Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 341-342 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elektrisk ljusterapi - Elektrisk lukt - Elektrisk lödning - Elektrisk motor - Elektrisk polarisation - Elektrisk post - Elektrisk potential - Elektrisk resonans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Elektrisk ljusterapi, med Se Ljusterapi.

Elektrisk lukt, fys. När en elektricitetsmaskin
någon tid hållits i gång, bildas – genom den utvecklade
elektricitetens inflytande på den omgifvande
luftens syre – ozon, hvars närvaro märkes genom
dess egendomliga lukt (däraf benämningen).

Elektrisk lödning, elektrot., ett förfarande att
utan särskild lödmetall genom lokal uppvärmning få
metalldelar att smälta samman. För ändamålet
användes en stark ljusbåge, alstrad mellan två nedåtriktade
kolspetsar och nedblåst med tillhjälp af ett
magnetiskt fält. Då apparaten föres öfver fogen, som
skall lödas, alstras den behöfliga uppvärmningen af
ljusbågens intensiva hetta, hvarvid man kan få kanterna
att smälta samman. Metoden har emellertid
fått en relativt liten användning. Se vidare Elektrisk
svetsning.
A. E-m.

Elektrisk motor, elektrot. Se Elektriska
maskiner och Elektromotor.

Elektrisk polarisation, fys., detsamma som galvanisk
polarisation. Se Polarisation 2.

Elektrisk post, elektrot., befordran af bref och
smärre paket medelst elektricitet. För ändamålet
anlägges en bana liknande en elektrisk järnväg i
smått med skenor för strömmens förande till den
plats, där lådan eller kistan med brefven befinner sig.
Vid ett 1889 af amerikanerna Weems och Dolbear
anställdt försök utgjordes kistan af en vid ändarna
tillspetsad stålcylinder, fram- och baktill försedd med
hjul, som löpte på en skena. Rörelsen åstadkoms
genom attraktionen från strömförande trådspiraler,
genom hvilka stålcylindern fick passera och som
voro placerade utefter hela banan på ett inbördes
afstånd af halfva stålcylinderns längd. Strömmen i
hvarje trådspiral slutes, allteftersom stålcylindern
löper fram till dem, men upphör, så snart den åter
passerat.
J. G. H.*

Elektrisk potential, fys. Befinner sig en med
elektricitetsenheten laddad liten kropp (eg. punkt)
under inverkan af en annan med elektricitetsmängden
m₁ laddad kropp, uttryckes repulsionen (f) mellan
båda genom formeln

f=m₁/r²,

där r är kropparnas afstånd från hvarandra. Tänker
man sig den förra kroppen rörlig, medan den senare
står stilla, åtgår ett visst arbete att närma den förra
kroppen till den senare från afståndet r₀ till afståndet
r₁. Detta arbete A kan beräknas vara uttryckt
genom formeln

A=m₁(1/r₁-1/r₀).

Tages nu det ursprungliga afståndet r₀ mycket
stort, så att den elektriska verkan på detta afstånd
kan försummas, försvinner 1/r₀ ur formeln, och arbetet
blir A = m₁/r₁. Detta arbete kallas den elektriska
potentialen i punkten r₁. Elektrisk potential kan
således definieras såsom det arbete (uttryckt i erg),
hvilket åtgår att öfverflytta elektricitetsenheten från
mycket (oändligt) stort afstånd till punkten i fråga.
Finnas flera elektriska massor (m₁, m₂,...m_n) fördelade
i rummet, blir potentialen i en bestämd
punkt V:

V=m₁/r₁+m₂/r₂+...+m_n/r_n,

där r₂ är punktens afstånd till elektriska massan
m₂ o. s. v.

Kring en laddad punkt hafva alla punkter, som
ligga på samma afstånd, samma potential, eftersom
m₁ och r₁ äro lika för dem alla. Alla dessa punkter
af lika potential ligga på en yta, som kallas
ekvipotentialyta. I förevarande enkla fall
utgöras således ekvipotentialytorna af sfärer kring
den laddade punkten såsom medelpunkt. Intet arbete
fordras för öfverföring af elektricitetsmängden
1 (och ej heller någon annan mängd) från en punkt
till en annan på samma ekvipotentialyta. Däraf följer,
att elektriciteten ej har någon sträfvan att förflytta
sig från en punkt till en annan på en sådan
yta, d. v. s. elektriciteten befinner sig på denna i
jämvikt. En metallyta (eller ledande yta) erbjuder
ett sådant fall, så snart elektriciteten befinner sig i
hvila (i sitt jämviktsläge) på densamma. Är däremot
ej den elektriska potentialen lika i två punkter
af samma ledande (exempelvis metalliska) kropp,
uppstår en strömning af elektricitet från högre till
lägre potential (elektrisk ström). Denna ström beror
på potentialens skillnad i de båda punkterna, hvilken
därför kallas elektromotorisk kraft (se
under Elektromotor). Införandet af begreppet
elektrisk potential har varit af den största betydelse
för elektricitetslärans utveckling. Man kan använda
motsvarande begrepp för alla massor, som verka på
hvarandra omvändt som kvadraten på afståndet, såsom
tunga massor (tyngdpotential), magnetiska
massor (magnetisk potential) o. s. v.
S. A-s.

Elektrisk resonans, elektrot., säges uppstå, då
ett elektriskt svängande system har samma periodtal
som ett samtitigt uppträdande elektriskt svängningsfenomen.
Resonans kan inträffa vid en elektrisk
växelströmsanläggning, om själfinduktionen och kapaciteten
hafva sådana värden, att

p=1/(2 [pi] [sqrt]L.C),

där p betyder periodtalet, L själfinduktionskoefficienten
och C kapaciteten. Dylika fenomen uppstå
lätt vid t. ex. anläggningar med stora kabelnät
och kunna förorsaka, att såväl ström som spänning
antager vådliga värden, högt öfver de normala.
Gnistor och ljusbågar äro särskildt egnade att inleda
dylika fenomen. – Vid apparater för alstrande
af elektriska svängningar (vågor), telegrafering utan
tråd m. m. begagnar man sig af resonans för erhållande
af kraftiga verkningar.
A. E-m.
Elektrisk ringledning, elektrot., anordning, hvarigenom
signaler, såsom en klockas ringande e. d.,
frambringas af en elektrisk ström i ändamål att kalla
på en person, att åstadkomma alarm eller att kontrollera
utförandet af något speciellt. I sin enklaste
form utgöres en elektrisk ringledning af en strömbana,
i hvilken ingå ett batteri, en tryckknapp och
en elektromagnet. Knappens intryckande åstadkommer
strömmens slutande genom elektromagneten,
hvars ankare därigenom attraheras. Denna rörelse
hos ankaret förorsakar, att strömmen afbrytes,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>