Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elisabet Farnese - Elisabet den heliga - Elisabet, furstinna af Holstein - Elisabet, hertiginna av Slesvig - Elisabet, kurfurstinna af Brandenburg - Elisabet, kurfurstinna af Pfalz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brand, lyckades hennes sträfvanden slutligen (se
Spanien, historia). I Spanien var hon impopulär,
emedan hon lät landet tjäna italienska intressen samt
alltför mycket gynnade sina landsmän. Väsentligen
genom hennes inverkan förmåddes Filip V att trots
sin tronafsägelse vid sin äldste son Ludvigs
död (1724) till ringa båtnad för landet återtaga
regeringen. Efter Filips död (1746) miste hon sitt
inflytande och drog sig tillbaka till slottet
San Ildefonso, men behandlades med ytterlig
vördnad och hänsyn af sin styfson Ferdinand
VI. Vid dennes död (1759) var hon en kort tid
regentinna, tills hennes äldste son, Karl III, hann
anlända från Neapel för att bli Spaniens konung.
E. A-t.
Elisabet, tyska furstinnor. 1. E. den heliga,
landtgrefvinna af Thüringen, f. 1207, d. 19 nov. 1231
i ett af henne upprättadt sjukhus i Marburg, var
dotter till konung Andreas II af Ungern och hans gemål
Gertrud af Meran, bestämdes redan 1211 till gemål åt
den då elfvaårige Ludvig af Thüringen och fördes
till Wartburg att där uppfostras vid sin blifvande
svärfader landtgrefven Hermans glada hof. Ludvig,
som 1217 öfvertog regeringen efter sin faders död,
gifte sig med henne 1221. Redan från barndomen
hade E. visat böjelse för stränga botöfningar, och
efter sitt giftermål ådagalade hon stor mildhet och
välgörenhet mot sina undersåtar samt pålade sig den
strängaste asketism (jfr Konrad från Marburg). Sedan
hennes gemål 1227 aflidit på ett korståg, förjagades
hon med sin son Herman och sina båda döttrar af sin
svåger Herman Raspe och irrade värnlös omkring, till
dess hon fick skydd hos sin morbror biskop Eckbert af
Bamberg på slottet Bottenstein. 1229 skilde hon sig
från sina barn och egnade sig under sin återstående
lefnad helt åt andakt, välgörenhet och sjukvård. Många
under ansågos ske vid hennes graf, hvilket föranledde
påfven Gregorius IX att 1235 kanonisera henne, öfver
E:s stoft byggdes Elisabetskyrkan i Marburg. Hennes
ben blefvo 1539 af Filip af Hessen flyttade till
ett obekant ställe. De sägner och dikter, som angå
E., hafva samlats af Montalembert ("Vie de sainte
É.", 22:a uppl. 1903). Deras historiska kärna har
utredts af Wegele i "Hist. zeitschrift", 1861. E:s
barmhärtighetsverk ha förhärligats af flera målare,
bl. a. Fiesole, Holbein d. ä. och Murillo, och inom
tonkonsten af Liszt i "Die legende von der heiligen
Elisabeth". J. F. N.*
2. E., furstinna af Holstein, dotter till
grefve Geert, blef 1361 trolofvad med konung
Håkan VI i Norge (Magnus Erikssons son), sedan
denne brutit en aftalad förbindelse med Valdemar
Atterdags dotter Margareta. Under resan till
Sverige blef E., i dec. 1362, vinddrifven till
danska kusten och därefter kvarhållen i Danmark,
tills konung Valdemar hunnit återknyta förbindelsen
mellan Håkan och Margareta och deras bröllop firats
(april 1363). E. blef sedermera nunna i Vadstena
kloster och tillbragte där återstoden af sitt lif.
E. Ebg.
3. E., hertiginna af Slesvig, född prinsessa af
Braunschweig, gifte sig 1395 med grefve Gerhard VI
af Holstein, som 1386 blifvit hertig af Slesvig. Sedan
denne stupat (1404), kom hon i strid med hans broder
Henrik, biskop af Osnabrück, och sökte därför hjälp
hos drottning Margareta. Men då E. märkte, att
drottningen sträfvade efter att återvinna
Sönderjylland, kom det 1408 till en
brytning mellan henne och Margareta. Hon
var moder till hertig Adolf VIII och
mormoder till konung Kristian I.
E. Ebg.
4. E., kurfurstinna af Brandenburg, f. 1485,
d. 1555, dotter till dansk-norske konungen Hans,
blef 1502 förmäld med Joakim I af Brandenburg.
Från 1514 stod hon i mindre godt förhållande till
sin make, som hade ett vildt och häftigt sinnelag
och var henne otrogen. Därtill kom, att E. 1524
öfvergick till den lutherska läran, ehuru kurfursten
var en ifrig katolik. 1528 flydde hon till sin
morbroder kurfursten Johan af Sachsen och vistades
därefter på slottet Lichtenberg, vid Wittenberg,
till 1545, då hon, som 1535 blifvit änka, slog
sig ned på sitt änkesäte i Spandau. Hon var sin
broder, den landsflyktige konung Kristian II,
varmt tillgifven och sökte sedan ifrigt utverka
hans befrielse ur fångenskapen. Sina sista år
lefde hon i stor fattigdom och blef till slut både
blind och lam. Se en afhandling om E. af K. F.
Allén i "Dansk maanedsskrift", bd III, 1856.
E. Ebg.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
