Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dyrhólar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äta), patol., svårighet att svälja, ett symtom,
som vanligen uppkommer af sådana sjukdomar, hvilka
framkalla en förträngning af den väg födan har att
passera, innan den kommer ned i magsäcken. Sådana
sjukdomar äro t. ex. inflammatoriska processer,
tumörer, som utveckla sig i matstrupens vägg eller
utifrån sammanpressa densamma, ärrbildningar i
matstrupen, oftast uppkommande efter nedsväljning af
frätande ämnen, såsom svafvelsyra o. d. I andra fall
beror dysfagien på kramp eller förlamning af de vid
sväljningen verksamma musklerna o. s. v. Dysfagiens
vådor äro naturligtvis helt olika alltefter
arten af den sjukdom, som framkallat den. Beror
den t. ex. på en öfvergående inflammatorisk
process, kan den försvinna med denna; beror den
åter på en höggradig och obotlig förträngning af
matstrupen, är den ett symtom af den allvarligaste
betydelse och kan leda till döden genom svält.
P. W.*
Dysiafall. Se Dysie-ån.
Dysie-ån, under medeltiden namnet på den mellan Onsjö
och Harjagers härad i Skåne flytande Saxån. På en
bro öfver denna å, vid byn Annelöf, tillfogade den
danske konungen Valdemar den stores folk år 1180
de upproriske skånske bönderna ett stort nederlag,
i krönikorna kalladt "Dysiafall".
Dyskolos. Se Apollonios 5.
Dyskrasi (grek. dyskrasia, dålig blandning),
patol., felaktig blandning, betecknar en felaktig
sammansättning af blodet, ett sjukligt tillstånd
i detsamma, vare sig att felaktigheten ligger
däruti, att blodets normala beståndsdelar äro
för handen i oriktig proportion eller att blodet
innehåller ämnen, som äro främmande för dess normala
sammansättning. Dyskrasierna spelade fordom en
långt större roll i de medicinska lärorna än nu
för tiden. Man antog, att sjukdomarna i allmänhet
berodde på ett i första hand uppkommet sjukligt
tillstånd af blodet, hvaremot man på senare tider
lärt sig inse, att blodets förändringar merendels
äro sekundära, beroende på föregående sjukliga
förändringar af kroppens olika väfnader och organ,
i synnerhet af sådana organ, som spela en mera
framstående roll vid själfva blodberedningen,
eller af sådana, hvilka (såsom t. ex. njurarna)
hafva till hufvuduppgift att rena blodet från dess
förbrukade beståndsdelar. Skadliga ämnen kunna för
öfrigt i blodet upptagas från inflammationshärdar,
abscesser, känsliga delar, sår o. s. v. inom kroppen
själf (se Auto-intoxikation) eller
utifrån tillföras blodet genom näringsmedlen,
luften o. s. v. Äfven genom olämplig eller
bristande näring kan blodets sammansättning i mer
eller mindre väsentlig mån sjukligt förändras.
A.—y.*
Dyskromatopsi (af grek. dys-, se d. o., chroma, färg,
och optein, se), oftalm. Se Färgblindhet.
Dyslysin, kem. Se Gallämnen.
Dysmenorré (af grek. dys-, se d. o., men, månad,
och rhein, flyta), patol., smärtsam och oregelbunden
menstruation.
Dyspepsi (af grek. dys-, se d. o., och peptein,
smälta), klinisk term, som betecknar svårighet
vid eller rubbning i matsmältningen och vanligen
begagnas om funktionsstöringar i ventrikel- eller
magdigestionen. Dyspepsi är således ej namn på någon
viss, afgränsad sjukdom, utan en sammanfattningsterm
af symtom, de s. k. dyspeptiska symtomen. Sådana äro
t. ex. minskad matlust, ömhet, smärta eller
tyngd i maggropen, värk efter förtärande af föda,
äckel, uppstötningar af väder eller sur vätska
samt kräkningar. Med termen dyspepsi betecknar
man sålunda t. ex. yttringarna af sjukdomen
magkatarr. Stundom tillläggas latinska adjektiv
för att precisera symtomen i viss riktning, och man
talar om dyspepsia acuta, chronica, acida (akut,
kronisk, sur dyspepsi). Dyspepsia nervosa begagnas
stundom såsom namn på funktionella rubbningar i
ventrikeldigestionen utan anatomiskt underlag,
särskildt hos allmänneurasteniska (nervsvaga)
individer.
Den lindrigaste formen af akut ventrikeltarmkatarr
under första lefnadsåret kallas ofta akut dyspepsi,
och i dylika fall komma under termen dyspepsi
således äfven lindriga tarmsymtom, såsom flatulens,
kolik och måttligt diarré. De dyspeptiska symtomen
uppträda vanligen icke alla samtidigt, utan i
olika kombinationer alltefter arten af den sjukdom,
som framkallar dem. Behandlingen af dylika symtom
sammanfaller med grundsjukdomens behandling.
I. H.
Dyspne (af grek. dys-, se d. o., och pnein, andas),
med. Se Andnöd.
Dysporidæ, zool. Se Hafssulor.
Dyss, arkeol. Se Dolmen och Dös.
Düssel, liten biflod till Rhen, som faller ut vid
staden Düsseldorf.
Düsseldorf. 1. Regeringsområde i norra delen af
preussiska Rhenprovinsen. 5,473 kvkm. 2,989,243
inv. (1905; 544 inv. på 1 kvkm.), däraf 57,3
proc. katoliker, 41,3 proc. evangeliska och
0,67 proc. judar. D. delas i 26 kretsar. —
2. Hufvudstad och stadskrets i nämnda område, på en
fruktbar slätt vid ån Düssels utlopp i Rhen. 253,274
inv. (1905). D. består af den trånga och oregelbundna
"gamla staden" på Düssels norra strand samt "nya
staden" (nio stadsdelar: Karlstadt, Neustadt,
Friedrichsstadt, Königstadt, Pempelfort, Unterbilk,
Oberbilk, Flingern, Derendorf), med breda gator och
till promenader förvandlade fästningsverk. Till
stadens område höra äfven förstäder. De mest
anmärkningsvärda byggnaderna äro det forna slottet
(en tid upplåtet åt målarakademien), posthuset,
rådhuset, den gotiska S:t Lambertskyrkan,
S:t Andreaskyrkan, Maximilianskyrkan, den i 8:e
årh. grundade Martinskyrkan, regeringsbyggnaden
(förr jesuitkollegium), konstföreningens hus
("Malkasten") och konstakademiens hus. Bland
undervisningsanstalterna må nämnas den 1767 af
kurfursten Karl Teodor stiftade konstakademien,
hvilken gjort D. till säte för en egen målarskola, som
utöfvat stort inflytande äfven på svenska målare. (Se
Woermann, "Zur geschichte d. kgl. kunstakademie",
1880, Schaarschmidt, "Zur geschichte der düsseldorfer
kunst", 1902, samt Svensk konst.) Akademien har en
stor samling af handteckningar och kopparstick
m. m. 1690 grundade kurfursten Johan Vilhelm
af Pfalz där ett storartadt tafvelgalleri, men
detta flyttades 1805 till München. Efter 1866 års
krig gjorde Preussen sina rättigheter på samlingen
gällande, men öfverlät den 1871 åt Bajern. Ett stadens
tafvelgalleri (från 1846) innehåller mest taflor af
nyare Düsseldorfmålare. Vetenskapliga inrättningar
äro ett observatorium, en botanisk och en zoologisk
trädgård, ett bibliotek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
