Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 281-282 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektriska maskiner

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

än hvad som var möjligt med likströmmen, och man
kunde därför med växelströmmen behärska väsentligt
större områden. Af denna orsak utvecklades VStekniken
tidigt i Amerika; först senare tog den fart i Europa,
egentligen först i och med
uppfinningen af flerfassystemen (omkr. 1890).

Fig. 43. Magnethjul med fastkilade poler.

En
VS-generator med flera poler kan utvecklas ur den
enkla grundtypen helt enkelt därigenom, att man
mellan hvarje polpar anbringar på ankaret en spole
i enlighet med fig. 36 (som visar hälften af en
maskin). Dessa spolar sammankopplas med hvarandra,
t. ex. alla i serie, hvarefter de två fria ändarna
föras till två på axeln anbragta släpringar, där
strömmen uttages genom borstar. Anmärkas bör, att
äfven den Grammeska ringen kan användas för alstrande
af växelström, om blott tvenne punkter på lindningen
förenas med hvar sin släpring, då kommutatorn
bortfaller. Emellertid visa VSgeneratorerna den stora
fördelen i konstruktivt afseende, att man kan, som
ock vanligen sker, förlägga ankaret fast och låta
magneterna rotera inuti detsamma. Härigenom vinnes,
dels att större omsorg och utrymme kunna egnas
åt en god isolation af ankarlindningen, dels att
strömmen kan uttagas ur fasta klämmor, utan rörliga
kontakter. Fig. 37 åter visar en modern och numera
allmänt använd byggnad. Betraktar man denna fig.,
finner man, att stora delar af ankarytan förblifvit
oanvända. Tänker man sig nu hål upptagna midt emellan
de redan befintliga och spolar inlagda i dessa, inses,
att den i detta spolsystem inducerade växelströmmen
kommer att vara noll, då i den första lindningen
induceras mest, och tvärt om, d. v. s. att de båda
strömmarna kunna åskådliggöras af ett diagram sådant
som fig. 38. Maskinen lämnar då två växelströmmar med
en inbördes förskjutning i fas af en kvarts period
eller 90°; den är således en tvåfasgenerator. Tänker
man sig i stället tvenne spolsystem inlagda i
generatorn i fig. 37 jämte det redan befintliga,
erhållas tre sinsemellan med en tredjedels period
förskjutna strömmar, fig. 39, och maskinen genererar
trefasig ström. På detta sätt utnyttjas ett ankare
fullständigare.

Själfva ankarstommen sammanfogas af sinsemellan
elektriskt isolerade plåtsegment, i hvilka de
för lindningen afsedda hålen utstansats. Denna
plåtkärna inbygges för att erhålla tillbörlig
stadga i en stomme af gjutjärn. Fig. 40 visar ett
tvärsnitt af en dylik ankarring, fig. 41 en färdig
ankardel till en stor VSgenerator och fig. 42 en
dylik, mekaniskt försträfvad för att bibehålla sin
form. Magnethjulet utföres vanligen såsom en massiv
stålring, ofta samtidigt utbildad till svänghjul,
å hvilken polerna med sina lindningar fastsättas
på olika sätt, t. ex. med kilar, såsom i fig. 43,
eller med skrufvar, såsom antydes i fig. 44. Polerna
gjutas oftast af gjutstål, men utföras stundom äfven
af plåt. Fig. 45 (sp. 283) visar en typisk VSgenerator
af modern konstruktion (3,000 hkr), fig. 46 en annan
dylik med vertikal axel, afsedd att kopplas till
en vattenturbin. Båda äro af svensk konstruktion
och tillverkning. En säregen form af magnethjul
visar fig. 47, utförd af Maschinenfabrik Oerlikon i
Schweiz. Här användes endast en enda magnetspole,
liggande rundt hela hjulet och bildande två stora
poler, som med flikar skjuta in om hvarandra. En
konstruktion (af Mordey), som förr haft en rätt
stor användning, är den s. k. induktortypen. Här
är äfven magnetspolen fast, endast järnkärnan
rörlig. Den är numera öfvergifven på grund af dåliga
magnetiska egenskaper.

Fig. 44. Del af ett magnethjul med påskrufvade poler.

Den nyaste VSmaskintypen, turbogeneratorn, som är
afsedd att kopplas till ångturbiner och därför
konstruerats för ett mycket högt hvarfantal,
åskådliggöres genom fig. 48. Fig. 49 visar
den fasta och den roterande delen (fältet) till
densamma. Turbogeneratorn utmärker sig för stor bredd
i axialled.

Vid VSgeneratorer alstras den för magneterna behöfliga
likströmmen af en särskild magnetisermaskin, som
stundom är fastsatt på samma axel som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>