Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog / 1039-1040 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dufva ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

romerska flottan mot kartagerna och vann öfver dem,
till följd däraf att han genom klokt begagnande af
äntringsbryggor förvandlade sjöstriden till ett slags
landstrid, en afgörande seger vid Mylæ. Fördenskull
erhöll han triumfens utmärkelse och den särskilda
hedersbevisningen att, när han återvände från
något gästabud, beledsagas af en fackelbärare och
en flöjtblåsare. En minnesvård, den s. k. Columna
rostrata (pelare med afbildning af skeppssnablar),
restes på Forum i Rom till förhärligande af
hans seger. Den förvaras ännu på Capitolium (se
fig.). Inskriften anses dock härröra från en senare tid.
R. Tdh.

Duilius-pelaren.

Duillius. Se Duilius.

Duim [döjm], holl. (eg. tumme), holländskt
längdmått. 1. Tum. — 2. Centimeter.

Duisburg [dö’js-], stad och egen krets i preussiska
reg. omr. Düsseldorf (Rhenprovinsen), vid en kanal,
som förbinder Rhen och Ruhr. 92,730 inv. (1900),
däraf 40,309 evangeliska. (Vid folkräkning 1905
hade D. 192,346 inv.). Hamnen, som sedan okt. 1905
är gemensam för D., Ruhrort och Mederich, utvidgas
f. n. (1906) högst betydligt (för en beräknad kostnad
af mer än 50 mill. mk), hvarigenom den, ehuru belägen
210 km. från hafvet, kommer att blifva Tyska rikets
största (och världens femte), ehuru flera af de stora
metallurgiska verken därstädes hafva egna hamnar. Den
besöktes 1905 af närmare 40,000 fartyg om ungefär
14 mill. ton. Öfver Rhen bygges (1906) vid D. en
bro af 616 m. längd, hvars största spännvidd är
203,4 m. och sidoöppningarna resp. 127,2 och 119
m. D. har en mycket betydande industri: masugnar,
en kopparhytta, järngjuteri, mekaniska verkstäder,
koppar- och mässingsverk, kemiska fabriker, väfverier
m. m. D. har gymnasium, realgymnasium, handelsskola,
fackskola för maskinbyggnadskonst och metallurgi
samt eldar- och maskinistskola. 1655—1802 fanns där
ett universitet (reformert). — D. är en af Tysklands
äldsta städer; det kallades först Castrum Deutonis
och sedan Dispargum l. Duispargum. 1145 blef det
fri riksstad. 1290 tillföll det hertigdömet Kleve
och öfvergick med detta 1666 till Brandenburg.

Duispargum. Se Duisburg.

Duit [döjt], ty. deut (af fnod. þveit,
ett litet mynt), num., ett fordom (från 1600-talet
till 1816) gängse holländskt kopparskiljemynt, = 2 penningen = 1/8 stuiver = 1/160
gulden = nära 1 öre.

Karel Dujardin.

Dujardin l. Du Jardin [dyʃardä̃’], Karel, holländsk
målare, f. omkr. 1622 i Amsterdam, d. 1678 i
Venezia, troligen son till målaren G. Dugardin
och sannolikt lärjunge till Berchem, bildade sig
vidare efter Potter samt lefde sin mesta tid i
Rom och Venezia. Han målade landskap med kreatur,
genrestycken och äfven goda porträtt. Mest betydande
äro hans landtliga scener. Nationalmuseum eger af
honom ett litet, förtjusande, i varm aftonstämning
hållet Italienskt flodlandskap med figurer, en
Mjölkningsscen (1650-talet), ännu ett Landskap med
figurer vid en hvit kolonn och ett
duktigt och bredt måladt Porträtt af van Huteren
(1674). D. var äfven en skicklig raderare. Bland
hans elever märkas Willem Romeyn, Jan Lingelbach
och Jacob van der Does.
O. G—g.

Dujardin [dyʃardä̃’], Félix, fransk zoolog, f. 1801
i Tours, d. 1860 i Rennes, blef 1839 professor i
mineralogi och geologi i Toulouse, men mottog senare
professuren i zoologi i Rennes. D. offentliggjorde
synnerligen förtjänstfulla undersökningar
företrädesvis rörande de encelliga djuren
äfvensom de lägsta flercelliga djurens byggnad.
L—e.

Dujardin-Beaumetz [dyjardä̃’ båmä’s], Henry Charles
Étienne, fransk politiker, f. 29 sept. 1852 i Paris,
var först målare och fick pris på salongen 1880,
men kastade sig 1887 in i politiken och valdes 1889
som radikal af dep. Aude till deputeradekammaren,
dit han sedan ständigt omvalts. Han har varit
medlem af kammarens budgetskommission och
inträdde 14 mars 1906 som understatssekreterare
för de sköna konsterna i kabinettet Sarrien.
E. A—t.

Dujungsläktet, zool. Se Dugongsläktet.

Duk. 1. Se Disk och duk. — 2. Se Oljemålning. —
3. Sjöv., en bredd af segelduk eller
flaggduk. Ett segels och en flaggas storlek
angifves genom dukantalet, enär detta betecknar
bredden. Man säger t. ex., att ett segel
innehåller sexton dukar, och man talar om en
tolfduksflagga eller en tolfdukare, o. s. v.
R. N.*

Dukagångssnår. Se Dukagångsväfnad.

Dukagångssöm. Se Dukagångsväfnad.

Dukagångsmönster (på linne).

Gammal dukagång med botteninslag af ylle.

Dukagångsväfnad, Dukagångssnår (af snärja), kallas
en svensk allmogeväfnad, som framställes på så sätt,
att de tjocka olikfärgade inslagen för hand inplockas
eller snärjas kring varptrådarna och bilda figurer,
under det att bottenväfven bildas af finare inslag,
som i tvåskaftbindning inväfvas 4 eller flera mellan hvarje snärjskott.
Varpen består af starkt linne- eller bomullsgarn och är tämligen
gles (innehåller vanligen omkr. 6 dubbla trådar per
cm.). För att mönsterskotten ej skola ligga lösa öfver
för långa sträckor, användes ett med s. k. skälblad
öppnadt skäl, som har 3, 4

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>