Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 315-316 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektrisk arbetsöfverföring

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

liknande fångbyglar, hvarjämte minst 25 kvmm. spunnen
kopparledare utan skarfvar måste användas öfver
vägen och i de båda närmaste spännen. Vid korsning
med andra elektriska ledningar på fritt
spänn uppställas tvenne stolpar å ömse sidor om
ledningen i fråga, hvarefter kraftledningen anbringas
så högt, att den vid trådbrott icke kan
skada den underliggande.

Fig. 10. Korsning af kraftledning med telefonledning.

Normerande
för svenska förhållanden äro af K. M:t
utfärdade säkerhetsföreskrifter (se Elektriska
anläggningar). Fig. 9 (sp. 314) och 10 illustrera ett
par skyddsanordningar af omförmälda slag. Elektriska
kraftledningar äro på grund af sin ofta betydliga
utsträckning lätt utsatta för åskslag eller inverkan
från atmosfärens elektricitet.
Fig. 11. Hornåskledare.
Till skydd mot dessa fenomens
förstörande verkningar användas skyddsapparater af
en mångfald olika slag. Direkta åskslag torde icke
vara möjliga att oskadliggöra; de förstöra ofelbart
ledningen, ehuru vanligen lokalt, men äro för öfrigt
mera sällsynta. Sekundära åskslag äro däremot
rätt vanliga; som skydd mot dessa använder man
s. k. åskledarapparater. Fig. 11 visar en i Europa
vanlig form, den s. k. Siemensska hornåskledaren. Det
ena "hornet" sättes i förbindelse med ledningstråden,
det andra med jorden. Då en större spänning uppträder
i ledningen, sker öfverslag i luftgapet, hvilket
är så inställdt, att den normala spänningen ej
förmår att gå öfver detsamma. Sedan den extra
laddningen afgått till jorden, söker emellertid
maskinströmmen följa efter, hvilket förhindras
därigenom, att hornens form föranleder den bildade
gnistan eller ljuslågan att stiga uppåt, vidga
sig och släckas ut. I amerikansk praxis användes
vanligen en annan konstruktion, den s. k. Wirtska
typen. Den består af en serie små metallrullar,
bildande ett flertal luftgap, och, i serie med
dessa, stafvar af kol e. d. med högt motstånd
(fig. 12).

Fig. 12. Wirts åskledare.

En dylik serie,
inkopplad mellan en ledning och jorden, framsläpper
emellertid endast en begränsad energikvantitet och
har därför till hufvudsaklig uppgift att afleda
mindre atmosfäriska laddningar eller andra i
systemet själft uppkomna s. k. öfverspänningar. För
åstadkommande af fullständigt skydd uppsätter man dels
hornåskledare, som skola upptaga större laddningar,
dels s. k. öfverspänningsskydd, som kan utföras
antingen såsom nyss nämnts eller ock på annat sätt,
såsom t. ex. en andra uppsats hornapparater, men
med seriekopplade vattenmotstånd och mindre luftgap,
eller som permanent inkopplade jordförbindande stora
motstånd, bestående antingen af vattenfyllda rör,
vattenstrålar, riktade mot ledningarna, eller stundom
af metallmotstånd.

Fig. 13. Öfverspänningsskydd enligt Thomas.

Mellan skyddsapparaterna och maskinerna
eller transformatorerna inkopplas i ledningen
induktionsspiraler, hvilka hafva till uppgift
att utgöra en damm för hastiga spänningsändringar
(vågor) och tvinga dem att utjämna sig genom
skyddsapparaterna. Bland mångfalden skyddsanordningar
af detta slag må nämnas en i Amerika flerstädes
använd, af P. Thomas konstruerad apparat, bestående
af en kombination af gnistgap, kondensator
och induktionsrulle enligt schemat i fig. 13;
kondensatorns uppgift angifves vara att förlänga tiden
för uppladdningen och sålunda mildra våldsamheten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>