Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eklund, Anders - Eklund, Ludvig August - Eklund, Per Gustaf - Eklund, Johan Alfred - Eklundshof - Eklärera - Eklärör - Ekman, Joel - Ekman, Olaus Jonae - Ekman, Gustaf Henrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"contrefaitmålare" i Stockholm redan 1763, var någon
tid äfven "kongl. hoflakerare" (omkr. 1780-85) och
dog troligen kort efter 1802. Han målade särdeles
flitigt och var ända in i början af 1800-talet mycket
anlitad, i synnerhet i de borgerliga kretsarna. Han
utställde på konstakademien 1800-02 såväl porträtt
som fruktstycken och genrer och har målat den 1773
utförda altartaflan i Skederids kyrka. Porträtt af
hans hand förekomma på Gripsholm och Karlberg. Han
började i ett blekt maner, som tyckes vara bildadt
efter J. H. Scheffel, men öfvergick sedan till en
varmare karnation, som något påminner om den äldre
Krafft. Han var emellertid en obetydlig och ojämn
artist. -rn.
Eklund, Ludvig August, skolman, tidningsutgifvare,
riksdagsman, f. 13 jan. 1839 i Norrköping, d. 17 juli
1898, blef student i Uppsala 1857, filos. doktor
1866, adjunkt vid Norrköpings allm. läroverk 1868
samt lektor i historia och svenska 1870 vid Jönköpings
allm. läroverk och 1876 vid Norrköpings. E. redigerade
sedan 1875 "Norrköpings tidningar", som blef
ett bland landsortspressens mest betydande organ
i konservativ och tullskyddsvänlig riktning samt
(sedan 1888) stod den protektionistiska regeringen
ganska nära. E. representerade Norrköpings stad i
riksdagens Andra kammare 1891-96 samt Östergötlands
län i Första kammaren 1898.
Eklund, Per Gustaf, teolog, universitetslärare,
f. 2 mars 1846 i Lund, blef student därstädes
1863 och filos. doktor 1868 samt docent i exegetik
1872. Efter att hafva aflagt teol. kandidatexamen
1874 och blifvit prästvigd s. å. innehade
han åtskilliga prästerliga förordnanden samt
utnämndes på kallelse af teol. fakulteten vid Lunds
universitet 1882 till e. o. professor i symbolik
och moralteologi samt kyrkoherde i Husie och 1890
till professor i dogmatik och moralteologi samt
kyrkoherde i Västra Kärrstorp. Vid jubelfesten i
Uppsala 1893 utnämndes han till teol. doktor och
s. å. till förste teol. professor och domprost
i Lund. E. innehade andra förslagsrummet till
biskopsämbetet i Visby 1885, tredje i Strängnäs 1889
och andra i Lund 1898. E. var ledamot af kyrkomötena
1893, 1898 och 1903. Utom uppsatser i tidskrifter
samt predikningar och tal har E. från trycket
utgifvit De modo Latinorum conjunctivo in absoluta
interrogatione usurpato (1868; gradualafh.), Sarx
vocabulum quid apud Paulum apostolum significet
(1872; docentafh.), Om theologiens begrepp och
indelning (1874), Om Kenosisdogmens fortbildning
på concordiæformelns grundval (1877), de tre
sistnämnda i Lunds univ:s "Årsskrift", Grunddragen
af den kyrkliga trosläran (1880; 2:a uppl. 1881),
Kyrkans allmänna historia i öfversigt framstäld
(1883), Sammandrag af kyrkans allmänna historia
till läroverkens tjenst (s. å.), Endrägtsboken i
allmänkyrklig belysning (1893), Den apostoliska
tron i Martin Luthers katekesutläggning (1897-99).
J.P.
Eklund, Johan Alfred, biskop, teologisk författare,
f. 7 jan. 1863 i Halfås församling, Skaraborgs
län, blef student i Uppsala 1883, teol. kandidat
1890, prästvigd 1892, tjänstgjorde vid läroverk i
Göteborg 1889-92 och blef 1894 komminister i Västra
Tunhem. 1896 fästes han vid Uppsala domkyrka såsom
vice pastor och blef s. å. vid Uppsala teol. fakultet
docent i apologetik. Han utnämndes 1902 till domprost
i Kalmar. 1904 innehade han första förslagsrummet till biskop i Luleå,
1905 andra till biskop i Skara, och 1907 utnämndes han till
biskop i Karlstad. Han har af trycket utgifvit, utom
predikningar, tal och uppsatser, Några grundtankar
i Viktor Rydbergs diktning (1892), Trons förhållande
till människans öfriga lifsyttringar (1896), Andreas
Rydelius och hans lifsåskådning (1899), Nirvana, en
religionshistorisk undersökning (s. å.), Teologisk
encyklopedi (1902) m. fl. E. M. R.
Eklundshof. Se Uppsala.
Eklärera (fr. éclairer), anbringa en stark belysning
(för festligt ändamål), upplysa med starkt ljussken. -
Eklärering, stark upplysning (med konstgjordt
lysämne).
Eklärör (fr. éclaireur; eg. upplysare), krigsv., en
ryttare, som vid kavalleriets manöver och anfall på
slagfältet utskickas från de slutna af delningarna
för att i rörelseriktningen undersöka marken och
medelst tecken gifva befälhafvaren underrättelse om,
huruvida terrängförhållandena äro ofördelaktiga eller
farliga för kavalleriets rörelser. Äfven artilleriet
begagnar eklärörer för att undersöka de platser,
på hvilka det kan komma att uppträda o. s. v.
G. U. (C. O. N.)
Ekman, Joel. Se Gripenstierna.
Ekman, Olaus Jonæ, präst, f. 1639 i Fellingsbro
socken (Örebro län), d. 23 jan. 1713 i Falun, blef
student i Uppsala 1663 och filos. magister 1672,
prästvigdes 1675 samt blef någon tid därefter
först "hofpredikant" hos anföraren för livländska
armén, fältmarskalken frih. Bengt Horn, och sedan
fältsuperintendent i Livland. 1679 återvände han till
Sverige, och 1681 blef han domprost i Strängnäs samt
1688 prost och kyrkoherde i Falun. 1692 utnämndes
han till superintendent i Visby, men afsade sig
detta ämbete. - E. prisas för stort allvar och
nit i sitt ämbete. Vid återfärden från Livland
1679 var han två gånger i sjönöd, och han gjorde
då det löftet att, om han undkomme, skrifva något
till den förfallna kristendomens upprättande. Året
därpå utgaf han det märkliga arbetet Sjönödslöfte
(1680; 2:a uppl. 1733), i hvilket han, på ett
sätt, som i flera afseenden lifligt påminner om
Spener, uppträdde med klagomål öfver kristendomens
förfall samt med yrkande på kyrkliga reformer och
verksamhet för hednamissionen. E. utgaf jämväl
en mängd likpredikningar och andra skrifter.
(J. P.)
Ekman, svensk släkt, härstammande från en Lars
Jonsson, som vid slutet af 1500-talet var bergsfogde i
Värmland. Hans son Jon Larssons (kronofogde i Värmland
i midten af 1600-talet) söner i första giftet antogo
namnet E.
1. Gustaf Henrik E., grosshandlare, f. 23 nov. 1774
i Göteborg, d. där 15 jan. 1847, studerade en tid
vid Lunds universitet, men till följd af sin faders,
grosshandlaren Peter Ekmans (d. 1807), önskan egnade
han sig åt handeln. I bolag med G. R. Prytz grundade
han vid början af 1800-talet handelsfirman Ekman &
Co. i Göteborg och öfvertog kort därpå äfven sin
faders affärer. Med aldrig slocknande ifver egnade
han sig åt Göteborgs utveckling och innehade där en
stor mängd förtroendeuppdrag. Som ledamot i Willinska
fattigfriskolans styrelse verkade han kraftigt för
folkundervisningen, under den tid då nämnda anstalt,
med afdelningar i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
