Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 53-54 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eidograf - Ei´dola - Eidologi - Eidothea - Eidsberg - Eidsborgs kyrka - Eidsfos - Eidsivatingslagen - Eidskogen - Eidsvold - Eidsvoldsbakken - Eidsvoldsdagen - Eidsvoldsförfattningen - Eiebakke, August - Eiendomsskyld - Eifel - Eiffel, Alexandre Gustave

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

apparat för kopiering af ritningar med ändring af
deras skala.

Eidola (grek.), filos., "små bilder", som
Demokritos (se d. o.) antog afsöndras från
tingens yta och intränga i våra sinnesorgan,
hvarigenom varseblifningarna uppkomma.

^S–e.

Eidologi (af grek. ei’dos, bild, och
lo’gos, vetenskap) kallar Herbart den del
af metafysiken, som handlar om kunskapen.

^S–e.

Eidothea (grek. Ειδοθεα), grek. myt., dotter
till hafsguden Proteus, var enligt Odyssén Menelaos
behjälplig, då denne på ön Faros i Egypten ville fånga
hennes fader och aftvinga honom önskade upplysningar
med afseende på hemfärden.

^{A. M. A.}

Eidsberg, pastorat i Norge, Smaalenenes amt. 5,543 inv. (1900).

^{Y. N.}

Eidsborgs kyrka, en intressant träkyrka i Eidsborgs
annexförsamling, Laardals pastorat, vid västra
slutpunkten af sjön Bandaksvandet i Telemarken,
nämnes tidigast 1354, men är sannolikt omkr. 100 år
äldre. Se Bandak.

Eidsfos, gammalt järnbruk, numera gjuteri i Norge,
Jarlsberg og Larviks amt, vid sjön Ekern. Slutstation
för en järnväg från Tönsberg.

^{Y. N.}

Eidsivatingslagen (fno. Eiðsifaþings-lög), den gamla
hufvudlagen för sydöstra Norges tingsförening,
hvars tingsställe (Heiðsævisþing och, senare,
Eiðsifaþing) var Eidsvold. Sagorna uppgifva Halfdan
Svarte som lagstiftare för Oplandene, hvilka voro
hufvudlandskapet i Eidsivatingslaget. Först omfattade
detta endast Heina-, Hada- och Rauma-fylkena, men
sedermera tillkommo Gudbrands- och Österdalarna. Af
lagen finnas kvar endast den kristna rätten
(upptecknad 1152–62) och ett litet fragment af den
världsliga rätten. I nyare tid kallades detta tingslag
"Oplandenes lagdöme" och bestod som sådant till 1797.

^{Y. N.}

Eidskogen, pastorat i Norge, Hedemarkens amt, på
gränsen mot Värmland. Järnbanan från Arvika till
Kongsvinger går därigenom. Äfven under medeltiden
gick en allmän farväg genom E., där ett sälohus
var uppfördt för de vägfarande. 5,964 inv. (1900).

^{Y. N.}

Eidsvoldsbyggnaden

Eidsvold, pastorat i Norge, Akershus amt. 9,589
inv. (1900). Under medeltiden hölls där ett af
Norges fyra stora ting, Eidsivatinget, för Oplandene. I
17:e–18:e årh. och till 1820 fanns därstädes ett
järnbruk. I febr. 1814 hölls å detta bruk, som då
egdes af statsrådet Karsten Anker, det riksmöte, som,
i trots af Kielfreden, proklamerade Norges själfständighet
och uppdrog regeringen åt prins Kristian
Fredrik. På samma ställe hölls 10 april–19
maj s. å. den riksförsamling, som utarbetade
Norges grundlag – hvarför denna ofta kallas
Eidsvoldsförfattningen, till skillnad från den
reviderade grundlagen af 4 nov. 1814. Brukets
hufvudbyggnad, hvari nämnda möten höllos, har,
jämte tillhörande park (Doroteenbusk), för
medel, som hopsamlats genom allmän subskription,
inköpts till statsegendom. I nämnda byggnad
är ett historiskt porträttgalleri ordnadt,
hvarjämte den 1900–01 har restaurerats och,
så långt möjligt, återfått sin ursprungliga
inredning. På 1890-talet egdes E. af en svensk
(Tersmeden). Se A. J. Lange, "Eidsvolds værks og
Eidsvoldbygningens historie gjennem tiderne" (1902).

^{Y. N.}

Eidsvoldsbakken, en i Eidsvolds socken i Norge, vid
Vormsälfven belägen egendom med en af Henrik Wergeland
upptäckt medelstark järnkälla (Wergelandskällan), som
sedan 1840 mycket begagnats till bad. Mellan E. och
Lillehammer finnas reguljära ångbåtsförbindelser
på Vormen och Mjösen. E. är station på järnvägen
Kristiania–Trondhjem.

^{Y. N.}

Eidsvoldsdagen, 17 maj, årsdagen af den norska
grundlagens antagande på Eidsvold och Kristian
Fredriks val till Norges konung 17 maj 1814,
har sedan 1824 allmänt firats i Norge.

^{Y. N.}

Eidsvoldsförfattningen. Se Eidsvold och Norge (Historia).

Eiebakke, August, norsk målare, f. 1867, studerade
i Kristiania på teckningsskolan för Holter och på
Kroghs, Petersens och Werenskiolds målarskola
och väckte 1891 uppseende med den redbara
och omedelbara verklighetsbilden
Anrättning (Nationalgalleriet).
E. studerade sedan i Köpenhamn och Italien.
Bland hans senare arbeten äro
Söndagsfrid (en gumma, som läser bibeln),
Sommar (Nationalgalleriet) och
Till arbetet.
E. har målat äfven landskap
(Ovädersmoln i fjällen,
I skogen m. fl.)
och gjort raderingar
(Kristus välsignar apostlarna).

^{G–g N.}

Eiendomsskyld, da., kam., fastighetsbevillning. Sedan
"hartkornsansættelsen" i början af 1900-talet
upphörde att vara måttstock för jordegendoms
storlek och godhet och skatten, ersattes den af
eiendomsskyld, d. v. s. en bevillning af den fasta
egendomen, beräknad efter egendomens taxeringsvärde.

Eifel [a’jfel], namn på höglandet mellan floderna
Mosel, Rhen och Roer, i preussiska reg.-omr. Aachen,
Koblenz och Trier (Rhenprovinsen). E., hvars medelhöjd
är omkr. 600 m., är en vild och ofruktbar trakt,
med en mängd slocknade vulkaner, kitteldalar,
kratersjöar och mineralkällor. Befolkningen är
gles och fattig. E. tillhörde fordom ärkestiftet
Trier. Det delas i flera större områden, nämligen
Maifeld, Ahrgau, Hohe Eifel med toppen Hoheacht (760
m.), Vorder Eifel samt de ödsliga västra delarna,
till hvilka Schnee Eifel (Schneifel) och Hohe Venn
höra. – Grundberget består väsentligen af devoniska
skiffrar. Både äldre och yngre vulkaniska stenarter
finnas sedan de tider, då E. var säte för en liflig
vulkanisk verksamhet.

(^{J. F. N.})

Eiffel [äfä’l], Alexandre Gustave, fransk ingenjör,
f. 1832 i Dijon, har vunnit berömmelse för utförandet
af större djärfva järnkonstruktioner. Sin utbildning
erhöll han vid École centrale des arts et manufactures
i Paris, hvarifrån han utexaminerades 1855. E:s första
själfständiga arbete var den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>