Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog / 1043-1044 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dukas ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förordn. 9 maj 1855 om myntfoten blef dukatens
utmyntningsgrund så jämkad, att på 1 skålp.
viktualievikt fint guld 125 enkla dukater skulle
utmyntas samt att 80 delar fint guld borde legeras
med 2 delar koppar. Med undantag för åren 1702,
1704 och 1719, då dubbeldukater myntades, slogos
1656—1835 inom landet endast hela, halfva
och fjärdedels dukater, 1836—57 fyra-, två-
och en-dukatstycken samt 1857—68 endast enkla
dukater. Sedan den tiden har dukatmyntning ej
förekommit i Sverige. Utom sistnämnda lands gränser,
men med svensk prägel, slogos under Sveriges
stormaktstid dukatmynt på följande orter: Augsburg
(1632–34), Elbing (1628, 1630, 1631, 1632, 1657
och 1658), Erfurt (1631–34), Fürth (1632), Mainz
(utan årtal, antagl. 1634), Narva (1671), Nürnberg
(1631, 1632 och 1634), Osnabrück (1632–34), Reval
(1664—66 och 1668, 1669, 1671, 1672, 1675—77,
1681), Riga (1622, 1643—49, 1654, 1655, 1660, 1664,
1667, 1668, 1673, 1700, 1701 och 1707), Stade (1650
och 1676), Stettin (1632, 1641, 1642, 1646, 1653,
1654, 1656, 1658, 1659, 1661, 1662, 1666, 1673—75,
1682–87, 1690—97, 1706 och 1709) Würzburg (1631,
1632). Bland dessa mynt förekomma stycken å 1,
1 1/2, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 10 och 20 dukater.
A. W. S.*

Hel dukat, slagen 1718 i Stockholm för Karl XII.

Dukatguldvinge, zool. Se Guldvingar.

Dukaton, myntv. 1. Silfvermynt, som från 1600-talets
början och till nyaste tid förekom företrädesvis
i österrikiska och Förenta Nederländerna, till 3
guldens värde, men äfven i Milano, Mantua, Modena
samt Venezia, och som växlade i värde mellan 4 kr. 10
öre och 4 kr. 90 öre. — 2. En i allmänna rörelsen
vanlig benämning på de 14 3/4-lödiga åttamarkstycken,
som i Sverige slogos 1664–1704 och af hvilka 6 23/32
stycken gingo på en mark verksilfver. Dessa dukatoner
kallades så till skillnad från det öfriga mark-
eller karolinmyntet, som var endast 11 1/2-lödigt.
A. W. S.*

Dukatupplaga, benämning på åtskilliga upplagor af
svenska arbeten (t. ex. psalmböcker, lageditioner
o. s. v., särskildt 1780 års upplaga af 1734 års lag,
tryckt hos Fougt). Benämningen lär hafva uppkommit
däraf, att förläggarna utlofvat en belöning af en
dukat för hvarje upptäckt tryckfel.
R. G.

Duke [djō’k], eng. (af lat. dux, anförare), hertig.
— Duchess [da’tʃis], eng., hertiginna. Jfr Duc och
Duca.

Dukinfield [da’kinfīld], stad i nordöstra delen af
engelska grefsk. Chester, ö. om Manchester. 18,929
inv. (1901). Bomullsfabriker, järngjuterier och
tegelslagerier.

Dukla. 1. Pass i Karpaterna (502 m.), mellan Ungern
och Galizien. — 2. Stad i österrikiska distriktet
Krosno (Galizien), vid floden Jasiołka.
3,338 inv. (1900), mest judar. Petroleumraffinaderi.

Dukoborzer. Se Duchobortser.

Dukpenningar l. Skriftpenningar, en
afgift, som fordom af nattvardsgäster erlades till
prästerskapet. Det uppgifves, att dessa penningar
i äldre tider nedlades på själfva altarduken och
att afgiften däraf fick den första af ofvanstående
benämningar. I Sverige blefvo dukpenningarna
formligen afskaffade 1688, men lära i vissa
trakter och för olika ändamål upptagas ännu i våra
dagar. Se utförligare härom S. Wilskman, "Swea rikes
ecclesiastique wärk" (2:a uppl. 1781—82).

Dukt (ty. ducht), sjöv., en af de tre eller fyra
delar, af hvilka ett tåg består. Se Tross och
Tågvirke.

Duktibilitet (af lat. ducere, föra, leda), fys. Se
Spänstighet.

Duk-ton, gravyrterm. Se Etsningskonst.

Dukus, bot. Se Meliaceæ.

Dulaure [dylå̄r], Jacques Antoine, fransk historiker,
f. 1755, d. 1835, blef 1792 medlem af konventet,
där han slöt sig till girondisterna, flydde efter
deras fall (1793) till Schweiz, men återkom
efter Robespierres störtande (juli 1794) och
blef 1797 ledamot af de femhundras råd. Efter
Bonapartes statskupp 1799 drog han sig undan till
privatlifvet. De förnämsta bland hans skrifter äro
L’histoire physique, civile et morale de Paris depuis
les premiers temps historiques jusqu’à nos jours (1821;
flera uppl.), L’histoire etc. des environs de Paris
(1825—28; 2:a uppl. 1840) och Esquisses historiques
des principaux événements de la révolution française
(1823—25; flera uppl.).

Dulcamara, bot. farm. Se Solanum.

Dulce est desipere in loco, lat., "ljuft är att
någon gång slå sig lös", en sentens ur Horatius’
"Odæ", IV, 12, v. 28.

Dulce et decorum est pro patria mori, lat., "det
är ljuft och ärofullt att dö för fosterlandet",
en sentens ur Horatius’ "Odæ", III, 2, v. 13.

Dulcian, Dolcian (it. dolciano, af lat. dulcis mild),
mus. 1. Föråldradt blåsinstrument af trä. Det liknar
bombarden, men har en mildare ton (däraf namnet)
samt består, i likhet med fagotten, af dubbelt
rör. — 2. Ett fagottartadt rörverk i orgeln.
A. L.*

Dulcigno [doltji’njå], turk. Olgun, serb. Uljcin,
lat. Olcinium, befäst stad i Montenegro, nära Bojanas
utlopp i Adriatiska hafvet. 5,005 inv. (1896). Liten
hamn, som anlöpes af österrikiska Lloyds och
italienska Pugliebolagets ångbåtar, hamnstad till
Skutari. Vid D. blefvo 4 aug. 1718 venezianernas
örlogsflotta och här förstörda. D. tillhörde förut
turkiska vilajetet Skutari, men afträddes 1880 till
Montenegro.

Dulcin l. Sukrol, kem. farm., är liksom sackarin
(se d. o.) ett mycket sött ämne (omkr. 200 gånger
sötare än socker), svårlösligt i kallt vatten,
tämligen lättlösligt i varmt vatten och i alkohol,
lätt i eter. Till sin kemiska byggnad betecknas
det såsom parafenetol-karbamid. Det har såsom
sackarinet brukats i mycket små mängder för att
gifva söt smak åt njutningsmedel och drycker samt
för att ersätta socker i sockersjukas (diabetikers)
föda. Dulcin är måhända ej så ofarligt som sackarin.
C. G. S.

Dulcinea (af lat. dulcis, ljuf), spanskt kvinnonamn

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>