Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog / 1231-1232 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsdoktorn ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

upplagan utgafs 1879 af Fr. Lippmann ("Der todtentanz von
Hans Holbein"). Bland tyska konstnärer, som i senare
tider komponerat dödsdanser, må nämnas Chodowiecki
(12 blad, 1792), Rethel (6 blad, 1848)
och W. v. Kaulbach (4 teckningar). Äfven i Sverige
hafva åtskilliga dödsdanser utgifvits. En sådan,
öfversatt från en dansk upplaga (som själf är en
öfv. från tyskan), utkom 1777 och innehåller 38
träsnitt, visserligen grofva, men icke utan en viss
karaktär. Den har sedermera flera gånger omtryckts
under titeln Det mänskliga lifvets obeständighet,
eller samtal imellan döden och människor af allehanda
stånd. Senare hafva dödsdanser tecknats af J. Ringdahl
(Döddansen, 24 träsnitt, skurna af Rosenstand, text
af J. D. Uddman, 1850) och af J. V. Wallander (Den
sista färden eller döddansen,
24 litografier, med förklaringar af A. Blanche,
1850). Jfr Peignot, "Recherches historiques et
littéraires sur les danses des morts" (1826),
Massmann, "Literatur der todtentänze" (1840),
och Wessely, "Die gestalten des todes und des
teufels in der darstellenden kunst" (1876;
"Dödens och djefvulens gestalter i den bildande
konsten", bearbetning af C. Eichhorn, 1877).
R—n.*

Riddaren. (Ur Holbeins dödsdans.)

Formannen. (Ur Holbeins dödsdans.)

Dödsdoktorn. Se Carlander 1.

Dödsdom, jur., dom, hvarigenom någon dömes att
mista lifvet. Enligt svensk lag skall, då någon är
tilltalad för brott, som är belagdt med dödsstraff,
underrätts dom i målet underställas hofrättens
pröfning. Likaså skall hofrätts dom angående den, som
blifvit dömd till dödsstraff, underställas konungen
(i Högsta domstolen). "Ingen får undergå dödsstraff,
förrän konungen eller, där domen blifvit af ståndrätt
fälld, högste befälhafvaren på stället förordnat,
att straffet verkställas må". Jfr Dödsstraff.
J. H—r.*

Dödsförklaring, jur., ett jämlikt k. förordn. 27
nov. 1854 af domstol meddeladt beslut, i följd hvaraf
succession eger rum i en bortavarandes förmögenhet,
på sätt som sker i död mans kvarlåtenskap. Hvar och
en, som däri har eventuell successionsrätt, må i ämnet
göra ansökan. För att denna må vinna upptagande, skall
det emellertid regelrätt hafva förflutit minst 20 år,
sedan den bortavarande veterligen var i lifvet, men
allenast 5, om han därvid var i lifsfara eller redan
uppnått 85 år samt, såframt han var i ålder af 70 till
85 år, den tid, som varit af nöden för utlöpandet
af 90 år efter hans födelse. Upptages ansökan,
låter domstolen genom kungörelse tre gånger i Post-
och inrikes tidningar anmana den bortavarande att
gifva sig an hos densamma eller dess ordförande. Ett
år efter tredje kungörelsen må ansökan fullföljas,
hvarvid, om förhållandena äro oförändrade, domstolen
gifver det äskade beslutet. Frånfället antages
hafva inträffat respektive på dagen 20 år efter
sista underrättelsen, på dagen för lifsfaran, på
dagen 5 år efter sista underrättelsen och på dagen
för tilländalöpandet af 90 år efter födelsen. Med
afseende därå bestämmes alltså, hvilka successionsrätt
må tillkomma. Om den dödförklarade befinnes vara
i lifvet eller hafva aflidit på annan tidpunkt än
den antagna, förlorar dödsförklaringen utan vidare
sin verkan, dock att hvad i god tro förvärfvats
under de därigenom föranledda rättsförhållandena
i visst omfång åtnjuter skydd. Skulle på annan
än någon af förenämnda två grunder det påstås,
att förutsättningarna för en dödsförklaring eller
dess innehåll brista, må det ske under beslutets
öfverklagande i besvärsväg. Från den dag, då
beslutet vann laga kraft, löpa fatalietiderna för
bouppteckning, testamentsbevakning, arfsrätts anmälan
m. m. — Fastän allenast afseende förmögenhetsrättsliga
förhållanden, anses dödsförklaring också bereda den
dödförklarades maka rätt till omgifte. Den verkar
dock härvid icke, på sätt i främmande rätt stundom
sker, såsom en skillnadsdom, utan allenast såsom
tillåtelse till omgifte enligt G. B. kap. 13 § 6,
d. v. s. äfven här allenast villkorligen. För öfrigt
uppstår i detta fall fråga om det nya äktenskapets
vikande för det gamla, så snart den bortavarande
veterligen är i lifvet, och ej, såsom vid begagnad
tillåtelse till omgifte, först då han hemkommer till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>