Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ecklesiastikverket i Lappmarken ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
snö eller hagel; årsmedeltemperaturen ligger under
11°. Snögränsen har en medelhöjd af 4,750 m.; endast
16 berg äro ständigt snöklädda, 6 i Väst- och 10 i
Öst-Anderna. Af glaciärer räknar man 20; bland dem går
en på Altar lägst (4,000 m.).
J. F. N.
Växtvärlden. I den torra kustregionen omkring
Guayaquilviken fälla träden sina blad under den torra
tiden. Vid stränderna träffas mangroveskogar,
de s. k. manglares, samt buskar och
kokospalmer; på några ställen är floran nästan
ökenartad med kaktusarter och mimosor. Där utbreda
sig också yppiga savanner med gles trädvegetation
af ceibaträd m. fl. Den fuktiga kustregionen i
Esmeraldas och söderut närmare cordillerans fot
utmärkes af utomordentligt yppiga regnskogar,
delvis bestående af palmer samt sådana träd, som
lämna dyrbart virke, kautschukträd, kakaoträd och
många andra. Där träffas äfven bambu, Carludovica, af
hvars blad panamahattarna framställas, scitamineer,
araceer, prydliga ormbunkar, orkidéer, bromeliaceer
och talrika lianer. Utom tropikernas vanliga fruktträd
och köksträdgårdsväxter odlas i kustregionen
kaffe, bomull, sockerrör och framför allt kakao,
som här har sitt hemland. Inhemska härstädes äro
äfven Spondias (ciruela), Inga-arter (guava),
Psidium (guayava) m. fl. Många af denna regions
växter stiga högt uppåt bergens sluttningar. I
skogarna, som täcka cordillerans sluttningar,
växa kinaträden, chirimojan (Anona Cherimolia),
melastomaceer, storbladiga piperaceer och araceer,
jättelika moraceer, Cecropia, i de högre regionerna
trädartade solanaceer, fuchsior, myrtaceer,
Carica-arter, vaxpalmen och trädartade ormbunkar;
högst af alla träd går Polylepis. Bergskogarna på
Öst-Anderna motsvara i allmänhet dem på Väst-Anderna;
dock växa endast på de förra mauritiapalmen och
de balsamgifvande Copaiferaträden. I högdalarna
mellan Andernas båda kedjor försvinna de tropiska
formerna, och af träd finnas nästan endast Prunus
salicifolia och Schinus molle. Odlade växter äro
här desamma som i mellersta och södra Europa,
af träd särskildt Eucalyptus. Af inhemska märkas
Chenopodium quinoa (quinoa), Tropæolum tuberosum
(mashua), Oxalis crenata (oca), Ullucus tuberosus
(melloco), Arracacia esculenta (zanahoria), Solanum
muricatum (pepino), Physalis peruviana, Opuntia tuna
(tuna), Carica-arter (chamburo och babaco)
och framför allt potatis. Vid omkr. 3,400 m. börjar
den trädlösa páramoregionen, där vegetationen blir
alltmer alpin, ju högre man kommer. Gräsen bilda
här florans viktigaste beståndsdel, och tack vare de
vidsträckta pajonales kan här boskapsskötsel drifvas,
fast åkerbruket ej går.
G. L—m.
Djurvärlden hör till den brasilianska subregionen
af den neotropiska regionen och är i bergstrakterna
besläktad med Perus och Colombias, i de östra delarna
med Amasonområdets. I cordilleran (bergstrakterna)
äro lamadjuren sällsyntare än i Peru. Af däggdjur
finnes bl. a. ett 40-tal arter apor. Fågelfaunan
är mycket rik och omfattar bl. a. kondoren samt
många papegoj- och kolibriarter. Äfven amfibier och
reptilier äro talrika. I kustfloderna lefva kaimaner
och andra krokodilarter i oerhördt individantal;
boaormar och många andra giftiga eller icke giftiga
ormar förekomma också.
Befolkning. Någon folkräkning har aldrig
företagits. Den allmännast antagna uppskattningen (af
Cevallos för 1889) slutade på 1,272,160 pers., däraf
omkr. 120,000 hvita, 702,000 indianer och 450,000
af blandade raser (mestiser, choloer, mulatter,
zamboer, zambaigoer m. m.). De indianstammar, som
bebodde E. vid européernas ankomst, hade vid midten
af 1400-talet underkufvats af Perus inka. Bland
dem var quito l. kito, som bebodde höglandet,
den förnämsta. Dess ättlingar äro sedan århundraden
kristna, tala ketsjua eller spanska. De stå nu lågt i
kulturellt afseende, ofta lefva de som "conciertos"
("statfolk") på "haciendas" (landtgårdarna) under
tillsyn af "mayordomos" (inspektörer), knappt bättre
än slafvar. En friare ställning hafva kuststammarna
bevarat, bland hvilka cayapa räknar 2,000 individer. I
urskogarna ö. om Anderna kringströfva de "vilde"
indianerna, bland hvilka de krigiske jivaros och de
fredlige zápara äro de mest betydande. — Utlänningarna
torde vara omkr. 6,000, däraf 5,000 från andra delar
af Syd-Amerika och från Central-Amerika, 700 européer
och 300 kineser. De största städerna äro Quito,
hufvudstaden, med högst 80,000 inv., Guayaquil,
med omkr. 50,000, och Cuenca, med 30,000 inv. E:s
språk är en med många indianska ord uppblandad
spanska. Religionen är den romersk-katolska. En
ärkebiskop residerar i Quito, och under honom stå 6
biskopar. 36 munk- och 11 nunnekloster finnas. 1904
antogs en lag, som ställde kyrkan och dess egendom
under statens kontroll och förbjöd bildandet af nya
ordnar eller införandet af främmande religionssamfund
i landet. Civiläktenskap tilläts genom lag af 1902. —
Primärundervisningen är kostnadsfri och till namnet
obligatorisk. Undervisningsväsendet står dock lågt. I
Quito finnes ett gammalt, nu obetydligt universitet,
med hvilket läroanstalterna i Cuenca och Guayaquil
höra tillsammans, en medicinsk och en teknisk
skola; där och i Guayaquil finnas äfven handels-
och yrkesskolor; dessutom har landet 9 högre skolor
och en mängd lägre.
Näringar. E:s nästan enda förvärfskälla är
landtbruk, som producerar spannmål, ris, kakao,
kaffe, bananer och i höglandet den tempererade
zonens alster. Boskapsskötseln är af stor betydelse
för höglandet, där äfven ost tillredes. Men både
jordbruket och boskapsskötseln stå lågt. Bergsbruket
lämnar icke stora resultat, oaktadt landet ingalunda
är fattigt på metaller. Industrien producerar mest
grofva tyger af ull och bomull, panamahattar och
hängmattor. Viktigare är handeln. Importen steg
1900—04 i medeltal till 13,9 mill. sucrés om året
(ylle- och bomullsvaror samt andra manufakturalster)
och exporten till 18,3 mill. Den senare utgjordes
till två tredjedelar af kakao, f. ö. af stennötter,
kautschuk, hudar, silfver, panamahattar, socker,
kaffe, guld o. a. Den lifligaste handeln drifves med
Förenta staterna, England, Tyskland och Frankrike. Den
förnämsta hamnen är Guayaquil. En järnväg går från
Guayaquil i riktning mot Quito, men endast 270
km. äro fullbordade. Landsvägarna äro föga bättre än
mulåsnestigar; hjuldon äro oanvändbara. Några floder
trafikeras af en liten ångbåtsflotta och andra mindre
farkoster. Telegraflinjer förena de större städerna
(4,130 km.). I republikens hamnar inlöpte 1904 1,248
fartyg om 56,063 ton och utlöpte 1,210 om 66,697 ton.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
