Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dorestad ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
93 lärare och omkr. 2,000 studenter. Det har
5 fakulteter: den evangelisk-teologiska, den
historisk-filologiska, den fysisk-matematiska, den juridiska
och den medicinska. Dess bibliotek omfattar omkr.
250,000 band och 160,000 småskrifter. Fr. o. m.
1895 hållas alla föreläsningar på ryska språket,
på tyska endast i den teologiska fakulteten och
några få i de öfriga fakulteterna. Till universitetet
höra utom de vanliga institutionerna en botanisk
trädgård, ett konstmuseum och ett antikvitetsmuseum.
I nära samband därmed står ock en del
lärda sällskap, bl. a. Estniska lärda sällskapet (stift.
1838). I D. finnas dessutom ett veterinärinstitut,
ett stadsarkiv, ett gymnasium och ett realgymnasium,
ett ryskt skollärarseminarium o. a. skolor.
— D. anlades 1030 af ryske storfursten Jaroslav I,
kom 1224 under Svärdsriddarorden och var därefter
en viktig hansestad. Det eröfrades af ryssarna
1558, men afträddes 1582 till Polen och intogs i
slutet af 1600 af svenskarna, som iståndsatte stadens
och slottets illa medfarna, men starka murar och
torn. Det återtogs i apr. 1603 af polackerna under
Chodkiewicz och motstod ett svenskt anfall kort
därefter samt en 5 veckors belägring 1606. 16 aug.
1625 kom D. åter i svenskt våld, och en militärkoloni
började därefter anläggas i staden, hvars
befästning började förstärkas, men mycket var ej
gjordt, då ryssarna i aug. 1656 började belägra D.,
hvars 600 man starka besättning försvarade sig till
12 okt., då kommendanten W. v. Ungern, som ej
hade mer än 140 man friska, måste gifva sig.
M. G. De la Gardies försök sommaren 1657 att
återtaga D. misslyckades, men i freden i Kardis (1660)
återlämnades det till Sverige. 1662 beslöts, att D.
skulle erhålla en "real fortifikation"; arbetet
härmed påbörjades 1666, men afbröts, då såväl slottet
som en del af staden afbrann, och återupptogs 1669.
Då Dahlbergh 1682 inspekterade D., fann han det
vara i "tämlig defension", men från 1683 började
en ny befästningsplan utföras under P. v. Essens
ledning. När D. 1704 hotades af ryssarna, voro
emellertid flera af de 8 bastionerna ofullbordade,
men kommendanten K. G. Skytte byggde i hast
provisoriska verk och försvarade sig från 4 juni
till 14 juli, ehuru 30,000 kanonskott afskjutits mot
staden samt 6,000 bomber och 50 eldkulor
inkastats däri. Ryssarna hade dock lidit en förlust
af 5,000 man. D:s invånare bortfördes af tsar
Peter till det inre af Ryssland, och staden stod så
godt som öde i 13 år. Genom freden i Nystad 1721
afträddes D. jämte det öfriga Livland till Ryssland
(jfr Bienemann, "Die katastrophe der stadt D.
während des nordischen krieges", 1902). — Svenskarna
inrättade i D. en hofrätt (1630) och ett universitet
(1632). Det fördelades på fyra fakulteter samt
försågs med 17 ordinarie och 2 extra ordinarie
professorer. Till dess underhåll anslogs den till 5,333
riksdaler uppgående årliga räntan af två socknar
uti Ingermanland. Studenternas antal var ännu år
1633 mycket ringa (endast tio svenskar och några
finnar), men växte sedermera betydligt. 1656, då
ryssarna intogo staden, blef universitetet sprängdt.
28 jan. 1689 utfärdades dock nya statuter för ett
universitet i D., och 21 aug. 1690 firades den
återupprättade högskolans invigning, ehuru läroverket
tyckes hafva till en viss omfattning trädt i
verksamhet redan några år förut. Universitetet kallades
Academia gustaviana-carolina, till en påminnelse om,
att det utgjorde en fortsättning af det gamla
lärosätet. Till rektor utsågs teol. prof. Olaus Moberg
från Södermanland. Professorernas antal bestämdes
till 10, och universitetets årliga anslag uppgick
till 9,000 daler. 1699 flyttades universitetet till
Pernau.
(J. F. N. L. W:son M.)
Dorph. 1. Niels Vinding D., dansk filolog
och öfversättare, f. 1783, d. 1858, rektor i
Horsens, erhöll 1840 professors titel. Han utgaf
öfversättningar af Holbergs "Niels Klims underjordiske
reise" (ursprungligen skrifven på latin), flera
antika arbeten, särskildt Sofokles’ tragedier, och
åtskilliga engelska skådespel.
E. Ebg.
2. Anton Laurids Johannes D., den
föregåendes son, dansk målare, f. 1831 i Horsens,
utbildade sig vid Köpenhamns konstakademi samt
hos Eckersberg och Marstrand, vann ett namn som
lycklig porträttmålare samt tilldrog sig därefter
uppmärksamhet genom en rad vackra genrebilder med
motiv ur allmogens och fiskarnas lif (två i Köpenhamns
konstmuseum) och åtskilliga altartaflor (Jesus
hos Marta och Maria, Jesus låter barnen komma
till sig m. fl.).
Ph. W.*
3. Niels Vinding D., den föregåendes
brorson, dansk målare, f. 1862 i Haderslev, studerade
vid akademien i Köpenhamn samt i Kröyers och
Tuxens skola. Han har utställt porträtt (Herman
Bang, 1889, P. Schram 1890 m. fl.), genrebilder,
landskapsstämningar, bl. a. den starkt lyriska, i
linje- och färgverkan särdeles helgjutna Sen
sommarafton med badande kvinnor (utst. 1898). Bland
hans nyare arbeten märkas En gammal dam i sin
trädgård (ett mycket känsligt porträtt af konstnärens
moder, utst. 1903) och kompositionen Kain hör
Guds röst (1905). D. har äfven gjort ritningar till
möbler. Han är sedan några år tillbaka verksam
äfven som konstkritiker och grundade 1899
tidskriften "Kunst". — Hans hustru, Berta D.,
född Green, målarinna, f. 1875, debuterade
på den fria utställningen 1889. Hennes Eva väckte
uppseende på vårutställningen 1903. Hon har målat
förträffliga porträtt och barngenrer och äfven utfört
dekorativa arbeten.
G—g N.
Dorregaray, Antonio, markis de Eraul,
carlistgeneral, f. 1824, d. 1882, kämpade 1836—39
i den äldre don Carlos’ här, gick sedermera öfver
till det kungliga partiet, utmärkte sig 1859 i
marokkanska fälttåget och bestred 1866—68 en högre
syssla inom Habanas polis. 1872 slöt han sig till
den yngre don Carlos’ ("Karl VII:s") uppror mot
Spaniens republikanska regering, vann i maj 1873
med sin skara en seger vid Estella och blef i maj
1874 carlist-arméns öfverbefälhafvare. Hans
krigföring var barbarisk: pardon fick hvarken gifvas
eller tagas. I febr. 1876 flydde han, jämte don
Carlos, från Spanien till England.
(L. W:son M.)
Dorsal (jfr Dorsum), hvad som har afseende
på ryggen. Ordet användes oftast för att beteckna
"läget åt ryggsidan till" i motsats till ventral,
som betecknar "läget åt buksidan till".
J. E. J—n.
Dorsalalveolarer (Noreen: dorsoalveolarer;
Lundell: dentipalataler), språkv.,
språkljud, som bildas genom artikulation af tungans
öfre yta (dorsum) mot öfre tandvallen (alveolerna).
Det svenska riksspråkets s. k. tje-ljud (i tjära, kär)
är sammansatt af två dorsalalveolara ljud, ett t-ljud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
