- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog /
1389-1390

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Edvard ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Jonathan E. d. y. (se nedan), dottersonen Timothy
Dwight (se d. o.) och Lyman Beecher (se Beecher 1).
Jfr A. V. G. Allen, "Life of Jonathan E." (Boston
1889).

2. Jonathan E. d. y., den föregåendes
son, f. 1745, d. 1801, hade ett lefnadslopp, som
förunderligt liknade faderns, i det att han 1795 af
samma skäl som denne nödgades lämna sin församling
(i Whitehaven, där han verkat sedan 1769), därefter
tillbragte några år i sträng afskildhet och afled
kort efter det han tillträdt föreståndarbefattningen
vid Schenectady college i staten New York. Han utgaf
och tolkade flera af faderns skrifter, utgaf 1797
själfständigt A dissertation concerning liberty and
necessity
och gjorde sig känd äfven som skicklig
indianfilolog. Hans samlade skrifter utgåfvos (2
bd, 1842) af hans sonson, teologen Tryon Edwards.
V. S—g.

Edwards [e’dωədṡ], Bryan, engelsk
historieskrifvare, f. 1743, d. 1800, förvärfvade
som köpman i Västindien 1759—92 stor förmögenhet
och blef 1796 parlamentsledamot. Han är bekant dels
som motståndare till slafveriets afskaffande,
dels genom sin sakrika västindiska historia,
History of the british colonies in the West
Indies
(2 bd, 1793, i senare uppl. tillökad med
författarens själfbiografi och en skildring
af fransmännens välde på San Domingo).
V. S—g.

Edwards [e’dωədṡ, fr. utt. ädvār], Henri Milne-E.
och Alphonse Milne-E., franska
naturvetenskapsmän. Se Milne-Edwards.

Edwards [e’dωədṡ], Amelia Ann Blanford, engelsk
författarinna, f. 1831, d. 1892, utgaf många böcker
för ungdom, bl. a. Barbara’s history (1864; "Barbaras
historia", 1876), samt romaner, bl. a. Half a million
of money
(1865; 2:a uppl. 1868; "En half million!",
1867) och Lord Brackenbury (1880; 2:a uppl. 1881;
sv. öfv. 1880), Ballads (1865), resebeskrifningar,
t. ex. A thousand miles up the Nile (1877; 2:a
uppl. 1888) m. m. öfversatt är vidare "En förlofning"
1889.

Edvards ö. Se Prins Edvards ö.

Edvin l. Eadwine, konung i Northumberland,
f. omkr. 585, var son till Ella, konung i Deira,
slog 617 med hjälp från Östangeln Ethelfrid,
konungen i Bernicia, hvilken inkräktat Deiras tron
och förenat Bernicia och Deira till en stat under
namnet Northumberland, samt gjorde sig till konung
i detta rike. I n. utbredde han sitt välde till
floden Forth, och gränsen skyddades där af den
befästa orten Edinburgh (Eadwinesburh). Västerut
underlade sig E. öarna Anglesey och Man, och s. om
Humber erkändes han som öfverherre öfverallt, utom
i Kent, som styrdes af hans svåger och bundsförvant
Edbald. "Han härskade så öfver Britannien som ingen
konung af engelskt blod före honom". 625 äktade han
den kentiska konungadottern Ethelburgha (Æthelburh),
som var kristen. Genom henne och den henne åtföljande
missionsbiskopen Paulinus lät han jämte sitt rikes
stormän omvända sig till kristendomen och mottog
själf dopet påskdagen 627. Bekämpande en hednisk
reaktion, som leddes af hans lydfurste Penda,
konung af Mercia, samt den walesiske konungen
Cadwallon, stupade E. i ett slag vid Heathfield
(Hatfield i Yorkshire) 633. Sedermera firades 4
okt. som "S:t E:s, konungens och martyrens dag".
(V. S—g.)

Edwy [e’dωi] l. Eadwig, angelsaxisk konung,
Edmund I:s son, d. 958, efterträdde 955 som halfvuxen
yngling sin farbroder Edred på tronen i Wessex. Han
landsförvisade den mäktige Dunstan, då denne med stöd
af kanoniska lagen ville hindra hans giftermål med sin
släkting Elgiva (Ælfgifu). Därefter utbröt ett uppror,
hvilket hade till följd, att Mercia och Northumberland
skilde sig från Wessex och valde E:s broder Edgar
till konung, och ärkebiskop Odo af Canterbury
genomdref då med våld den unge konungens skilsmässa.
(V. S—g.)

Edzard, grefvar af Ostfriesland.
1. E. I. Se Ostfriesland. —
2. E. II, den föregåendes sonson, son till Enno
II af Ostfriesland och Anna af Oldenburg, f. 24
juni 1532, d. 1 mars 1599, erhöll redan 1540
grefvevärdigheten efter sin fader. Vid afslutandet
af handelstraktaten i Emden (1557) väcktes fråga
om giftermål mellan honom och Gustaf I:s dotter
Katarina. Giftermålsunderhandlingarna drogo dock
något ut på tiden, så att bilägret ej firades förrän 1
okt. 1559. Någon politisk vinst för Sverige medförde
väl icke denna förbindelse, ty E:s land var ingalunda
mäktigt, och dessutom låg grefven i långvariga
tvister med sin broder Johan om grefskapets delning;
men den var ej alldeles utan betydelse för Sveriges
handel. Till Emden afgingo ofta svenska skepp,
och särskildt åt hertig Karl fingo grefven och hans
gemål vara ombud i affärer. E. säges hafva varit
"en behaglig och mild herre, något stammande,
men skickelig i alla ridderliga öfningar".
Fr. W.

Edzardi, Anton, tysk filolog, f. 1849,
d. 1882, studerade under Möbius och Zarncke,
blef filos. doktor 1873, docent i Leipzig
1876 och e. o. professor därstädes 1882. Hans
första arbeten röra den medelhögtyska poetiska
litteraturen, men såsom universitetslärare egnade
han sig nästan uteslutande åt den fornisländska
litteraturen, dels såsom öfversättare, dels såsom
litteraturhistoriker.
Ad. N—n.

Edzmiatsin, berömdt armeniskt kloster. Se Etjmiadzin.

Edåsa, socken i Skaraborgs län, Gudhems härad. 2,588
har. 475 inv. (1905). Annex till Varola, Skara stift,
Kåkinds kontrakt. E. och Ljunghem hafva gemensam
kyrka, benämnd Edhem. Edåsa kyrka är ett museum åt
Västergötlands fornminnesförening.

E. E., på räkningar förkortning för lat. erroribus
exceptis
l. eng. errors excepted, "med förbehåll för
möjliga fel".

illustration placeholder

Eeckhout [ēkhaot], Gerbrand van den, holländsk
porträtt- och historiemålare, f. 1621 i Amsterdam,
d. där 1674, var en af Rembrandts förnämste lärjungar
(1635—40) och en af dem, som stodo mästaren närmast;
ibland kom han i sina imitationer läraren så nära,
att hans arbeten ännu icke alltid säkert kunnat
särskiljas från dennes. Han målade porträtt samt
genre- och historietaflor.
Bland hans berömdaste arbeten räknas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:43:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbf/0747.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free