Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elisabeth - Elizondo - Eljada - Eljakim - El-jam - Eljaröd - Eljasib - Eljen - Eljudner - El-Kaisarije - El-Kamus - Elkan, Sofia (Sophie) - El-Kasr - El-Katif - El-Kef - Elkesaiter - El-khalil - Elkhart - Elkin, William Lewis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om Newark och 15 km. s. v. om New York, till
hvilket den nästan kan anses som förstad. 52,130
inv. (1900). Stor industri. E. anlades 1665 och var
1755-57 New Jerseys hufvudstad. I den åt Newarkviken
stötande delen, Elizabethport, ligger Singers stora
symaskinsfabrik, med 3,300 arbetare. – 2. Se Port Elizabeth.
(J. F. N.)
Elizondo [elitho´ndå], by, hufvudort i Baztandalen
(se d. o.). Koppar- och blygrufvor.
Eljada, hebr.: "Gud känner" (honom), en son till
konung David (jfr 2 Sam. 5: 16), hette ursprungligen
Beeljada ("Baal känner", jfr 1 Krön. 14: 7). Men på
grund af den rädsla för gudsnamnet Baal, som senare
uppkom bland israeliterna, ändrades namnet till E.,
ehuru Baal ("herre") i denna förbindelse har afseende
på Israels Gud "Jahve" och icke på den syriske Baal
(jfr Esbaal = Is-boset).
E. S–e.
Eljakim, hebr.: "Gud upprättar". 1. En
öfverhofmästare hos konung Hiskia i Juda rike
(jfr Jes. 22: 20, 2 Kon. 18: 18 ff.). – 2. En
af konung Josias söner i Juda rike, som efter
faderns död af farao Neko insattes som konung
under namnet Jojakim (2 Kon. 23 ff.).
E. S–e.
El-jam, folkstam. Se Araber, sp. 1266.
Eljaröd, socken i Kristianstads län, Albo härad. 2,432
har. 600 inv. (1905). Annex till Andrarum, Lunds
stift, Albo och Järrestads kontrakt.
Eljasib, öfverstepräst i Jerusalem på Nehemias
tid. Han var denne behjälplig vid iståndsättandet
af stadens murar, men visade sig icke kunna gå med
på Nehemias och Esras stränga fordringar på judarna
att skilja sig från alla främmande hustrur, utan
han t. o. m. upplät en kammare i själfva templet
såsom fristad åt sin frände Tobia, den förnämste
motståndaren till Nehemias sträfvanden. En sonson
till E. (enligt Josefos vid namn Manasse) hade gift
sig med en dotter till Sanballat från Bet Horon,
också en af Nehemias motståndare, och blef på grund
häraf af denne fördrifven från Jerusalem (jfr Neh. 3:
1; 13: 4 ff., 28). Denne Manasse flydde då till
Sikem och lade där grunden till den samaritiska
religionsförsamlingen.
E. S–e.
Eljen, ung., lefve! hurra! vivat!
Eljudner (isl. Eljuftnir), nord. myt., dödsgudinnan
Hels sal.
El-Kaisärije, ett ruinfält. Se Cæsarea 1.
El-Kamus (arab., "Oceanen"), en berömd arabisk ordbok. Se Kamus.
Elkan, Sofia (Sophie), författarinna, född Salomon,
f. 3 jan. 1853 i Göteborg, ingick 1872 äktenskap med
musikhandlaren N. Elkan i Stockholm (d. 1879). Vorden
änka, började fru E. egna sig åt skriftställeri, först
såsom öfversättarinna, bl. a. af de pedagogiska
arbeten, som utgåfvos i den af hennes broder,
den kände slöjdundervisnings-ifraren Otto Salomon
utgifva serien "Skrifter af uppfostringskonstens
stormän". 1889 debuterade hon i "Göteborgs
hand. o. sjöf:s tidning" med den vackra novellen
En historia utan namn, och redan s. å. utkom under
pseudonymen Rust Roest (ett flamländskt
ordspråk, som betyder "Dådlös hvila rostar")
hennes första novellsamling Dur och moll, i hvilken
uppenbarade sig en fin iakttagarinna af lif och
verklighet, som sett sig väl om i världen, genomlefvat
mycket, och som med en odlad intelligens förenade en
nobel, oftast i uttrycken behärskad känsla. Hennes första
novellsamling följdes af en andra, Med sordin (1891);
därefter utkommo de båda romanerna <i>Rika flickor<i/> (1893)
och Säfve, Kurt & kompani (1894), den senare med
ett historiskt inledningskapitel från Göteborg vid
1800-talets midt, i hvilka båda romaner särskildt
de kvinnliga typerna äro säkert analyserade, samt
den tredje novellsamlingen, <i>Skiftande stämningar<i/>
(1896). "Rust Roest" hade genom dessa arbeten
gjort sig känd såsom en af våra mera uppmärksammade
skriftställarinnor. Men det var dock först genom den
1899 under eget namn utgifna historiska romanen John
Hall, En historia från det gamla Göteborg (2 dlr;
2:a uppl. 1906), som hon befäste sin ställning;
i denna roman, som handlar om den olycklige
miljonären-tiggarens egendomliga öde, gaf fru E. en
förträfflig tidsskildring från 1700-talets slut och
1800-talets början och en intressant psykologisk
tolkning af den envise, bortskämde, men rättrådige
enstöringens personlighet. Efter en längre resa,
som författarinnan företagit tillsammans med Selma
Lagerlöf, bl. a. till Egypten och Palestina, utkommo
1901 berättelsen Drömmen om österlandet och en vald
samling noveller ur hennes föregående publikationer,
I fågelperspektiv, samt 1904 den med mycket bifall
emottagna skildringen af Gustaf IV Adolfs tragiska
lefnadsöde intill afsättningen Konungen. En sannsaga
(2 dlr; 3:e uppl. 1907). Boken var grundad på ingående
historiska studier och utgjorde ett mellanting mellan
historia och romandikt. Den olycklige monarkens
lefnadssaga framträdde här i en mera sympatisk dager
än den vanliga. Författarinnan lyckades i den svåra
uppgiften att skänka en psykologisk förklaring åt
hans utveckling och egenheter; hon förlänade säker
tidskolorit åt framställningen och skildrade på ett
fängslande sätt huvudhändelserna i hans lif. Senare
utgaf hon en fortsättning Konungen. I landsflykt
(1906; 2:a uppl. 1907), som handlar om den 28
år långa "epilogen" af Gustaf Adolfs lefnad och
genom en följd förträffliga episoder skänker en
vemodsfylld och gripande bild af den olycklige
enstöringens irrfärder. Flertalet af fru Ers
noveller och romaner är öfversatt till främmande
språk, särskildt tyska (sålunda "Konungen" under
titeln "Von Gottes gnaden", 1905) och holländska.
K. W–g.
El-Kasr (arab., "borgen"). Se Babylon, sp. 571, och Dachel.
El-Katif. Se El-ahsa och Katif.
El-Kef, stad i Tunisien. Se Kef.
Elkesaïter, teosofisk, gnostisk sekt bland de
judekristne. Namnet plägar härledas från Elxai,
som skall vara upphof till denna riktnings
religionsbok. Denna, som härrör från omkr. år
100, innehåller en blandning af judiska, kristna
och hedniska element. Vikt lägges på dop och
tvagningar, hvilka anses verka syndernas förlåtelse.
N. S.
El-khalil ("vännen"), arabernas benämning på staden Hebron.
Elkhart [elk-hat], stad i nordamerikanska
staten Indiana, vid S:t Joseph river och flera
järnvägslinjer. 15,184 inv. (1900). Stora
järnvägsverkstäder.
Elkin, William Lewis, amerikansk astronom, f. 1855
i New Orleans, Louisiana, var 1880–83 assistent vid observatoriet
i Kapstaden och 1884–96 observatör vid Yale-observatoriet i New
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
