Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 31-32 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ehrensvärd, Augustin - Ehrensvärd, Karl August

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ett lifligt begär att skapa och förbättra. Sålunda
arbetade han äfven ifrigt för strömrensningarna i
Finland och gaf uppslag till skapandet af Arméns
pensionskassa 1756. De förnämsta dragen i hans
karaktär voro kärlek till fosterlandet och friheten
samt själfständighet och oegennytta. Den framgång,
som hans djärfva idéer rönte, förskaffade honom många
afundsmän och den själfrådighet, hvarmed han genomdref
dem, många fiender. I synnerhet genom galäreskaderns
skiljande från amiralitetet och skapandet af ett nytt
själfständigt sjövapen under egen flagg ådrog han sig
skarpt ogillande från många samtida. Hans snillrika
tanke att dana ett skärgårdsvapen till kompletterande
af Finlands försvarsväsende har i princip vunnit
eftervärldens erkännande, om än sättet att utföra
densamma ej mött odeladt bifall. - Såsom politiker
arbetade E. troget på hattpartiets sida och var
särskildt vid riksdagarna 1755-56 och 1760-62 djupt
invecklad i partipolitiken. Men hans eldiga ifver
att skydda landets fria statsskick svalnade omsider,
då anarki och partihat togo öfverhand vid riksdagarna,
och han slöt sig slutligen till hofpartiet. - E. var
äfven skald och målare samt tillika en mycket skicklig
gravör. - Svenska akad. belönade 1802 Choræus för en
"skaldesång" öfver E. (i "Sv. Akad:s Handl. ifrån år
1796", III, 1807). Vet. akad. lät till sin högtidsdag
1876 öfver honom slå en medalj, vid hvilket tillfälle
en af K. Fr. Wærn författad minnesteckning
(tryckt s. å.) föredrogs. E:s Anteckningar under
en resa i Finland 1747 utgåfvos 1882 af R. Hausen.
O. E. G. N. (L. S.)


3. Karl August E., den föregåendes son,
grefve, konstskriftställare, sjömilitär, tecknare,
f. 5 maj 1745. Han inskrefs 1753 såsom kadett i
artilleriet och 1754 - alltså vid nio års ålder -
såsom student i Åbo, undergick 1760 kadettexamen,
blef s. å. fänrik och 1761 löjtnant vid Arméns flotta,
deltog som volontär i pommerska landtkriget och
tjänstgjorde som löjtnant vid flottan på eskadern
i Stettiner haff. Därefter var han stationerad å
Sveaborgs varf för att biträda vid nybyggnaderna. Vid
sidan af de militära sysslorna intresserade honom
teckningskonsten, i hvilken han handleddes af
Elias Martin, som då arbetade som ämbetsmålare vid
skeppsbyggeriet. Då fadern af 1765-66 års ständer
fråntagits befattningen med fästningsbyggandet,
lämnade äfven E. för någon tid sin befattning
vid Sveaborg och företog 1766 tillsammans med
faderns ypperste lärjunge Henrik af Trolle en resa
till Holland och Frankrike, närmast för studier i
flottans yrke; resan torde dock varit af vikt äfven
för utvecklingen af hans konstnärliga intressen. Efter
hemkomsten tjänstgjorde E. vid Stockholmseskadern af
Arméns flotta, där han 1770, efter att hafva deltagit
i Sprengtportens rekognoscering å norska gränsen,
utnämndes till kapten. Under sin ungdomstid
lade E. i dagen en viss mjältsjuka och
världssmärta och ett af Rousseau påverkadt svärmiskt
lynne. Emellertid kallades han från dessa svärmerier
ut i handling, då han biträdde J. M. Sprengtporten
vid 1772 års revolutions planläggning och utförande;
han står upptagen på den lista af officerare,
"hvilka äro att lita på med pistolen i näfven och
som några timmar förut böra vara preparerade att
därmed imponera på de andra". Efter revolutionens
lyckliga genomförande blef han befordrad till major
i armén och blef 1773 chef för Norra Roslags kompani
af Arméns flotta. 1774 utnämndes han till major
i flottan och öfverstelöjtnant i armén, 1775 till
öfverstelöjtnant i flottan och 1777 - vid endast
32 års ålder - till öfverste vid Finska eskadern,
hvars sekundchef han blef, på samma gång han öfvertog
chefskapet för Sveaborgs artilleribataljon (lönen
var dock endast majors indelning, hvilket törhända
gaf anledning till den honom tillskrifna ordleken
"ko med getatraktamente").

Arbetet i flottans tjänst hade icke trängt undan de
rika konstnärliga intressena, och i trots af att
tidpunkten knappast var väl vald med hänsyn till
vissa befordringsutsikter vid flottan, begaf sig
E. 1780 ut på en längre utrikes resa, därmed lämnande
å sido chancen att erhålla hela befälet öfver Arméns
flotta. Resan, som gällde Italien, blef emellertid af
största betydelse icke blott för hans egen utveckling,
utan ock för de originella arbeten på reseskildringens
och konstlärans område, som däraf äro en frukt. -
E:s resa varade från våren 1780 till hösten 1782. Hans
reskamrat på färden var hans frände L. A. Mannerheim
(sedermera känd som en af 1809 års män och Sveriges
förste justitieombudsman). Resan gick öfver Paris
till Italien; i sept. anlände han till Rom, där han
särskildt i den svenske målaren Masreliez fann en
besläktad ande, som invigde honom i den då gryende
nyklassicismens uppfattning af antiken och tillika
torde bidragit till den öfverraskande originella och
mot tidens gällande smak stridande värdeskattning
af äldre italiensk konst, som kännetecknade E. Själf
förklarar E. i ett bref till Masreliez, att utan honom
i Rom hade han antingen varit kastad i andras händer
eller lämnad till sig själf, han hade ännu legat i
barndom. "Märkte ni inte, att när vi reste omkring,
ni mera var god och lärde mig än jag var lycklig
och kunde roa er". På våren 1781 vistades E. några
veckor i Neapel och på Sicilien, men återvände mot
sommaren till Rom, reste sedan vid jultiden åter till
södra Italien samt passerade åter Rom i april 1782,
hvarefter hans kosa genom norra Italien styrdes
öfver Wien och Berlin till Sverige, dit han anlände
på hösten 1782.

E. hade rest ut endast som konstälskande amatör
och hade vid utresan knappast haft annat syfte
än att tillfredsställa sin nobla konstpassion,
men under vistelsen där hade alltmera stått för
honom såsom en lefnadsuppgift att utbilda sig för
öfverintendentsämbetet, när detta en gång blefve
ledigt efter Adelcrantz, och flera hans vänner -
Sergel, Masreliez, G. J. Ehrensvärd - uppmuntrade
honom lifligt härtill. Masreliez särskildt såg i honom
den, som skulle åstadkomma en revolution i konstsmaken
i hemlandet och lära svenskarna att fatta olika slag
af skönhet, företrädesvis den rena antikens. Det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>