Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eganderätt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I flertalet länder (Italien, Schweiz, Ungern,
Österrike o. a.) kunna uppsatser i periodisk
skrift fritt af annan sådan skrift intagas, såframt
författaren icke uttryckligen gjort förbehåll mot
eftertryck; ett sådant förbehåll är emellertid
(enligt flera länders lagar) maktlöst beträffande
politiska uppsatser samt blandade underrättelser och
nyheter ("faits divers", "enkelte meddelelser");
oftast fordras likväl utsättande af källan och
författarens namn. I Sverige kan förbehållet afse
vetenskapliga och vittra arbeten, äfvensom uppsatser
af större omfång. Å andra sidan kan i vissa länder
(Colombia, Ecuador, Nederländerna, Norge, Spanien,
Transvaal och Venezuela) förbehåll mot eftertryck
göras beträffande artiklar af alla slag. Enligt
ett tredje system (Guatemala, Tyskland) är sådant
förbehåll icke nödvändigt i fråga om uppsatser af
vetenskapligt, tekniskt eller skönlitterärt innehåll.
I Belgien, Frankrike, Haïti, Monaco, Tunisien,
Tyskland och Österrike inbegripes i författarrätten
äfven rätten att öfversätta arbetet. Bolivia,
Colombia, Portugal och Spanien erkänna detta,
endast för så vidt författaren är landets egen
medborgare. I Portugal åtnjuta annat lands
undersåtar öfversättningsrätt endast under 10 år
efter originalets utgifvande och under förutsättning,
att rätten begagnas inom 3 år därefter. Colombia
medgifver t. o. m. fri öfversättningsrätt till
främlings arbete, om blott hans namn utsättes. Vissa
andra länder tillerkänna inhemsk författare, äfvensom
utländsk, om skriften först utkommit inom landet,
öfversättningsrätt, dock endast för kortare tid än den
för författarrätten gällande samt under förutsättning,
att han i originalet uttryckligen förbehållit sig
den förstnämnda rätten, och att han själf inom
viss tid föranstaltar en öfversättning. Hit höra
t. ex. Nederländerna, Transvaal och Ungern. Förenta
staterna och Guatemala medgifva däremot lika
lång skyddstid som för originalarbeten. Italien
och Schweiz hafva icke nyssnämnda förbehåll,
men skyddstiden är å andra sidan endast resp. 10
och 5 år från originalets utgifvande. I Danmark,
Norge och Sverige inbegripes i författarrätten
äfven öfversättningsrätt till något af de två andra
nordiska språken; i Finland ligger i författarrätten
till ett arbete på svenska äfven rätten till finsk
öfversättning och tvärtom. Skrift, som samtidigt
med original utges på andra språk än nu nämnda,
skyddas i de nordiska länderna såsom original. För
senare utgifna är skyddstiden i Danmark och Norge
likaledes densamma som för originalet, för så vidt
inom resp. 10 och 1 år en "laglig" öfversättning
utkommit. Däremot är i Sverige skyddstiden endast
10 år från originalets utgifvande, och i Finland,
där författaren dessutom uttryckligen måste ha
förbehållit sig densamma, endast 5 år. Minst skyddad
är öfversättningsrätten i Ryssland: ett arbete kan
fritt öfversättas, för så vidt icke originaltexten
bifogas; dock kan författare af arbete, till hvilket
speciella vetenskapliga forskningar varit nödvändiga,
för två år förbehålla sig öfversättningsrätten.
Vissa länder (Bolivia, England, Italien, Mexico och
Portugal) medgifva expropriation af författarrätten,
för det fall att ett nyttigt arbete icke blifvit
utgifvet i ny upplaga. Utom i England kan detta
tillämpas såväl mot författare som mot hans
rättsinnehafvare. Portugal fordrar en särskild
lagstiftningsåtgärd, öfriga länder endast en
regeringshandling. I England kan "the judicial
committee of the privy council" bestämma de
villkor, på hvilka en annan person får utgifva
arbetet. Arbeten, litterära såväl som konstnärliga,
som icke på nytt utgifvits under 20 år och icke heller
inom 1 år efter regeringens uppmaning därtill blifvit
af vederbörande utgifna, kunna i Spanien och Venezuela
fritt eftertryckas, detta dock ej, om vederbörande
före de 20 årens utgång protesterat mot att arbetet
på nytt utgifves eller han kan visa befintligheten
af ännu osålda exemplar.
För skaparrättens åtnjutande fordras i åtskilliga
länder uppfyllandet af vissa formaliteter. Förenta
staterna, Spanien, Venezuela m. fl. kräfva
deposition eller inregistrering eller offentligt
tillkännagifvande eller dylikt, detta stundom
t. o. m. om alstret existerar i endast ett
exemplar. Italien, Spanien o. a. förklara skaparrätten
förverkad, om nödiga formaliteter icke under en viss
tid uppfyllts. Andra tillämpa det mildare franska
förfarandet att fordra deposition hos offentlig
myndighet i 2 ex. af tryckalster, 3 af gravyr,
musikaliskt arbete eller annan efterbildning än
tryckalster. Påföljden för uraktlåtenhet är vite och
att talan mot eftertryck icke upptages till pröfning,
förrän formaliteten är uppfylld. Ännu andra kräfva
dylika formaliteter endast i undantagsfall. I
Tyskland böra de skapare af anonyma arbeten, som
vilja åtnjuta skaparrätt till dessa, låta anteckna
sina verkliga namn i ett af kommunalrådet i Leipzig
fördt register; dessa anteckningar offentliggöras
i "Börsenblatt des deutschen buchhandels". Ett
analogt stadgande gäller i Ungern. I Belgien
skola, vid äfventyr af skaparrättens förlust,
postuma samt af staten eller offentlig myndighet
utgifna arbeten registreras inom 6 månader efter
offentliggörandet, uppförandet, föredragandet
eller utställandet. Liknande gäller i Schweiz med
skyldigheten utsträckt ända till juridiska personer i
allmänhet. Skyddstiden löper från registreringsdagen.
Bland öfverlåtelser af skaparrätten intages det
vanligaste och viktigaste rummet af förlagsaftalet,
det aftal, genom hvilket förvärfaren,
förläggaren, icke blott blir berättigad,
utan äfven förpliktad att mångfaldiga och sprida,
d. v. s. utgifva arbetet. I detta fall föreligger
ett förlagsaftal i egentlig, inskränkt bemärkelse;
stannar det vid berättigandet eller gäller det
utgifvandet af ett arbete, till hvilket ingen
skaparrätt finnes, föreligger ett förlagsaftal i
vidsträckt betydelse. Det rättsförhållande, som genom
ett sådant aftal uppkommer, är, utom i Schweiz och
Tyskland (sedan 1882 och 1901), af lagstiftningen
föga regleradt; de ytterst få bestämmelser, som
särskildt de nordiska lagarna därom innehålla, måste
kompletteras af allmänna rättsgrundsatser och gällande
sedvänjor, hvilka senare också genom överenskommelser
mellan resp. författar- och förläggarföreningar
redan blifvit (i Danmark) eller äro ämnade att blifva
(i Sverige) sammanfattade i syfte att, där annorlunda
ej uttryckligen aftalats, hvilket vanligen icke är
fallet, gälla vid sidan af lagen. I det stora hela
ansluta sig dessa regler till den tyska lagen, hvilken
för öfrigt endast afser litterära och musikaliska
arbeten, men i tillämpliga delar äfven torde gälla
konstnärliga. Förlagsaftalets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
