Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dunedin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hamnstad i franska depart. Nord (Flandern), på
en sandslätt, hvilken genom de fem kanaler,
som där mötas, lätt kan sättas under 1,5 m. högt
vatten. 38,925 inv. (1901). D. har tre stadsdelar:
"den egentliga staden", medelpunkten för handeln,
"nedre staden", industriens säte, och "citadellet"
(dockor och upplagsplatser), bebodt af sjöfolk och
arbetare. Bland offentliga byggnader märkas: rådhuset
(från 1644), den femskeppiga Saint-Eloi-kyrkan (byggd
1440, restaurerad i sengotisk stil omkr. 1560),
kapellet Notre-dame-des-Dunes (grundlagdt 1405),
som är en af sjömän mycket besökt vallfärdsort,
och en beffroi, nu klockstapel (från 15:e årh.),
med ett berömdt klockspel m. fl. Staden har
ett collège, navigationsskola, tafvelsamling,
naturhistoriskt och etnografiskt museum samt bibliotek
(omkr. 30,000 bd). Dess hamn, som med afseende
på handelsomsättningen kommer i fjärde rummet
bland Frankrikes hamnar, har de senare årtiondena
undergått en fullständig ombyggnad. Från redden, som
är skyddad af framför liggande sandbankar och där
de största fartyg finna tillräckligt djup, kommer
man genom en 130 m. bred farled in i förhamnen,
som genom slussar står i förbindelse med de fyra
hamnbassängerna, hvilka tillsammans hafva en yta
af 41 har; kajerna ha en längd af 8,7 km. Hamnen är
förenad med kanalnätet i norra Frankrike och västra
Belgien genom tre stora segelbara vattenvägar: Canal
de Bergues (från Bergues, där den står i förbindelse
med kanalerna i öfre och nedre Colme), Canal de
Bourbourg (som börjar vid Aa, v. om Bourbourg,
21 km.) och Canal de Furnes (som förenar D. med den
belgiska Furneskanalen till Nieuport, 21 km., däraf
13 i Frankrike). Tvenne andra, icke segelbara kanaler,
Mardyck- och Moëres-kanalerna, afföra vattnet från
Moëres och Wateringues. År 1903 inlöpte i hamnen 2,409
fartyg om 1,802,846 ton och utklarerades 2,527 fartyg
om 1,844,379 ton. D:s egen handelsflotta räknade 1901
279 fartyg om 94,773 ton. D. är en af Frankrikes
förnämsta handels- och fabriksstäder. Där finnas
stora spinnerier, segelduks- och tågverksfabriker,
fisktorkerier och fisksalterier äfvensom
lefvertransfabriker, järngjuterier, maskinverkstäder
och skeppsvarf. Exporten hade 1904 ett värde af 157
mill. francs, importen af 598 mill. francs. Invånarna
äro kända som skickliga och modiga sjömän; fiske
(stockfisk-, sill- och hvalfiskfångst) är en af
hufvudnäringarna. Ö. om D. ligga villastaden och det
mycket besökta hafsbadet Rosendael (10,128 inv.),
med förträfflig sandstrand. Där finnes ett storartadt
militärsjukhus. — Sedan 1400 har D. varit befäst,
med undantag af 1713—83. D., som är torpedbåtsstation
samt med Bergues, Bourbourg och Gravelines bildar
en af kanaler och öfversvämningsområden innesluten
rektangel, har på senare tid försetts med en gördel
af mot ö. framskjutna verk till gynnande af en
här sammandragen armés frammarsch. — D. grundlades
omkr. 960 af en grefve af Flandern, tillföll genom arf
kejsar Karl V, intogs af engelsmännen under Filip II,
men återtogs 1558 af fransmännen, som 1559 återlämnade
det till Spanien. Under tidernas lopp har det sedan
flera gånger eröfrats: 1646 af fransmännen under den
store Condé, 1652 af spanjorerna och 1658 af engelsmän
och fransmän under Turenne. 1662 såldes D. af Karl
II till Frankrike. 23 juni 1666 vann den holländske amiralen Ruyter
utanför denna stad en sjöseger öfver den engelske
amiralen Work. 1793 belägrades staden förgäfves af
holländare och engelsmän under hertigen af York.
J. F. N. Ln. L. W:son M.
Dunkers 1. Tunkers (af ty. tunken, doppa),
eng. German baptists, en baptistsekt, som 1708
bildades i Tyskland och kort därefter tog sin
tillflykt till Holland samt 1719—29 emigrerade
till Nord-Amerika. Medlemmarnas antal utgjorde
1895 73,295. Dunkers begagna vid dopet tredubbel
neddoppning och hafva utpräglad ovilja mot all
bildning. De likna mennoniterna däri, att de bemöda
sig om ett okonstladt tal och bära enkel dräkt
samt vägra aflägga ed och göra krigstjänst. Tunkers
förekomma hufvudsakligen i Pennsylvania och staterna
v. därom, äfven i Canada, bland dessa trakters tyska
befolkning. Litt.: Lehmann, "Geschichte der deutschen
baptisten" (1896).
(Hj. H—t.)
Dunkersån. Se Dunkern.
Dunkirk [da’nkə̄k]. 1. Hamnstad i nordamerikanska
staten New York, vid Eriesjön och flera
järnvägslinjer, 56 km. s. v. om Buffalo. 11,616
inv. (1900). Järnvägsverkstäder. — 2. Engelskt namn
på Dunkerque.
Dunlopring [da’nlåp-], hjulring af gummi, bestående af
en smidig gummislang, omgifven af ett yttre, stadigt
hölje i förening med en hjulfälj, hvari ytterringen
lätt kan insättas och aftagas. Gummislangen uppblåses
med luft genom en i hjulringen anbragt ventil så
hårdt, att ytterringen spännes. Den komprimerade
luften gifver därvid åt ringen en hög grad af
elasticitet. Dunlopringen, som är uppkallad efter
sin engelske uppfinnare Dunlop, afsågs särskildt till
användning på velocipeder och är urtypen till alla de
s. k. pneumatiska velocipedringarna. Jfr Cushionring.
G. H—r.
Dunmore [da’nmå̄ə], köping i nordamerikanska staten
Pennsylvania, 3,5 km. ö. n. ö. om Scranton. 12,583
inv. (1900). Antracitgrufvor.
Dunmore head [da’nmå̄ə he’d], Irlands västligaste
udde, i grefsk. Kerry (prov. Munster), under 52° 7′
n. br. och 10° 30′ v. lgd.
Dunmosse. Se Mosse.
Dunnet head [da’nit he’d], Skottlands nordligaste
udde, vid Pentland Firth, i grefsk. Caithness, under
58° 40′ n. br. och 3° 22′ v. lgd. Fyrtorn.
Dunnottar [dan-nå’tā]. Se Stonehaven.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
