Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödssynder ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
viss i propositionen för löpningen bestämd vikt. Den
s. k. döda vikten utgöres då vanligen af mindre
blyskifvor, som läggas i särskildt härför på
vojlocken applicerade fickor (viktvojlock).
2. B. C—m.
Död vinkel l. Obestruket rum, fortif.,
hvarje framför en befästning liggande plats (vare
sig närmast framför bröstvärnets yttersluttning, i
grafven eller på anfallsfältet), som icke kan beskjutas
från bröstvärnet och hvarest således de anfallande
utan fara kunna samla sig före eller under en
stormning. Hvarje död vinkel kan emellertid, genom
en ändamålsenlig form på bröstvärnet (flackvall),
brytning af befästningens linjer, godt grafförsvar och
terrängkorrigering, borttagas, hvarför det, synnerligast
vid fästningar, är ett verkligt fel, om någon sådan
finnes.
G. U. (L. W:son M.)
Döffingen, by i Württemberg (Neckarkretsen).
Där besegrade grefve Eberhard II 23 aug. 1388
de schwabiska städerna i ett slag, som besjungits
af Schiller och Uhland.
Döfhet, med., oförmåga att höra. Någon gång
är döfheten medfödd och beroende på missbildningar
af ytterörat eller det inre af örat, mera sällan på
bristande funktion i hörselnerven eller hjärnan.
Oftast är den uppkommen under tidigare eller senare
lefnadsperioder, vanligen till följd af sjukdomar och
förändringar i själfva organet, mera sällan af
hjärnlidanden. Sekundärt uppkomma öronsjukdomar vid
sjukliga förändringar i närliggande organ, i synnerhet
i näsa och svalg, samt under akuta och kroniska
infektionssjukdomar (t. ex. influensa, scharlakansfeber,
mässling, difteri, nervfeber, syfilis m. fl.).
Den medfödda döfheten är i de flesta tillfällen obotlig,
och hopplösa äro äfven de fall, i hvilka
döfheten blifvit fullständig genom kroniska, sjukliga
förändringar i mellanörat eller innerörat. Andra fall
lämna bättre utsikt till bot eller förbättring. En
svag hörsel kan, genom åtskilliga mekaniska inrättningar
(se Hörlur), i rätt betydlig mån förstärkas.
I hvarje fall måste behandlingen rättas efter orsaken,
hvilken dock ofta är lika svår att upptäcka som att
åtkomma.
Rsr. (E. St—g.)
Döfstumanstalter. Se Döfstumundervisning.
Döfstumföreningen i Stockholm stiftades 1868,
med ändamål dels att åt sjuka eller behöfvande
döfstumma lämna understöd, dels att åt sina
medlemmar hålla lokal med bibliotek, anordna föredrag,
utlåna pengar o. s. v. Verksamhetsområdet var
hela Sverige. På grund af landsortsmedlemmarnas
missnöje med att förmånerna af lokal, bibliotek och
föredrag kommo endast stockholmsmedlemmarna till
godo, under det att skyldigheterna voro lika för alla,
beslöt föreningen 1901 att omorganisera sig och
alldeles upphöra med sin sjukkasseverksamhet, hvilken
fr. o. m. 1903 öfvertogs af De döfstummas allmänna
sjuk- och begrafningskassa. Döfstumföreningen blef
därefter enbart en lokalförening för Stockholms
döfstumma, med en kapitalbehållning af omkr.
32,000 kr.
G. F—s.
Döfstumhet, oförmåga att höra och tala.
Stumheten är en följd af döfheten. Kunde döfheten
häfvas, skulle talförmågan så småningom inställa
sig. I döfstumskolorna lär man numera de fleste
döfstumme att tala, hvilket sker väsentligen med
synens och känselns tillhjälp. Döfstummas tal är
dock i allmänhet monotont och mindre behagligt,
emedan örat ej kan göra tjänst som
regulator. Åtskilliga döfstumma höra något,
och de hafva naturligtvis lättare att lära sig
tala. De döfstumme få också lära sig konsten att
"afläsa" (labiologi), d. v. s. af läpparnas och
munnens rörelser uppfatta hvad som säges. Icke
alla, som äro stumma, äro detta i följd af
döfhet, utan åtskilliga äro stumma på grund af
idioti. Dessa senare tillhöra icke döfstumskolan,
utan skolor för andesvaga (idiotanstalter). Jfr
äfven Afasi. Antalet döfstumma i Sverige utgjorde
år 1900 5,299. Jfr Döfstumundervisning.
(E. St—g.)
Döfstumlärare, Döfstumlärarinnor. Se
Döfstumundervisning.
Döfstumlärarnas pensionsanstalt trädde i verksamhet
med 1906, enligt k. regl. af 30 aug. 1905. Den
förvaltas af direktionen öfver folkskollärarnas
pensionsinrättning och afser att bereda pension åt
ordinarie föreståndare, lärare och lärarinnor vid de
skolor för döfstumma, som äro eller varda upprättade
af döfstumskoldistrikten (se Döfstumundervisning),
dock icke åt särskilda lärare eller lärarinnor i
öfningsämnen eller slöjd. De för anstaltens ändamål
erforderliga kostnaderna bestridas genom afgifter
af vederbörande skoldistrikt och tjänstinnehafvare
samt genom fyllnadsbidrag af staten. Skoldistrikt
vinner delaktighet i anstalten för följande
löneförmåner för hvarje tjänst i högsta lönegraden
(hvari naturaförmånerna icke inberäknas): för
föreståndartjänst minst 3,200, högst 4,000 kr.;
för lärartjänst minst 1,600, högst 2,000 kr.; för
lärarinnetjänst minst 1,200, högst 1,600 kr. Årliga
afgiften till pensionsanstalten för hvarje tjänst utgör
7 1/2 proc. å delaktighetsbeloppet, däraf skoldistriktet
erlägger 5 proc. och tjänstinnehafvåren 2 1/2 proc.
För åtnjutande af hel pension, som utgör 75 proc.
af delaktighetsbeloppet, fordras, att tjänstinnehafvaren
uppnått 60 års ålder samt räknar 30 tjänstår.
– Döfstumlärarpersonalen eger delaktighet i
folkskollärarnas änke- och pupillkassa.
Pensionsafgifter och pensionsbelopp utgå enligt samma
grunder som för folkskollärarna, men i förhållande
till de belopp, efter hvilka vederbörande distrikt för
hvarje tjänst vunnit delaktighet i döfstumlärarnas
pensionsanstalt.
O. K.
Döfstumlärarseminarium. Se Döfstumundervisning.
Döfstummas allmänna sjuk- och begrafningskassa, De, verkar i Stockholm sedan 1903 och har uppkommit genom omorganisation af Döfstumföreningen i Stockholm (se d. o.). Från sistn. förening öfverfördes 20,000
kr. och 426 medlemmar till den nya sjukkassan. Dennas
ändamål är att lämna sjuk- och begrafningshjälp åt
alla i Sverige boende döfstumma. Inträdesafgiften
utgör 2 kr., årsafgiften 5 kr.; i sjukhjälp
utbetalas kr. 1,50 om dagen under 70 dagar pr år;
i begrafningshjälp 100 kr. 1905 erhöll kassan
en donation på 57,000 kr. af fru Ch. Gerle med
son. Medlemmarnas antal uppgår f. n. (1907) till
650, kapitalbehållningen till omkr. 76,500 kr.
G. F—s.
Döfstumpräster. Enligt k. kung. 6 okt. 1905
beviljade riksdagen på ord. stat ett förslagsanslag
å högst 14,000 kr. under titel "Kyrklig själavård
åt döfstumma" att till hvarje döfstumskoldistrikt
(se Döfstumundervisning), som genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
