Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 397-398 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elegius - Elihu - Elim - Elimination - Eliminera - Elimä - Elimäki - Elin af Sköfde - Eling - Elinghem - Elins källa - Elio, Francisco Javier - Eliot - Eliot, Sir John E. - Eliot, Edward Granville E.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1 dec., och han räknas som
guldsmedernas skyddspatron.
(V. S-g.)

Elihu. 1. En af Jobs motståndare, efter hvilken
man benämner kap. 32-37 i Jobs bok, Elihu-talen. -
2. Elkanas farfader, 1 Sam. 1: 1. - 3. En broder
till David, 1 Krön. 27: 18 (sannolikt = Eliab).
E.S-e.

Elim, en af israeliternas lägerplatser före
ankomsten till öknen Sin (jfr 2 Mos. 15:
27; 16: 1), af några likställdt med Wadi
Gharandel, af andra med Ajun Musa.
E. S-e.

Elimination (lat. eliminatio), undanskaffande,
utplånande, aflägsnande (t. ex. af en obekant storhet
ur ett ekvationssystem af flera obekanta); utstrykande
(af namn från en lista o. d.).

Eliminera (lat. eliminäre), aflägsna, utesluta,
utstryka, utplåna.

Elimä (fi. Elimäki), socken i Nyland, Pernå
härad, Iittis domsaga, Finland, 47 km. n. om
Lovisa stad. Landarealen 350 kvkm. Befolkningen,
finsktalande, 5,850 pers. (1905). Socknen,
som till 1422 var kapell under Pernå, utgör ett
turvis imperiellt och konsistoriellt pastorat
af 3:e kl. i Iittis prosteri af Borgå stift.
A. G. F.

Elimäki. Se Elimä.

Elin af Sköfde, helgon. Se Elins källa och
Helena 3.

Eling, socken i Skaraborgs län, Barne härad. 2,007
har. 473 inv. (1905). Annex till Bitterna, Skara
stift, Vånga kontrakt.

Elinghem, kronopark i Norra häradet, Gottlands län,
568 har, bildades genom inköp 1880 af myrmarker,
hufvudsakligen i syfte att vinna erfarenhet
om dylika gottländska markers lämplighet för
skogsbörd. Beväxt hufvudsakligast med löfskog.
A. G. Lm.

Elins källa (S:t Elins källa), belägen omkr.
2 km. s. om Sköfde, är ett minne af stadens helgon,
den heliga Helena. Öfver källan, hvilken på befallning
af ärkebiskop Abr. Angermannus 1596 igenfylldes,
men sedan åter bröt fram i dagen, fanns fordom ett
kapell (S:t Elins kapell), hvars sista lämningar
nedrefvos 1759 och användes till återuppbyggande af
Sköfde stadskyrka efter branden s. å. (T. H-r.)

Elio, Francisco Javier, spansk general, f. 1767,
inträdde 1785 i armén, deltog 1793-95 i kriget mot
fransmännen och vann 1805 generalsvärdighet genom
sin seger öfver de af engelsmännen understödde
insurgenterna i Montevideo. 1812 utnämndes han af
juntan till öfverbefälhafvare öfver spanska hären i
Katalonien och Valencia samt bekämpade fransmännen med
mycken framgång. Efter Ferdinand VII:s restauration
(1814) utnämndes E. till generalkapten öfver Valencia
och Murcia samt visade sig i denna egenskap som en
duglig administratör, men förföljde alla den kungliga
absolutismens motståndare med oblidkelig hårdhet
och blef därigenom allmänt hatad. Ehuru E. 1820 på
konungens befallning proklamerat återinförandet
af 1812 års konstitution, blef han dock i mars
s. å. insatt som fånge på citadellet i Valencia. Ett
misslyckadt försök till kontrarevolution af därvarande
artillerister i maj 1822 framkallade ett folkupplopp,
under hvars tryck E. af en krigsrätt dömdes till
döden som medbrottslig i resningen. Han afrättades
i sept. s. å. - E:s son, don Joaquin E. y Ezpeleta,
f. 1803 i Navarra, d. 1876 i Pau, var en bekant
carlistgeneral och blef i aug. 1873 generalkapten för
carlistarmén, men misslyckades i sina operationer
1873 och 1874, hvarför han sistnämnda år nedlade
befälet i Dorregarays händer.


Eliot [Vliot], engelsk adelssläkt. 1. Sir John E.,
statsman, f. 1592, d. 27 nov. 1632, var 1614-29 medlem
af underhuset i alla då sammanträdande parlament (utom
1621), började 1624 spela en framträdande roll såsom
vältalig förkämpe för parlamentets yttrandefrihet och
en protestantisk, mot Spanien riktad utrikespolitik,
bröt 1625 med sin forne vän Buckingham och blef
därefter underhusoppositionens erkände ledare i dess
strid mot Karl I:s regering. Bekant är hans skarpa
tal mot Buckingham 10 maj 1626, då underhuset ställde
konungagunstlingen under åtal för hans förhållande
i expeditionen mot Cádiz och E. liknade honom vid
Sejanus. E. insattes dagen därpå i Tower - sista
gången yttranden i parlamentet direkte medfört
fängelsestraff för talaren -, men frigafs 19 maj,
hvarefter parlamentet upplöstes 15 juni, för att man
så skulle hindra fullföljandet af rättegången mot
Buckingham inför öfverhuset. Äfven 1627 satt E. en tid
häktad, enär han vägrat betala sin andel i de olagliga
tvångslån konungen påbjudit. I 1628 års parlament voro
E. och juristen Coke de främste upphofsmännen till
den "petition of right", som parlamentet inlämnade
till konungen och åt hvilken det slutligen lyckades
förvärfva konungens sanktion. E. uppträdde till sist
äfven som den ledande på underhusoppositionens sida
vid de stormiga uppträden, hvarmed 1629 års parlament
(2 mars) afslöts, i det att han, medan talmannen
med våld kvarhölls i sin stol, uppläste de berömda
tre resolutionerna mot konungens religionspolitik
och regeringsöfvergreppen på beskattningens
område. Han insattes 4 mars i Tower, anklagades för
att ha anfallit talmannen och med några liktänkande
sammansvurit sig mot ordningens bevarande, men vägrade
ståndaktigt att erkänna domstolens behörighet och
afled efter flerårigt fängelse af lungsot. I Tower
författade han den statsfilosofiska skriften The
monarchie of man, 1879 utg. af d:r Grosart, hvilken
jämväl (1882) publicerat "The letter-book of sir John
E." - E. var en af den äldre moderata puritanismens
ädlaste gestalter och upphofsman till det politiska
system, som den mindre impulsivt häftige John Pym
sedermera vid "långa parlamentets" sammankallande
sökte förverkliga. Jfr Forster, "Sir John E., a
biography" (2 bd, 1864; 2:a uppl. 1872), och Gardiner,
"History of England 1603-1642", del. V-VII.

2. Edward Granville E., earl af S:t Germans, till
1845 känd som lord E., diplomat och politiker,
f. 1798, d. 1877, var 1824-32 och 1837-45 medlem
af underhuset, 1827-28 skattkammarlord i Cannings
ministär, sändes 1835 som brittisk minister till
Spanien och lyckades där åvägabringa ett aftal mellan
carlister och cristinos (den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>