Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drente ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sidor om Carolaplatz det imposanta Finanzministerium
(färdigt 1896) och Kultusministerium.
D:s folkmängd utgjorde 1900 (utom senare införlifvade
förstäder) 396,146 pers., däraf 349,145 lutheraner,
36,910 katoliker, 3,340 reformerta och 3,029
judar. 1905 hade den (med förstäderna) vuxit till
514,283 pers. D. har för sin uppkomst att tacka sin
politiska och konstnärliga betydelse samt sitt vackra
läge. Stadens industri var förr oansenlig, men har
sedan 1860-talet kraftigt utvecklats, så att 1895 45,2
proc. af invånarna lefde af denna näring. Särdeles
framstående är tillverkningen af lervaror,
symaskiner, velocipeder och choklad; därefter följer
fabrikation af cigarrer och halmhattar. D. har en
fond- och en varubörs samt (utom flera filialer)
nio aktiebanker, däribland Dresdener bank med 130
mill. mk aktiekapital. Trafiken betjänas af sex här
till sju stationer sammanlöpande järnvägslinjer,
hvarjämte på Elbe drifves en liflig sjöfart (1901
anlände 8,858 personångbåtar, 609 lastångare och 6,389
segelfartyg). I staden finnas elektriska spårvägar
af 149 km. längd (1901). Tillströmningen af resande
är mycket stor, årligen öfver 300,000. — I D. finnas
en teknisk högskola (sedan 1828; 1,100 stud. 1905),
en veterinärhögskola (180 stud.), ett kungligt och
4 stadsgymnasier, 2 realgymnasier, 4 realskolor, 2
kommunala och 13 enskilda flickskolor, 47 kommunala
evangeliska och 5 katolska folkskolor, handels- och
yrkesskolor, flera lärarseminarier, ett konservatorium
för musik och teater; vidare ett institut för blinda
och ett för döfstumma, en lägre byggnadsskola, en
skola för konstslöjd, en anstalt för utbildning af
gymnastiklärare, en storartad diakonissanstalt m. m.
Gehestiftelsen (Gehe-stiftung), af den
1882 aflidne köpmannen Gehe testamenterade 2 mill. mk,
underhåller ett statsvetenskapligt bibliotek (65,000
verk) med läsrum och föranstaltar afgiftsfria föredrag
och kurser i statsvetenskap. Akademien för de bildande
konsterna (stiftad såsom målarakademi 1705, utvidgad
1764) meddelar undervisning i målar-, bildhuggar-
och byggnadskonst. På konstsamlingar (se ofvan) är
D. så rikt, att det kallats "Tysklands Florens". Många
vetenskapliga föreningar verka där. Staden har 12
dagliga tidningar. Den är säte för generalkommandot
öfver 12:e (sachsiska) armékåren. Förvaltningen
handhafves af en öfverborgmästare och 2 borgmästare,
ett stadsråd (13 aflönade, 22 oaflönade medlemmar)
samt 78 stadsfullmäktige.
D:s namn är af slavisk rot (dręzga, skog). Det var
ursprungligen en slavisk by på högra flodstranden och
omtalas först 1206 samt såsom stad 1216. Det hörde
under de följande årh. för kortare tider till Böhmen
och Brandenburg, men kom i början af 14:e årh. till
Meissen. När Sachsen 1485 delades, tillföll det den
albertinska linjen, hvars residens det alltsedan
varit. 1491 nedbrann staden nästan fullständigt,
men återuppbyggdes snart. 1520—28 befästes den. Johan
Georg II (1656—80) förskönade den på många sätt; men
sitt nuvarande utseende fick D. under kurfurstarna
Fredrik August I (1694—1733) och Fredrik August II
(1733—63), hvilka ej skydde någon möda eller kostnad
vid uppbyggandet af palats eller förvärfvandet af
konstsaker. D. intogs 1745 af preussarna, och där
slöts det andra schlesiska kriget genom freden 25 dec. s. å. Under sjuåriga
kriget led D. mycket (det hölls 1756—59 ockuperadt
af preussarna, intogs af rikshären sistnämnda år samt
belägrades och bombarderades förgäfves af preussarna
1760). År 1813 var D. Napoleons hufvudstödjepunkt och
försågs med utvidgade provisoriska befästningar. I
slaget vid D. s. å. blef staden medelpunkten för
fransmännens operationer. 25 aug. 1813 uppmarscherade
den från söder kommande s. k. bömiska armén, under
Schwarzenberg, mot D., som försvarades af endast
30,000 man under marskalk S:t Cyr. Anfallet uppsköts
till dagen därpå, men under tiden kastade Napoleon
så stora förstärkningar in i staden, att angreppet
misslyckades. 27 s. m. anföllo fransmännen de
förbundnes ställning på höjderna s. om D., upprefvo
deras flyglar — hvarvid kavalleriet under Murat
och Ney synnerligen utmärkte sig — och tvungo dem
att, efter en mycket blodig strid, retirera bakom
Erzgebirge. Efter Napoleons nederlag vid Leipzig
(16—19 okt.) försvarades D. af S:t Cyr med stor
tapperhet till 11 nov., då hunger och nöd tvungo
honom att dagtinga. 1815 slopades D:s befästningar. —
1849 utbröt i D. ett uppror, som varade från 3 till
9 maj (se vidare Sachsen). — 1866 besattes staden af
preussarna, som sedan anlade en gördel provisoriska
verk och ej förrän i maj 1869 utrymde D.
J. F. N. L. W:son M.
Dress, eng., dräkt; sportv., den dräkt, som
jockejen bär under kappridningen, särskildt tröja
och mössa, hvilka göras i olika färger för hvarje
ryttare, på det att åskådarna må kunna skilja
de täflande åt under löpningen; t. ex. tröja
blå- och rödrandig, mössa blå. Enligt Svenska
jockejklubbens reglemente för kapplöpningar skola
hästegarnas färger anmälas till klubbens styrelse.
B. C—m.
Dressera (fr. dresser, af mlat. directiare, rikta,
leda, af lat. directus, rät, rak), inöfva i,
göra skicklig till någon färdighet. Ordet nyttjas
företrädesvis om djur (särskildt om hästar och
hundar), och betecknar ett planmässigt utvecklande
af nervsystem, rörelseverktyg eller andra organ
så, att djuren blifva i stånd att utföra vissa
särskilda förrättningar och subordinera under
människans vilja. Vid inöfvandet, dressyren, gäller
som allmän regel, att inöfvaren, dressören, skall
börja med lättare öfningar och småningom öfvergå
till svårare. Hvarje öfnings tidsutdräkt och grad af
fulländning i utförandet måste rättas efter individens
krafter och utbildningsstadium. Det skall vara system
i dressyren, och man bör ej öfvergå till nytt, förrän
det föregående är någorlunda inöfvadt. Med en och
samma rörelse bör emellertid icke länge fortsättas. I
omväxling ligger hvila, beroende af att andra
kroppsdelar tagas i anspråk vid ombyte af öfning,
äfven om denna i och för sig är ansträngande. Rätta
behandlingen vid hvarje dressyr är vänlighet och
mildhet, men den minsta vink, som man önskar att
djuret skall förstå och följa, måste tillkännagifvas
på ett bestämdt sätt, och om straff är absolut
nödvändigt, skall det gifvas kort och bestämdt,
på rätt tid och på rätt ställe. Med rå behandling
skall man ej söka tvinga djuret att efterkomma sin
vilja. Dressyr är konst, och där konsten upphör,
vidtager våldet. Dressören måste vara herre öfver
sig själf för att kunna behärska djuret, som han
vill dressera.
B. C—m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
