Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog / 897-898 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drouet ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

	H		H		OH		H
OH . CH2.	C	—	C	—	C	—	C .	CHO
	OH		OH		H		OH
	*		*		*		*

som innebär, att det är en s. k. aldos, nämligen dels
till följd af gruppen CHO en aldehyd och för öfrigt
till följd af (de fem) OH-grupperna en (femvärd)
alkohol. I enlighet härmed besitter drufsocker
aldehydernas starka reduktionsförmåga gentemot
Fehlings lösning och alkalisk vismutoxidlösning. Den
senare användes som reagens på drufsocker särskildt
i diabetisk urin. Genom sin reduktionsförmåga
kan drufsocker lätt skiljas från rörsocker,
som ej innehåller någon aldehydgrupp. Det löser
sig lätt i vatten, svårare i alkohol och kan
omkristalliseras ur båda dessa lösningsmedel. De
vattenhaltiga kristallerna smälta vid 86°, men ur
metylalkohol kan drufsocker erhållas vattenfritt och
smälter då vid 146°. Det vrider det polariserade
ljusets plan, emedan dess molekyl innehåller
asymmetriska kolatomer, d. v. s. sådana, hvilkas 4
valenser binda olika radikaler (* i ofvanstående
formel). Det naturliga drufsockret är högervridande
och har därför äfven blifvit kalladt dextros
(af lat. dexter, höger). En nyberedd vattenlösning
visar nära dubbelt så stark vridning som efter en tid
("multirotation"). Emellertid har man framställt äfven
en vänstervridande och en inaktiv form, hvilka, om
vanligt drufsocker kallas d-glykos, betecknas med l-
resp. i-glykos. Sedan denna konsekventa beteckning
införts i sockergruppen, har det äldre namnet
dextros kommit ur bruk. Drufsocker har tydlig, ehuru
mindre söt smak än rörsocker. Det kan framställas på
flera sätt. Vid hydrolys eller s. k. invertering af
rörsocker sönderfaller detta under vattenupptagande i
1 molekyl drufsocker och 1 molekyl fruktsocker. Om
stärkelse kokas med utspädda syror, uppstår
drufsocker, som tekniskt framställes enligt denna
metod och då kallas stärkelsesocker. Sönderdelas
stärkelse åter genom enzymer, så bildas först genom
amylasernas inverkan dextriner och maltsocker,
hvarefter ett annat åtföljande enzym hydrolyserar
maltsockret till 2 molekyler drufsocker. I likhet med
öfriga hexoser jäser drufsocker lätt till alkohol och
kolsyra. Det oxideras till sockersyra. Vid reduktion
uppstår den sexvärda alkoholen sorbit. Alkalier svärta
hastigt drufsocker. Det spelar en fysiologiskt viktig
roll inom växter och djur. Det antages vara en af
växternas första assimilationsprodukter, hvilken
genom kondensation skulle bilda stärkelse. Säkert
är, att stärkelse inom växterna alltid förvandlas
till drufsocker, när den skall flyttas till andra
delar, där den återbildas ur drufsocker. Äfven
i många ägghviteämnen bildar drufsocker en viktig
beståndsdel.
P. T. C. (H. E.)

Drufsyra, Paravinsyra, kem., en organisk syra af sammansättningen d-C₄ H₆ O₆ + l-C₄ H₆ O₆ + 2 H₂ O. Redan Berzelius fann 1829,
att drufsyra har samma procentiska sammansättning
som vinsyra, men likväl är skild från denna: det
första kända fallet af isomeri. Drufsyran skiljer
sig från vinsyran genom större svårlöslighet och
annan kristallform. Den består af 1 molekyl höger-
och 1 molekyl vänstervridande vinsyra, men har visat
sig i utspädd lösning vara identisk med en blandning
af dessa båda syror. En uppdelning i de
båda komponenterna kan ske äfven genom
kristallisering af syrans natrium-ammoniumsalt, som
Pasteur visat. Drufsyrans salter kallas racemater och
äro liksom syran själf inaktiva. Drufsyra erhålles
ur moderluten från vinstensberedningen och kan äfven
framställas genom upphettning af vanlig vinsyra
med natronlut eller vatten. (Se äfven Vinsyra.)
P. T. C. (H. E.)

Drufva. 1. Bot. Se Vinrankan. —
2. Krigsv. Den bakersta, runda, delen (a) af en framladdningskanon.
Benämningen härleder sig däraf,
att ifrågavarande del af kanonen till en början
utsirades så, att den liknade en drufklase. Drufvan
förenas med kammarstycket medelst drufhalsen (b).
W. G. B. (E. N.)


Drufva, Peter Ture Gerhard, friherre, krigare,
ämbetsman, f. 22 jan. 1767 på Nyborg i Håtuna
socken, Uppland, d. 6 okt. 1822 därstädes, blef vid
18 års ålder kapten och kompanichef vid Upplands
regemente och drog med detta 1788 ut i finska
kriget, blef 1789 fången vid Svensksund och förd
till det inre af Ryssland, utnämndes s. å., under
fångenskapen, till major och utväxlades 1790, efter
krigets slut. 1796 blef han öfverstelöjtnant. Vid
belägringen af Stralsund 1807, liksom i Norge 1808
och i samma års finska krig, särskildt vid Oravais,
ådagalade han mycken tapperhet samt omnämnes i
"Fänrik Ståls sägner". 1809 blef D. öfverste,
men tog s. å. afsked ur armén. 1814 förordnades
han till vice landshöfding i Värmlands län och
utnämndes 1816 till landshöfding i Västmanlands
län. 1815 upphöjdes han i friherrligt stånd.
(L. W:son M.)

Druidaltare. Se Druider.

Druider (lat. druides l. druidæ, af keltiskt
ursprung), ett hos de keltiska folken på Brittiska
öarna och i det forna Gallien förekommande särskildt
stånd, hos hvilket dessa folks vetande i gudomliga
och mänskliga ting var samladt. De äldsta och
omständligaste underrättelserna om druiderna finnas
i Julius Cæsars anteckningar om galliska kriget
(6:e b., 13:e—14:e kap.). Medlemmarna af detta
stånd voro, enligt honom, framför allt präster,
men därjämte domare, läkare, siare och skalder samt
åtnjöto vissa företrädesrättigheter, bl. a. befrielse
från skatt och krigstjänst. I spetsen för sig hade de
en för lifstiden vald öfverdruid. De bildade icke,
såsom prästerna inom åtskilliga andra hedniska
kulter, en ärftlig kast. Den inträdessökande måste
genomgå en lång (stundom ända till tjuguårig)
beredelsetid, hvarunder han muntligen undervisades
i deras läror. Galliens druider samlades på bestämd
tid en gång om året till ting (antagligen nära det
nuv. Dreux) i karnuternas land, hvilket de ansågo för
Galliens medelpunkt, och sutto där till doms öfver
folket. De lefde i tillbakadragenhet och begagnade
en särskild dräkt. Deras förnämste gud motsvarade
romarnas Mercurius. Cæsar nämner dessutom Apollo,
Mars, Jupiter, Minerva, för att beteckna motsvarande
druidiska gudomligheter. Äfven inhemska namn äro oss
bevarade, Teutates, Esus och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>