Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drift ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
själfva drifningen bör växten likväl icke
direkt träffas af solljuset. De flesta andra till
blomsterdrifning afsedda kalljordsväxter inplanteras
i krukor, företrädesvis om våren, men vissa af dem
kunna äfven insättas under aug. Vissa lökväxter,
såsom hyacinter och tulpaner, kunna drifvas till
blomning genom odling i vatten. Lökarna förvaras
torrt till dec. eller jan., då de nedsättas i därtill
lämpliga vaser eller glas (s. k. hyacintglas), som
fyllas med vatten så högt, att detta når lökens
nedre del. Glasen ställas i mörkt, svalt rum,
tills minst 3 cm. långa rötter utskjutit från
lökarna, hvarefter drifningen kan försiggå i vanligt
boningsrum. Af vissa växter, t. ex. hägg, sötkörsbär,
syrener m. fl., kunna blommor erhållas därigenom,
att större grenar afsågas och ställas i vatten
för att drifvas.—- Till fruktdrifning användas
dels sådana växter, som i vårt klimat icke kunna med
framgång odlas i det fria, dels sådana, af hvilka
man önskar erhålla frukt tidigare, än som är möjligt
vid kalljordsodling. Af de förra drifvas allmännast
vinstockar, persikor och aprikoser, stundom fikon,
apelsiner och ananas, af de senare smultron, mera
sällan päron, äpplen, körsbär och plommon. De tre
förstnämnda slagen planteras vanligen fritt i för
dem särskildt inrättade hus, kallade drifhus
eller fruktdrifverier (se Växthus), men kunna äfven,
på samma sätt som de öfriga till drifning använda
fruktslagen, inplanteras i krukor eller baljor,
öfvervintras i källare eller annat frostfritt rum
och vid lämplig tid inflyttas i växthus eller annan
ljus, solrik lokal för att drifvas. Om möjligt är
det ännu viktigare vid drifning af frukt än vid
blomsterdrifning, att temperaturen i början hålles
låg och endast småningom ökas. Fruktdrifning kan
här i Norden icke med fördel börjas förrän i jan. och
lyckas i vanliga fall bättre, om den uppskjutes ännu
längre. Infaller nämligen blomningen, medan dagarna
ännu äro korta och solljuset jämförelsevis svagt,
så händer det ofta, att blommorna blifva obefruktade,
hvadan fruktsättningen uteblir och drifningens ändamål
helt och hållet förfelas. — Äfven åtskilliga slag af
köksväxter kunna drifvas till tidigare utveckling än
på fritt land. Rädisor, morötter, spenat, sallat,
krypbönor, gurkor och meloner drifvas med fördel
i bänkar (se Drifbänk) af tidigt på våren
uppdragna plantor. Gurkor, meloner och tomater
drifvas ofta i särskilda små drifhus. Rabarber,
som på hösten uppgräfts och planterats i tunnor,
kan lätt drifvas i växthus. Sparris drifves mest på
fritt land på det sätt, att öfver sparrissängarna
uppföres en byggnad af allra enklaste slag,
i hvilken anordnas en likaledes helt primitiv
eldstad. — Drifna grönsaker hafva ofta en finare,
men mindre utpräglad smak än å kalljord odlade.
E. L. (C. G. D.)
5. (Utdrifning) Skogsv., utkörsel
af virke, hufvudsakligen sågtimmer,
till sågar och flottleder o. s. v.
F. L.
Drift. 1. Filos. Se Vilja.
2. Bot., den massa frön, frukter eller andra
växtdelar, lämpliga för vidare utveckling, som föres
med floder, åar och hafsströmmar. Driften spelar en
mycket viktig roll för växternas spridning. Om våren
efter islossningen och snösmältningen samt på hösten
transporteras kolossala mängder frukter, frön och
andra växtdelar af våra floder och åar. Många bland
dessa växtdelar äro genom särskilda
anordningar, såsom en luftfylld väfnad,
lämpade för vattentransport; andra däremot, som sjunka
i vattnet, kunna vara fästa vid strån af säf, vass och
dylikt, hvarigenom de föras afsevärda sträckor. Med
hafsströmmarna transporteras i synnerhet tropiska
strandväxters frukter eller frön. Dessa äro för en
dylik transport vanligen särskildt utrustade genom en
yttre, skyddande, luftfylld väfnad. Af Golfströmmen
föras frön af västindiska ärtväxter ända till
Norges kuster, t. ex. Entada scandens Benth. och
Mucuna urens (L) DC. Se A. F. W. Schimper, "Die
indomalayische strandflora" (1891) och R. Sernander,
"Den skandinaviska vegetationens spridningsbiologi"
(1901).
H. Hn.
3. Sjöv. Se Drifva 2.
Driftkapital l. Rörelsekapital, det kapital, som
erfordras för att hålla ett företag i gång, till
skillnad från anläggningskapital. Jfr Kapital.
Driftström, fys. Se Ström.
Drifugn, bergsv., en flamugn, hvaruti den näst sista
operationen vid guld- och silfvertillverkningen,
den s. k. drifningen, försiggår. Ugnens form
är vanligen rund; på den ena sidan står ugnen i
förbindelse med en eldstad och på den andra med en
skorsten. Som det är nödigt att ofta komma åt att med
största noggrannhet tillreda härdbottnen, eller den
s. k. testen, är drifugnens hvalf inmuradt i en af
stark järnplåt hopfogad och väl förankrad kåpa, så
att, när så fordras, alltsammans, den s. k. hatten,
kan med ett enkelt hissverk aflyftas. På ena kanten
af härdbottnen är en öppning för blästerns insläppande
och på den andra ett hål för blygletets afrinnande,
det s. k. gletehålet. Drifugnen tillredes på det
sättet, att man, sedan hatten aflyfts, på ugnens
tegelbotten noggrant instampar, till ungefär 30
cm. tjocklek, den af urlakad träaska, benaska
eller fint kalkpulver bestående, med något vatten
uppblandade massan till testen, så att den sålunda
tillredda härden blir något djupare i midten än åt
kanterna. Sedan testen torkats medelst glödande kol,
pålägges verkblyet, och hatten påsättes. Se vidare
Drifning, 3, c.
C. A. D.*
Drifva. 1. Skpsb., medelst inpackning af nöthår och
dref i flera hvarf göra de i ett fartygs bordläggning
och däck förekommande nåten vattentäta. Vid drifning
användas drefhammare och drefjärn, hvilka senare
äro af olika slag: tunnjärn med kilformig
egg, enkla rabbar med en och dubbla rabbar med två
räfflor i eggen. En rabb med skaft benämnes
jagrabb. Om drefjärnet hålles af en man, under det en
annan sköter drefhammaren, kallas arbetet jagning.
Efter slutad drifning infylles beck ofvanpå
drefvet, och sedan becket kallnat, bortskrapas
den del däraf, som befinnes utanför nåtet.
(H. W—l.)
2. Sjöv., (om fartyg) genom vindens inverkan framgå
i en annan riktning än fartygets kölriktning. (Se
Afdrift.) När man under hårdt väder lagt bi med ett
fartyg, säges man "ligga bi och drifva" (jfr Bi,
sjöv.). Äfven när ett fartyg är under inflytande
af ström, säges det drifva. — Man säger äfven, att
fartyget "drifver med strömmen", då det med strömmens
tillhjälp flyttas från ett ställe till ett annat. —
"Drifva för ankaret" säges om ett fartyg, som under
storm eller sjögång ryckt loss ankaret från bottnen,
så att detta släpar på densamma eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
