Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dyrhólar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skilde sig efter 1739 års riksdag därifrån, då
han ogillade truppsändningen till Finland och den
äfventyrliga krigspolitiken. Vid 1741 års riksdag
bekämpade han i sekreta utskottet, mindre sekreta
deputationen och det förstärkta sekretissimum steg
för steg det olyckliga krigsbeslutet och räknades
numera såsom en af mösspartiets ypperste. D. vägrade
efter Lewenhaupts hemkallande våren 1742 att
öfvertaga det erbjudna öfverbefälet i Finland. I
dess ställe tillhörde han mössornas partistyrelse,
som ledde agitationen för den kommande riksdagen,
och var vid riksdagen en af dem, som ifrigast
yrkade på räfst med hattarna och krigspolitiken. I
den brännande tronföljarfrågan höll D. i början
på den hessiska successionen, men bestämde sig på
våren 1743 för danske kronprinsen, hufvudsakligen i
förhoppning om dansk hjälp mot Ryssland. Han delade
dock ingalunda de demokratiska och antibyråkratiska
sträfvanden, som hos bönderna voro förenade med
denna tronkandidatur, och hade ingen lust att ställa
sig i spetsen för ett revolutionärt genomförande af
densamma. Tvärtom tillhörde D. de generaler, åt hvilka
Stockholms försvar mot de antågande bondehoparna
uppdrogs. På hösten s. å. sändes D. till Ryssland i
en hemlig beskickning (hans instruktion af 28 juli
1743 är tryckt i "Handl. rör. Skand:s historia", I,
301—319) för att söka i den slutliga freden vinna
några medgifvanden, som kunde tillfredsställa
Danmark, dock utan framgång. Under den ytterst
bittra partikampen vid riksdagen 1746—47 tillhörde
D. ånyo mösspartiets styrelse och högste ledare på
riddarhuset. Efter partiets definitiva nederlag (1747)
drog han sig alldeles tillbaka från förbindelserna
med ryske ministern. Af den gamle konung Fredrik,
hos hvilken han stod i gunst, hedrades han med
serafimerorden vid den första riddarutnämningen,
1748. Vid tronskiftet 1751 slöt D. sig nära det
nya konungaparet och utnämndes s. å. till grefve
och fältmarskalk. 1753 blef han överståthållare i
Stockholm. Misstron till hofvets planer mot friheten
synes hafva förmått honom att närma sig hattpartiet,
och vid riksdagen 1755—56 stod han på detta partis
sida i kampen mot konungamakten. — 2. Otto Fredrik
von D., den föregåendes broder, var under det antagna
namnet Erik von Ungern jämte G. F. von Rosen Karl
XII:s följeslagare på ilridten från Turkiet till
Stralsund 1714, utnämndes 1715 till öfverste och
stupade i spetsen för sitt regemente vid Stralsunds
försvar 7 dec. s. å.
L. S.
Düring, Auguste. Se Crelinger.
Düringsfeld [-felt], Ida von, tysk författarinna,
f. 1815 i Nedre Schlesien, d. 1876, gifte sig 1845
med skriftställaren friherre Otto v. Reinsberg. Fru
D. utgaf, till en början under pseudonymen Thekla
och sedan under sitt familjenamn, åtskilliga
diktsamlingar, romaner och resebeskrifningar,
bl. a. Von der Schelde bis zur Maas (3 bd, 1861), ett
arbete öfver flamländarnas andliga lif 1830—60, samt
i förening med sin man några skrifter på etnografiens
område, Sprichwörter der germanischen und romanischen
sprachen (2 bd, 1872—75) m. fl.
Dyrisun, bot. Se Gramineæ.
Dürkheim [-hajm], D. an der Hardt, stad i bajerska
regeringsområdet Pfalz, vid floden Isenach och foten
af berget Hardt, 138 m. ö. h. 6,207 inv.
(1900). Vinodling. Mycket besökt kurort
med 6 koksaltkällor, som begagnas till
drickning och bad. Drufkur från 15 sept.
(Ln.)
Dyrlund, Niels Kristian Folmer, dansk språkforskare,
f. 24 maj 1826, student 1844, deltog i kriget
1848—51, blef 1872 filos. doktor och var 1872—91
lärare i danska vid officersskolan. I bokform
har D. offentliggjort endast den koncentrerade
Udsigt over de danske sprogarter (1857) och
Tatere og natmandsfolk i Danmark (1872),
men i tidskrifter ("Aarböger for nordisk
oldkyndighed" och "Arkiv för nordisk filologi")
och tidningar har han varit en mycket flitig
medarbetare och ådagalagt en särdeles omfattande
kännedom om danska språket och dess dialekter.
R—n B.
Dürnberg l. Dürrenberg, ett 750 m. högt saltberg
i österrikiska hertigdömet Salzburg, nära bajerska
gränsen. Saltverket bearbetas sedan 1123.
Dürnkrut, köping i Nedre Österrike, nära floden
March. 1,582 inv. (1900). Drabbning 26 aug. 1278
mellan Rudolf af Habsburg och Ottokar af Böhmen. Jfr
Marchfeld.
Dürnstein [-stajn] l. Dürrenstein, småstad i Nedre
Österrike, vid Donau, med 610 inv. (1900), bekant för
sin nu i ruiner liggande borg, där Rikard Lejonhjärta
efter sin återkomst från Österlandet hölls fången i
3 månader (1192—93). 26 mars 1645 intogs borgen af
svenskarna under Torstenson och förstördes.
Dyrophora, zool. Se Coloradobaggen.
Dürr. 1. Wilhelm D., tysk målare, f. 1815 i Baden,
d. 1890 i München, studerade i Wien och i Rom,
gjorde sig känd hufvudsakligen genom kyrkomålningar
(de flesta finnas i kyrkor i Baden), men äfven genom
porträtt och humoresker, de sistnämnda mest i akvarell
(kopparstickssamlingen i Karlsruhe).
— 2. Wilhelm D., den föregåendes son, tysk målare, f. 1857 i Freiburg,
d. 1900, studerade i München, debuterade med porträtt,
men väckte 1888 stort uppseende med Madonna i det
gröna, en med fin sagostämning, mycket delikat
utförd målerisk fantasi. Sjuklighet hämmade hans
verksamhet.
G—g N.
Dürrenberg. Se Dürnberg.
Dürrenstein [-stajn]. Se Dürnstein.
Dyrrhachium, stad i Albanien. Se Durazzo.
Dürrheim [-hajm], by i Baden, kretsen
Villingen, i Schwarzwald, 705 m. ö. h. 1,200
inv. (1900). Soolbad. Drickning af
koksaltvatten. Besökes mest af skrofulösa
patienter. Omkr. 700 kurgäster.
Ln.
Dürrner, Ruprecht Johannes Julius, tysk tonsättare,
f. 1810 i Ansbach, d. 1859 som musikanförare och
lärare i Edinburgh, elev af Mendelssohn och Hauptmann
i Leipzig, var en omtyckt kompositör af blandade
körer och manskörer (de senare utg. saml. 1890).
Dyrssen, gammal holsteinsk släkt, som 1840 inkom
till Sverige med Peder Johan Julius D., f. 1820,
d. 1886 som godsegare och landtbruksskolföreståndare
i Västergötland.
1. Gerhard D., den ofvannämndes son, sjömilitär
och ämbetsman, f. 18 febr. 1854 i Vings socken,
Älfsborgs län, blef 1873 underlöjtnant och 1876
löjtnant i flottan samt genomgick 1880—81 franska
marinens minskola i Boyardville. 1882—86 var han
kadettofficer vid Sjökrigsskolan i Stockholm, blef
1885 kapten och 1896 kommendörkapten af 2:a graden
samt chef för flottans artilleri- och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
