Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog / 929-930 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drygalski ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Inom det bysantinska riket bibehöllo sig de tidigare
moderna — tunika, mantel och, för männen, byxor —
ända till in på 800-talet. Då skedde hvarjehanda
förändringar: tunikan blef snäf, och dess ärmar
slöto sig ganska tätt om armen; likaså blefvo
benkläderna (för hela benet eller den öfre hälften
däraf) mycket snäfva. Öfverplagget sveptes numera
ej kring kroppen, utan hängdes öfver ryggen och
fästes ej öfver axeln, utan midt för halsen. På
fötterna hade man skor eller sockor. Hufvudet hade
man så godt som alltid obetäckt. Kvinnorna hade en
lång klänning med släp och ett öfverplagg (pænula),
stundom baktill fotsidt, framtill kortare, rundadt,
med ett rundt hål för hufvud och hals, eller ock en
mantel, hvars öfre snibbar lades hvardera öfver den
motsatta axeln. På hufvudet buro kvinnorna nät eller
på alla sidor nedhängande dukar eller spiralformigt
lagda turbaner. På fötterna buros halfskor. Vid sidan
af denna de lägre ståndens dräkt står de förnämes, som
hade en väsentligen orientalisk prägel. Medelklassen,
som eljest höll på de gamla formerna, använde dock
äfven österländska tyger; linne och ylle började vika
för siden eller halfsiden. Sådana voro förhållandena
ännu vid midten af 1100-talet.

Fig. 3. Nordisk mansdräkt från äldre bronsåldern.

Fig. 4. Nordisk kvinnodräkt från bronsåldern.

Innan vi öfvergå till den europeiska medeltidens
dräkt, må vi kasta en blick på den forngermanska
klädebonaden. Genom lyckliga fynd i danska bronsåldersgrafvar
känna vi såväl den manliga som den kvinnliga
dräkten i Norden under en tid, som ligger mer än 3,000 år före vår.
Mansdräkten bestod af ett framtill öppet rockartadt plagg utan
ärmar och skulderbeklädnad, hvilket sammanhölls om
midjan med ett bälte, och en därutanpå buren ärmlös
kappa eller fransprydd mantel, sammanhållen med
ett spänne, äfvensom af mössa och läderskor samt
sannolikt ock af en benklädnad, som virades omkring
benen. Kvinnodräkten bestod af en lång kjortel,
som sammanhölls omkring midjan med ett yllebälte,
och af tröja med ärmar. Håret var uppfäst med en kam
och omslöts af ett hårnät. Tyget i dräkterna var af
ull. Dock förekom redan nu äfven linneväf. (Jfr artikeln Bronsåldern, sp.
267—270.) Från den äldre järnåldern saknas för dräkten
närmare belysande fynd. Emellertid torde den romerske
historieskrifvaren Tacitus’ tyvärr något abrupta
framställning af västgermanernas dräkt gälla äfven
nordbornas vid samma tid. Männen buro en kappa af ylle
eller brämadt pälsverk, hopfäst med ett spänne, och de
burgnare dessutom en inre, åtsittande kroppsbeklädnad.
Kvinnornas underdräkt saknade i motsats till männens
ärmar och förfärdigades ofta af linne.
Af fynd i danska torfmossar har man rekonstruerat
en mansdräkt från omkr. år 300 e. Kr. De förnämsta
plaggen äro en lång tröja med ärmar, åtsittande byxor,
som kring lifvet fasthållas med ett läderbälte
och vid hvilka korta strumpor äro fastsydda,
sandalartade läderskor och ärmlös kappa, nedtill
prydd med fransar, hvilken sammanfästes med ett spänne.
Tyget är ylle; mönstret är ofta rutigt; en af de
funna kapporna är grön med gula och mörkgröna bårder.
Under senare järnåldern synes dräkten på det hela taget
hafva ändrats mer hvad materialet och färgerna än
formen beträffar. Mansdräkten bestod fortfarande
af byxor, strumpor, skor, långtröja sammanhållen
med ett bälte, mössa och kappa. Till dessa plagg
kommer dock mot slutet af järnåldern äfven skjorta. Om
kvinnodräkten känna vi ännu mindre. Den synes hafva
bestått af särk, lång, släpande kjortel och kort,
ärmlös kappa samt en bakåt sittande mössa. Smyckena
blefvo under denna tid stora, många och dyrbara,
och en alltmer utpräglad ståndsskillnad
i dräkt gjorde sig gällande.

Fig. 5. Nordisk höfding i 4:e årh. e. Kr.

Den europeiska medeltidens dräkt anknyter sig
i åtskilliga hänseenden till den nordeuropeiska
hednatidens. Vid midten af 1100-talet hade männen
närmast kroppen en tunikaformad linneskjorta,
däröfver en tunika, oftast af ylle, hvilken —
liksom hos bysantinerna — gjordes allt snäfvare,
och öfverst en mantel, som fästes samman öfver den
högra axeln. Benen betäcktes af tätt åtsittande byxor,
fötterna af skor. Man tyckte om att gifva en särskild
färg åt hvardera hälften af kläderna. Vid midten af
1200-talet kom ett nytt plagg i bruk: öfver den numera
mycket snäfva tunikan satte man en annan tunika,
vid och fotsid, utan ärmar eller med hängärmar och
icke sällan försedd med kapuschong. Denna nya tunika
gjorde ofta manteln obehöflig. När man bar den,
hopfäste man den, icke öfver axeln, utan midt för
halsen. Omkr. år 1250 ansågs anständigheten fordra,
att man hade hufvudet betäckt; man bar runda mössor,
ofta försedda med pälsbräm, eller uppåt spetsiga
hattar. Vid bältet hängde man ofta en väska. — I den
kvinnliga dräkten visade sig snabbare och mera

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>