Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog / 971-972 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dubbelfuga ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Vanlig tusenfoting, Julus sabulosus. (Nat. storl.; arten kan dock uppnå en längd af 46 mm.)

Diplopoda, zool., ordning af tusenfotingarnas
(Myriapoda) klass. Hit höra arter med cylindrisk
eller halfcylindrisk kropp, hvars leder i antal växla
från 11 ända till 108 hos de fullvuxna djuren. De
flesta lederna bära hvardera 2 par korta och vanligen
helt nära bukens midtlinje fästa ben, alla i det
närmaste lika stora. Det stora antalet små fina
och tättsittande ben ger deras rörelser ett nästan flimrande utseende,
då djuret går. Ögonen äro i grupper samlade punktögon
eller saknas alldeles (hos Polydesmidæ).
Antennerna äro helt korta, med 6—8 leder. Mundelarna utgöras
af en öfverläpp, ett kraftigt par öfverkäkar
och ett par i midten till ett slags underläpp
sammanvuxna underkäkar. De äro tuggorgan utom hos
fam. Polyzoniidæ, där de äro sugande.

Dubbelfotingarna sakna enkelfotingarnas fruktansvärda
giftklor, men äro i de flesta fall till sitt
försvar längs ryggsidorna utrustade med en rad af
små porer, ur hvilka de utgjuta en illaluktande och
för smärre djur förmodligen giftig afsöndring, enär
den i vissa fall påvisats innehålla hufvudsakligen
blåsyra. Liksom enkelfotingarna uppehålla de sig på
mörka, fuktiga ställen, såsom under stenar eller
i murket trä, men i motsats till de förra äro de
fredliga, tröga djur, med långsamt skridande gång,
och nära sig företrädesvis af växtämnen. I saknad af
effektiva försvarsmedel och utan förmåga att hastigt
fly undan, söka dubbelfotingarna undgå faror genom att
åt buksidan i spiral hoprulla sin af hårda ryggplåtar
skyddade kropp och låtsa sig vara döda. I detta liksom
i flera andra afseenden afviker fam. Polyxenidæ (se
d. o.). Äggen läggas klumpvis i jorden och bevakas
stundom af honan. Medan hos oss dubbelfotingarna
äro jämförelsevis små (2—50 mm.), finnas i de
tropiska länderna mycket stora arter af bortåt 30
cm. längd och af ett fingers tjocklek. De viktigaste
familjerna äro: Polyxenidæ, Glomeridæ, Julidæ,
Polydesmidæ och Polyzoniidæ.
G. A—z.

Dubbelfuga, mus., fuga (se d. o.) med två subjekt.

Dubbelgrepp, mus., en två- eller flerstämmig intonation på stråk-
och gitarrartade instrument, åstadkommen därigenom,
att fingrarna på en gång nedtryckas på två eller
flera strängar.
A. L.

Dubbel grindboll. Se Bollspel, sp. 1020.

Dubbelgång l. Duplexgång, urmak. Se Ur.

Dubbelgångare, person, som tillskrifves förmågan att blifva sedd på annan
ort, än där han faktiskt befinner sig (man ser hans
"vålnad"). Företeelsen har särskildt studerats af
Sällskapet för psykisk forskning i London (se dess
"Proceedings" samt Gurney, Meyers och Podmore,
"Phantasms of the living"). På grund af att den
sedda personen ofta befunnit sig i ett särskildt
sinnestillstånd, då han "synts" för percipienten
(så tyckas de flesta syner ega rum i den seddes
dödsögonblick), har man haft svårt att förklara alla
fallen såsom rena hallucinationer. Man har därför
antagit en telepatisk påverkan såsom orsak till synhallucinationen (på samma sätt
tolkar man s. k. "varsel", ehuru det då är
fråga om hörselhallucinationer). — I dagligt tal
betecknas två personer såsom dubbelgångare, då
de ända till förväxling likna hvarandra.
S. Az.

Dubbelhake, krigsv., ett eldhandvapen, som användes
på 1400-talet.

Dubbelhäfvert, fys. Se Häfvert.

Dubbelhärd, tekn., är en lancashirehärd med
arbetsöppningar från två sidor och försedd med två
formar. Se vidare Lancashireprocessen.

Dubbelkolonn, krigsv., den af infanteribataljonens
formeringar, som uppstår därigenom, att bataljonens
fyra kompanier, ordnade i plutonkolonn, ställas två
och två bredvid och bakom hvarandra, vanligen med kort
afstånd (6—8 steg) mellan plutonerna. Dubbelkolonn
användes vid bataljonens samling eller
uppställning bakom skyddande (betäckande) föremål
eller på slagfältet utom den fientliga eldens
verkningsområde. I några arméer användes en liknande
formering vid kavalleriregementet, d. v. s. med två
troppkolonner bredvid hvarandra.
C. O. N.

Dubbel kontrapunkt, mus. Se Kontrapunkt.

Dubbelkors, mus., ett nottecken (× eller ♯♯),
som angifver, att följande not skall höjas
med två halftoner. Den not, som företecknas
med dubbelkors, får sitt namn tillökadt med
tvenne "iss", så att t. ex. d, höjdt med två
halftoner, kallas dississ (enharmoniskt = e).
A. L.*

Dubbelkrona, num. Se Daler. sp. 1164, och Krona.

Dubbelkvartett (se Kvartett), mus., fyrstämmigt
sångstycke, i hvilket hvarje stämma är dubbelt besatt;
sammanfattningen af de personer, som sjunga ett
dylikt stycke.
A. L.*

Dubbelkör, mus., en förening af tvenne hvar för sig
själfständiga körer, som dels omväxla, dels verka
samtidigt. Exempel på storartad verkan af dubbelkör
erbjuda Bachs "Matteuspassion", Händels "Simson",
Meyerbeers "Hugenotterna", Wagners "Lohengrin" och
"Liebesmahl der apostel".
A. L.*

Dubbelljud, språkv. Se Diftong och Språkljud.

Dubbellornjett. Se Lornjett.

Dubbellår l. Dubbelländ, husdjurssk., ett slags
missbildning, som stundom förekommer hos kalfvar,
särskildt hos låglandsraser. Missbildningen
består i en ovanligt riklig utveckling af vissa
muskelgrupper, hvaremot skelettet är jämförelsevis
svagt utbildadt. De dubbelländta kalfvarna utmärka
sig genom ett litet, fint hufvud, kort hals,
kort, vanligen något sänkt, rygg, kort kors med
ovanligt långt framåt ansatt svans, tämligen låga,
fina ben och en ovanlig bredd öfver bogarna och
bakdelen. Ryggens och korsets muskler äro synnerligen
rikligt utvecklade, så att det uppstår en tydlig fåra
längs länden och korset (dubbelländ); lårmuskulaturen
är ännu fylligare, och mellan musklerna på lårets
yttre och inre sida uppstår en djup fåra, så att låret
synes likasom klufvet (dubbelt lår). Dubbelländta
kalfvar uppköpas i allmänhet gärna till slakt, emedan
de äro köttigare och lämna en något större slaktvikt
än andra (man har konstaterat ända till 73 proc.,
då däremot slaktvikten hos normalt utbildade, väl
gödda kalfvar vid samma ålder varierade mellan 64,6
och 67,5 proc.), men köttet är af sämre beskaffenhet,
torrare, mindre fett och till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>