Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Eisenstein, Ferdinand Gotthold Max
- Eisen und blut
- Eiserner hut
- Eisfeld
- Eisgrub
- Eisleben
- Eiss
- Eissenhardt, Johann
- Eista
- Eisteddfodd
- Eitelberger von Edelberg, Rudolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försäkrad om en ärofull plats vid sidan
af sina föregångare, till hvilkas
arbeten hans egna värdigt ansluta sig."
M. L.
Eisen und blut [a’jṡen ont blot], ty., "järn och blod",
ett ofta citeradt politiskt ordstäf ur O. v. Bismarcks
tal i preussiska landtdagens representanthus’
budgetsutskott 30 sept. 1862, då han bl. a. yttrade:
"Nicht durch reden und mehrheitsbeschlüsse werden
die grossen fragen der zeit entschieden – das ist
der fehler von 1848 und 1849 gewesen –, sondern durch
eisen und blut."
Eiserner hut [a’jṡerner hot], ty. (fr. chapeau
de fer, eng. iron hat), Järnhufva, bergsv.,
kallas öfre delen af en malmförekomst af järnrika
svafvelmetaller (svafvelkis, magnetkis, kopparkis,
arsenikkis o. s. v.), då genom sönderdelning,
förorsakad af inträngande vatten och luft m. m.,
malmen i ytan fått en annan karaktär. Genom
oxidation ha bildats järnoxid och järnoxidhydrat
(limonit), hvarigenom massan stundom ser ut som en
järnmalm. Under denna vittringszon vidtaga de rena
svafvelmetallerna. Järnhufvan förutsätter sålunda
underliggande svafvelmineral, och då dessa ofta äro
förbundna med silfver- och blymalmer o. s. v. samt
med guld, tyder järnhufvan på förekomsten af sådana
ädla metaller mot djupet. På grund däraf heter
det i gamla bergsmansverser, som ännu lefva kvar,
t. ex. i Tyskland:
"Es thut kein gang so gut
Er hat einen eiserner hut."
och i England:
"There is no lode like that,
Which has an iron hat."
I Cornwall, där järnhufvan fått namnet Gossan,
heter det:
"Gossan rides a high horse."
Svk.
Eisfeld [a’jsfelt], stad i hertigdömet
Sachsen-Meiningen, vid floden Werra, på sluttningen
af Thüringerwald. 4,116 inv. (1900). Gammalt slott.
(J. F. N.)
Eisgrub [a’jsgrop], tjech. Lednice, köping i märiska
distriktet Nikolsburg, vid floden Thaya. 2,231
inv. (1900). Vid köpingen ligger ett fursten af
Liechtenstein tillhörigt slott, hvars park anses
för en af de största och vackraste i Europa.
(J. F. N.)
Eisleben [a’js-], stad i preussiska
reg.-omr. Merseburg (Sachsen), fordom hufvudstad
i grefskapet Mansfeld. 25,120 inv. (1905). E. har
1 katolsk och 5 evangeliska kyrkor, däribland
Andreaskyrkan med den predikstol, hvarifrån Luther
höll sin sista predikan, och med grafmonument
öfver de forne grefvarna af Mansfeld. Gymnasium
(stiftadt af Luther två dagar före hans död),
realskola, lärarseminarium och bergskola. Betydande
koppar- och silfverbergverk. Luther föddes i E. 10
nov. 1483 och dog där 18 febr. 1546. I Luthers
födelsehus (se fig. å sp. 70), härjadt af elden
1689, förvaras ännu många minnen af honom, och där
finnes en friskola, hvilken står i förbindelse
med seminariet. 1877 restes i E. en marmorstaty
af Luther, och 10 nov. 1883 aftäcktes på torget
i E. ett Luthermonument af brons (af Siemering).
(J. F. N.)
Eiss (fr. mi dièse, eng. e sharp), mus., den med en
half ton höjda tonen e; förväxlas enharmoniskt med f.
A. L.*
Eissenhardt [a’js-], Johann, tysk kopparstickare,
f. 1824 i Frankfurt a. M., d. där 1896,
utnämndes till professor 1889. Hans verk omfatta öfver
200 nummer stick efter gamla och moderna mästare.
E. var äfven målare.
G–g N.
Eista, socken på Gottland. Se Eksta.
 |
| Luthers hus i Eisleben. (Till art. Eisleben.) |
Eisteddfod (pl. eisteddfodau, af kymr. eistedd,
sitta, sammanträda, och bod, blifva), en
ursprungligen walesisk, men på senare år äfven
af andra kelter upptagen institution, hvilken
betraktas som en kvarlefva från den förhistoriska
tidens druidism. I Wales höllos af gammalt möten,
kallade gorsedd (högsäte, tron) l. eisteddfod,
af hvilka några voro ting, andra åter litterära
pristäflingar. Numera hållas de under kungligt
beskydd en gång om året omväxlande i norra och
södra Wales samt tillfälligtvis i Liverpool och
London. Ett år och en dag före hvarje eisteddfods
första mötesdag samlas en gorsedd af barder på den
för eisteddfod utsedda orten för att kungöra den
blifvande täflingen, hvarvid allahanda gammaldags
ceremonier iakttagas. Eisteddfod pågår en vecka med
ett möte och en konsert dagligen. Täflingarna omfatta
poesi (bl. a. ett ode i kymrisk allitterationsvers),
prosa, målning, skulptur, musik, sång, metallarbeten,
sömnad, väfning o. s. v., och prisen växla mellan
200 och 2 pd st. För det nämnda odet är priset 20 pd
och en rikt skulpterad ekstol af samma värde. Till
prisdomare kallas de kompetentaste konstnärer i
England och på kontinenten. Ändamålet med dessa
möten är att hos folket odla smaken för de sköna
konsterna, särskildt poesi och musik, och de bevistas
af tusentals personer, tillhörande olika klasser och
nationaliteter. Jfr Bard.
Eitelberger von Edelberg [a’jtelberger fån], Rudolf,
österrikisk konstforskare, f. 1817 i Olmütz, d. 1885
i Wien, blef 1847 docent och 1863 ord. professor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 18:44:40 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nfbg/0051.html
