Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog / 991-992 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Duboisin ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nedan). — En annan, likaledes i Australien
växande art, Duboisia Hopwoodii F. v. Müller,
skall hafva mindre, smalare blad med något
tillbakavikt spets. Af dessa blad bereda sig
infödingarna ett upphetsande njutningsmedel, pituri. Ur
desamma har framställts en flytande, färglös,
oljartad alkaloid, piturin, som är mycket giftig och till
kemiska egenskaper samt verkningar står nikotinet
i tobaksplantan nära. Någon praktiskt medicinsk
betydelse har piturinet ej ernått.
C. G. S.

Duboisin [dybωasīn], kem. farm., ett
alkaloidpreparat (handelsvara), framställdt ur Duboisia
myoporoides R. Br. (se d. o.), står både i fråga om
kemiska egenskaper och verkningar atropin (se d. o.
och Belladonna) och hyoscyamin (se d. o. och
Hyoscyamus) nära. Duboisinet består
troligen af en blandning af alkaloiderna hyoscyamin
och skopolamin (se d. o.) l. hyoscin. Duboisinet
har något försökts såsom pupillutvidgande medel
samt invärtes i mycket små doser såsom rogifvande
medel, särskildt åt sinnessjuka.
C. G. S.

Dubois-Pigalle [dybωa′ piga′ll]. Se Dubois, P.


Du Bois-Reymond [dybωa′ rämå′], Emil Heinrich,
tysk fysiolog, f. 7 nov. 1818 i Berlin, d. där
26 dec. 1896, blef 1843 medicine doktor, 1858
professor i fysiologi i Berlin och 1867 därjämte
vetenskapsakademiens ständige sekreterare. Vid 22 års ålder påbörjade han de
undersökningar öfver djurelektriciteten, som skulle fylla hela hans forskarlif. De
första resultaten af dessa framlades i en kort tidskriftsartikel 1842; denna följdes af Untersuchungen über thierische elektricität (I o. II, 1 1848—49,
II, 2 o. 3 1880, 84). Därjämte offentliggjorde han ett
stort antal mindre afhandlingar inom samma område;
de utgåfvos samlade under titeln Gesammelte
abhandlungen zur allgemeinen muskel- und nervenphysik
(2 bd, 1875—77). Det af Sachs samlade
materialet af iakttagelser öfver darrålens fysiologi
bearbetade han i Untersuchungen am zitteraal (1881).
Genom dessa arbeten riktade D. elektrofysiologien
med många betydelsefulla rön, främst upptäckten af
att nerverna och musklerna likasom de lefvande
väfnaderna öfver hufvud under sitt tillstånd af
verksamhet gifva upphof till elektriska strömmar. Hans
med en fulländad teknik utförda undersökningar lärde
bättre än några föregående, hurusom de fysiologiska
problemen i afseende å experimentens noggrannhet
kunna behandlas med fullt ut samma skärpa som de
rent fysikaliska. De af honom utbildade metoderna
spredos snart till öfriga laboratorier, och förtrogenheten
med dem bidrog i väsentlig grad att vänja
fysiologerna vid att vid sina försök söka uppnå
den största möjliga precision. Sålunda blef D. en
lärare för hela sin samtid. Fint bildad och djupt
intresserad för spörsmål af filosofisk art, utvecklade D.
redan i företalet till sina ”Untersuchungen”
allmänna åskådningar af stor betydelse. Skyldigheten
att med föredrag illustrera vetenskapsakademiens
högtidssammankomster gaf honom längre fram
anledning att i större omfattning behandla hithörande
frågor, och sålunda uppstod en lång rad afhandlingar,
i lika hög grad utmärkta genom sitt gedigna
innehåll och sin fulländade framställningskonst. De
utgåfvos samlade i två bd 1885—86. Bland dem
bör särskildt nämnas hans föredrag Ueber die
grenzen des naturerkennens (1872; flera uppl.), hvilket
på sin tid väckte ett mycket stort uppseende och
framkallade ett lifligt meningsutbyte. 1859—76
utgaf D. tillsammans med Reichert ”Archiv für
anatomie, physiologie und wissenschaftliche medicin”,
och från 1877 ombesörjde han utgifningen af ”Archiv
für physiologie”. Jfr nekrolog af E. Tigerstedt i
”Hygiea” 1897. D. var led. af Vet. soc. (1876)
och af Vet. akad. (1889).
R. T—dt.

Duborg, fordom starkt befäst, af drottning
Margareta uppfördt slott på Mariebjerg, n. om slesvigska
staden Flensborg. Under kriget 1414—35 var D.
ett viktigt stöd för Erik af Pommern och föll först
1431 efter tappert försvar i den holsteinske grefve
Adolfs händer. Efter 1459 var D. städse de danske
konungarnas vistelseort, då de besökte Slesvig, och
på D. föddes hertig Adolf, gottorpska linjens
stamfader (1526), samt konung Kristian V (1646). 1719
nedrefs slottet, och 1884 försvunno dess sista
lämningar. På Mariebjerg höja sig nu preussiska kaserner.
E. Ebg.

Dubos [dybå′], Jean Baptiste, fransk
estetiker, f. 1670, d. 1742, blef 1695 anställd i
utrikesdepartementet och användes vid åtskilliga
diplomatiska beskickningar. Såsom skriftställare
förvärfvade han sig rykte särskildt genom sina Réflexions
critiques sur la poésie, la peinture et la musique
(1719, 6:e uppl. 1755). Han blef 1720 medl. af
Franska akad. och 1722 dess ständige sekreterare.

Duboscqs lampa [dybå′sks], elektrot., en äldre,
förr mycket använd seriebåglampa, reglerad genom
ett urverk. Den användes i projektionsapparater.

Dubossary, stad i ryska guvern. Cherson, vid
Dnjestr. 13,276 inv. (1897). Tobaks- och vinodling
samt läder- och ljustillverkning.

Dubost [dybå′], Henri Antonin, fransk
politiker, f. 1844 i Arbresle (dep. Rhône), var under
andra kejsardömet en djärf oppositionsman och
medarbetade i de republikanska tidningarna ”Courrier
français” och ”Marseillaise”. Vid republikens
utropande 1870 blef han generalsekreterare i
polisprefekturen och 1871 prefekt i dep. Orne samt var
en af Gambettas trognaste medarbetare. D. blef
1879 kabinettschef hos justitieministern Le Royer
samt 1880 medlem af ”Conseil d’état” och
deputerad. I kammaren, där han satt till 1897,
tillhörde han gruppen ”union républicaine” och
utöfvade stort inflytande. Dec. 1893—maj 1894 var
han justitieminister i Casimir-Périers kabinett. Sedan
1897 tillhör han senaten, hvars president han blef
1906. D. har skrifvit bl. a. Des conditions de
gouvernement en France (1875), Danton et la politique
contemporaine (1880) och Une page d’histoire, Danton
et les massacres de septembre (1885).
E. A—t.

Dubovka, köping i ryska guvern. Saratov, vid
Volga. 16,370 inv. (1897). Liflig handel med
spannmål och trädgårdsalster samt med salt från
Elton-sjön.

Dubray [dybrǟ], Gabriel Vital, fransk
bildhuggare, f. 1813 i Paris, d. därstädes 1892,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>