisk-västindiska ön Antigua. Skeppsvarf,
marinhospital. Hamnen försvaras af fästena
Barclay och Charlotte samt anses vara den säkraste
i hela Västindien. (J. F. N.)
English pale [i’ngli∫ pei’l]. Se Pale.
English society [i^glij sesåYiti], "engelska
sällskapet", en 1896 bildad sammanslutning mellan
personer i Stockholm af brittisk härstamning och
andra, som hysa intresse för Englands språk och
kultur. Medlemmarna, omkr. 300 (1907), sysselsätta
sig vid sina samkväm med litterära och musikaliska
prestationer och vanliga societetsnöjen.
Englund, Jakob Albert, präst, f. 6 juli 1823 i
Härnösand, blef 1843 student i Uppsala, aflade
1846 teologiska universitetsexamina, prästvigdes
1848, blef 1858 kyrkoherde i Offerdal och 1869 i
Neder-Luleå. 1864-70 var han folkskoleinspektör
och 1883-99 kontraktsprost i Västerbottens tredje
kontrakt. Han blef teol. doktor 1893. Som fullmäktig i
prästeståndet deltog E. i riksdagen 1865-66. E. har
författat de kyrkliga minnesbilderna Lars Levi
Læstadius (1876) och Framstående kyrkans män från
Vester- och Norrbotten (1889) jämte ett stort antal
andra större och smärre skrifter, däribland Bidrag
till Norrbottens läns historia till och med 1721
(1905).
Engoument [ägomä’], fr., med., anhopning,
användes nästan uteslutande i rent patologisk-anatomisk
bemärkelse som beteckning för första stadiet
af lunginflammation.
G. F-r.
En grande tenue [ã grãd tənȳ], fr., i festdräkt,
i full ståt.
En grand seigneur [ã grã sänjör], fr., såsom en stor
och förnäm person egnar och anstår; storståtligt,
förnämt, på stor fot.
Engraulis. Se Ansjovis.
Engrer. Se Sachsare.
En gros [ã grå], fr. (af lat. grossus, stor, grof),
hand., i stort, i stora partier. Motsats: En détail.
Engström, Jon, skriftställare, f. 7 april 1794 i
Fliseryds socken, Kalmar län, d. 27 jan. 1870,
på Knapegården, Kalmar län, blef student 1813,
med. licentiat och kir. magister i Lund 1818. 1818
-25 var han bataljonsläkare vid Värmlands
regemente och egnade sig sedermera uteslutande
åt litterära sysselsättningar och en omfattande
affärsverksamhet. 1821 hade han utgifvit två häften
skaldestycken: Nordiska dikter af Eivin. 1830
utkom Eolsharpan, ett echo från fordom, som
bl. a. innehåller skådespelet "Erik Segersäll" och
sorgespelet "Hjalmar och Ingeborg". Af hans öfriga
vittra arbeten må nämnas: Förbundsbröderna, romantisk
berättelse om Vermland (1833-34), Resa genom
Norrland och Lappland (1834) samt Nybyggaren och
hans bröllop (1838), med dess fortsättning Björn
Ulftand och konsorter. Romantiserade berättelser
om högdjuren i Kråkvinkel (1840), en nyckelroman,
riktad på en gång mot E:s högadliga grannar och
mot K M:ts befallningshafvande i Kalmar län. 1841
uppsatte han i Kalmar tidningen "Barometern", hvars
redaktör han var till slutet af år 1851. Både E:s
författarskap och hans tidningsmannaverksamhet
präglades af hänsynslöshet. Men han egde lyriska
anlag och en viss advokatorisk berättarförmåga
samt var en skicklig tidningsman. - E. var ryktbar
för det egendomliga sätt, hvarpå han skötte sina
betydliga sågverksaffärer. Hvarhelst han träffade
på ett vattenfall, där anlade han en sågkvarn,
ofta utan att begära jordegarens tillstånd eller
fästa sig vid andra "små formaliteter". Till följd
däraf var han ständigt invecklad i rättegångar,
hvilka han flitigt kommenterade i sin tidning,
och under namnet "Trädoktorn" var han känd
åtminstone i hela sydöstra delen af Sverige. Se
"Sveriges läkare-historia. Ny följd", I (1873).
(R-n B.)
Engström, Karl Kristian, militär, kanonkonstruktör,
f. 19 juni 1827 i Västervik, intogs 1842
å krigsakademien på Karlberg samt blef 1848
sekundlöjtnant vid flottan, där han, efter att 1866
-73 ha varit kapten vid K. Skärgårdsartilleriet,
slutligen (1884) avancerade till kommendör och
hvarifrån han 1885 tog afsked. Han blef 1875
adjutant och 1885 öfveradjutant hos konungen. E. har
uppfunnit en bakladdningsmekanism, som med goda
resultat profvades 1854 vid Finspång och sedermera
i Norge, Danmark, England och i Frankrike samt
prisbelöntes vid 1866 års industriutställning i
Stockholm. S. å. anmodades E. af Karl XV att enligt
visst program konstruera en s. k. bataljonskanon,
afsedd att medfölja infanteribataljonerna. Kanonen
af 45 mm. kaliber, som sedermera kallades "Karl
XV:s kärrebyssa", profsköts i början af år 1868,
hvarvid 48 skott (enhetspatroner) afskötos på
260 sekunder. E. torde sålunda vara att anse som
uppfinnare till den första verkligt snabbskjutande och
granatskjutande kanonen med enhetspatron. Den infördes
såsom antitorpedbestyckning på ryska flottans fartyg
och användes som salut- och mistsignalkanon inom
svenska, finska och tyska lotsverken. E. upprättade
1876 samt ordnade fullständigt och utvidgade 1882-84
Karlskrona stora skjutbana, vid hvilken alla flottans
kanoner inskjutits enligt af E. uppfunnen metod genom
invinkling af kulans nedslag i vattnet, hvarigenom
denna skjutbana är fullkomligt enastående i sitt
slag. E. blef led. 1859 af örlogsmannasällskapet
(hedersled. 1887) och 1861 af Krigsvet. akad.
Engström, Nils Ferdinand Linus, kemist, mejerist,
f. 15 febr. 1851 i Brännkyrka socken, Stockholms län,
d. 28 aug. 1906 i Lund, blef stud. i Uppsala 1869,
var amanuens i kemi där 1874-77 och promoverades
till filos. doktor 1877. Assistent i kemi vid Alnarps
landtbruksinstitut 1877, egnade sig E. med ifver åt
den uppblomstrande mejerihandteringens vetenskapliga
studium, blef lärare i mejeriskötsel vid Alnarp 1881
och äfven i agrikulturkemi 1887 samt 1902 lektor i
mejerilära och bakteriologi vid Alnarps landtbruks- och
mejeriinstitut. I denna egenskap samt såsom ledare af de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
