Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 221-222 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektricitetsverk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med 2x110 volt. Konsumtionen stiger emellertid
fortfarande raskt, och staden har nyligen inköpt ett
vattenfall i Dalälfven å cirka 14,000 hkr,
hvarifrån man tänker sig kraften nedförd
till Värtaverket med mycket hög spänning
för att dur införas på det befintliga
fördelningssystemet.

Fig. 7.

Ånganläggningen kommer då att
tjänstgöra som reserv. Fig. 11 (sp. 225-226) visar
ett schema öfver sammanhanget mellan de olika delarna
i detta fördelningssystem. Fig.
12 (sp. 227-228) visar en interiör från
Tulestationen med där uppställda motorgeneratorer
och instrumenttafla.

Af öfriga svenska städer äro de allra flesta försedda
med elektricitetsverk, dels af kommunen själf anlagda
och drifna, dels öfverlåtna åt koncessionerade privata
företag. Efter mönster af Stockholms elektricitetsverk
äro de i Malmö och Hälsingborg anlagda. Ångturbiner -
De Lavals - användas i Härnösand (den första svenska
och kanske europeiska stad, som använde elektrisk
gatubelysning), Kristinehamn m. fl. städer. Fig.
13 (sp. 227) visar en bild af ett sådant
maskinaggregat. Lysgasmotorer användas vid
Kristianstads elektricitetsverk, suggasmotorer vid
Nyköpings och Uppsalas. Af dieselmotorverk må nämnas
Norrköpings, Visbys, Ronnebys, Lunds och Karlskronas
(de båda senare under anläggning). Fig. 14
(sp. 229-230) visar en bild från Norrköpings el.-verk
(de större maskinerna å 250 hkr). Vattenkraft användes
vid verken i Umeå, Östersund,
Sundsvall, Gäfle, Falun, Örebro, Karlstad, Oskarshamn
m. fl. Verken i Eksjö och Djursholm arbeta med
enfasväxelström, i Umeå användes trefasfördelning. Vid
växelströmsanläggningar fördelas kraften med
relativt högspänd ström först till transformatorer,
uppsatta i stolpar eller särskilda hus. Dessa motsvara
tryckpunkterna, och från dem förgrenas det sekundära
fördelningsnätet med lägre spänning. För större
kraftbehof för den större industrien fördelas ofta
högspänd växelström direkte genom ett särskildt
nät (t. ex. i Örebro, Karlstad m. fl.). Den
mindre industrien och handtverket få i regel sitt
kraftbehof från ljusnätet. Då denna motorbelastning
är särdeles välkommen för verket under den ljusa
delen af dygnet, sättes priset för kraftbehof lägre
än ljuspriset. Stundom användes s. k. dubbeltariff,
hvarmed menas, att motorströmmen under dagen betalas
med ett lägre pris, men under den mörka tiden med
samma pris som ljuset. Ljuspriset växlar i allmänhet
vid svenska verk mellan 50 och 25 öre pr kilowattimme,
motorpriset mellan 40 och 15 öre; för växelström för
kraft betalas ned till 4 öre pr kwtimme.

Af utländska elektricitetsverk tilldraga sig särskildt
de jättestora anläggningarna i världsstäderna
uppmärksamhet. I Berlin finnes ett flertal stora
elektricitetsverk med en sammanlagd styrka af cirka
50,000 hkr. Utvecklingen af Berlinverken har gått i
spetsen för europeisk praxis, särskildt i fråga om
införande af stora enheter ångmaskindrifna dynamos.

Fig. 8. Kurvor, utvisande belastningens och anslutningens tillväxt 1892-1902 vid Stockholms stads elektricitetsverk.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>